Ny antologi vill väcka nyfikenhet kring ljudligt berättande

I den nya forskningsantologin, Från Strindberg till Storytel, vill redaktörerna Julia Pennlert och Lars Ilshammar bredda perspektiven och väcka nyfikenhet inför dagens digitala ljudliga berättande.

Det hela började med ett möte på en gemensam konferensmiddag. Och en fundering på om Strindbergs röst skulle kunna gå att lyssna på idag.

– Jag berättade att jag hade börjat undersöka ljudboksboomen på olika sätt. Och Lars sa, »vet du att Strindbergs röst kanske finns inspelad«, säger Julia Pennlert, litteraturvetare och lektor vid Bibliotekshögskolan i Borås.

Det blev startskottet för det arbete som nyligen mynnade ut i forskningsantologin Från Strindberg till Storytel, där Julia Pennlert är redaktör tillsammans med Lars Ilshammar, historiker och biträdande riksbibliotekarie vid Kungliga biblioteket, KB. Antologin vill måla en bred bild över hur kopplingarna mellan ljud och litteratur ser ut, och hur sambandet mellan författare, läsare och teknologi kan tolkas.

– Det saknas forskning kring den samtida ljudbokens status och position. När vi började så var det tydligt att det fattas ett vetenskapligt språk för att förstå den samtida ljudboksboomen vi lever i, säger Julia Pennlert och fortsätter:

– Samtidigt vet jag att det pågår en del forskning och att det finns forskare som på olika sätt undersöker de här sakerna.

Därför var det viktigt för mig att sätta ihop en antologi där man låter fera röster ta plats.

»Vi är tillbaka till framtiden«

I antologin deltar forskare inom olika ämnesfält som belyser frågorna ur både historiska och moderna perspektiv. Allt riktat till en intresserad allmänhet.

– Berättande genom ljud är inte något nytt historiskt fenomen, utan kanske till och med den ursprungliga praktiken för litterärt berättande, säger Lars Ilshammar. Så när vi idag ser ett ökat intresse för ljudböcker menar han att det är långt ifrån ett nytt fenomen.

– Vi är tillbaka till framtiden på något sätt, back to the future. Man kanske till och med kan se den här perioden av läsande av text i böcker, som ett historiskt undantag, säger han.

Vill bredda debatten

De senaste årens ökade intresse för ljudböcker har också gett upphov till kritiska röster som diskuterar ljudböckernas litterära kvalitet och infytande på läsningen i stort. Men redaktörerna är inte intresserade av att diskutera rätt eller fel, utan vill snarare nyansera debatten. Det är både för tidigt att säga hur ljudboken kommer att påverka litteraturen och läsningen, och det är inte heller särskilt intressant för den enskilde läsaren, tycker Julia Pennlert.

– Jag tror att vi måste lämna skyttegravarna gällande det moraliska kring vad som är bättre eller sämre läsning. Att få syn på vad medier gör och hur en litterär berättelse kan fogas in i våra liv, och vilka diskussioner som det kan ge, tycker jag är mest centralt. Dessutom passar olika tekniker för läsning bättre eller sämre i olika situationer, oavsett litteratur, menar hon, och vill istället lägga fokus på hur de olika sätten att läsa, finns och fungerar samtidigt i samhället idag. Det ljudliga berättandet kan också tolkas utifrån en historisk kontext, där teknikskiften ofta omgetts av livliga samhällsdebatter. Lars Ilshammar ser paralleller i hur telegrafen, telefonen, radio, tv, datorer och Internet, omtalades när de kom. Precis samma diskussioner finns kring det digitala ljudliga berättandet idag, menar han.

– Man börjar se den nya tekniken som någon nästan överjordisk kraft, som antingen ska frälsa oss från allt ont eller leda till fördärv.

– Om jag ska spekulera så tror jag att vi om några år inte alls kommer att se ljudboken med samma kategoriska förtecken
som vi gör idag. Den kommer att framstå som något praktiskt i vår vardag som vi inte reflekterar så mycket över.

Vill uppmuntra till vidare forskning

Redaktörerna ser också många intressanta spår att forska vidare inom, där litteraturens sociala och individuella roll går att vrida och vända på och där gränsdragningen mellan olika tekniker och berättarformer suddas ut.

– Jag skulle vilja sprida känslan av att det här är spännande. Det här är inte början på slutet, utan slutet på början på något som vi inte riktigt vet var det kommer att ta vägen, men som är väldigt intressant att följa, säger Lars Ilshammar.

Men vad hände då egentligen med Strindbergs röst? Lars Ilshammar berättar att många har sökt, men att den ännu inte är funnen.

– Än så länge så gäckar den ju oss, den magiska Strindbergsrullen. Min egen tro, om jag ska tro någonting, det är ju att den faktiskt har funnits och kanske också fortfarande finns.