Böcker, protokoll och filmklipp. Allt är välkommet. För Queerrörelsens Arkiv och Bibliotek vill samla, bevara och tillgängliggöra berättelser och erfarenheter från queera liv.
Högst där uppe, i slutet av en korridor på översta våningen i tegelflygeln till Riksarkivet i Göteborg, finns de 75 proppfyllda hyllmetrarna som Queer- rörelsens Arkiv och Bibliotek, QRAB, rår över. Där samsas queerhistorisk litteratur, dagböcker, sällsynta tidskrifter, protokoll och digitala filmklipp, med konstverk, brev och 1700-talsböcker. En och annan nyckelknippa. Banderoller. Och mycket, mycket mer.
Olov Kriström, arkivarie för QRAB, står utanför och pekar upp mot byggnaden. Restriktioner på grund av pandemin gör det svårt att hålla intervjun inne i Riksarkivets lokaler. På hans kontor några stenkast bort, berättar han istället mer om hur mycket som finns i arkivet.
– Det är fullt. Jag har också material hemma hos mig och andra har hemma hos sig, säger han med ett skratt.
– Och det kommer hela tiden material, vilket ju är helt fantastiskt och roligt, men vi skulle behöva mer plats.
Inkluderande begrepp
QRAB är en ideell förening som arbetar för att samla in, bevara och tillgängliggöra queert historiskt och samtida material. Det vill säga dokument, prylar, litteratur, från homosexuellas, lesbiskas, bisexuellas, transpersoners, queeras och intersexpersoners historia, kamp och kultur.
– Vi brukar använda queer som sammanfattning för att göra det enkelt, men vi vet ju om att det är ett modernt begrepp. Men det är viktigt att säga att det är så här vi använder oss av det.
Och på samma sätt som föreningen är inkluderande i användningen av queerbegreppet, är de också inkluderande i frågan om vad för material de tar in. Arkivet rymmer både fysiska böcker, digitala filer och föremål. Den äldsta boken, en avhandling på tyska, är över trehundra år gammal.
– Den handlar om det som då kallades för hermafroditer och hur de ställde till det juridiskt, alltså personer som inte enkelt kan sägas vara män eller kvinnor. Idag skulle vi säga intersexpersoner. Hur funkar det med äktenskap? Arvsrätt? Sådana saker där kön förr hade stor betydelse, försöker den boken reda ut.
– Och jag tycker det är jättespännande med historiskt material som liksom skevar till perspektiven. »Jaha just det, man kan tänka på det här sättet också«.
Filmklipp är speciella
Olov Kriström har svårt att favorisera något material ur samlingarna. Men några av de digitala filmklippen ligger honom varmt om hjärtat. Det händer ändå något speciellt, när människor rör sig framför en, de skrattar, gråter och deras liv blir synliga.
– Som ett klipp från frigörelsedemonstrationen i Stockholm 1979, ett par dagar efter att de hade ockuperat Socialstyrelsen för att avskaffa sjukdomsklassificeringen, och de går där med sina ballonger och verkar så glada. Därför är de här filmklippen också så intressanta, eftersom mycket historieskrivande målar upp en mörk bild av det förflutna. Att homosexualitet var sjukdomsstämplat, att det var kriminellt längre tillbaka, att det var tider av förtryck. Och det stämmer ju. Men när man ser de här bilderna så ser man också glädjen i människors liv. Att de skapade sammanhang, njöt och hade det gött, säger han och blir därefter allvarlig.
–Samtidigt blir den glädjen också dubbel, när sedan 80-talet kommer och vi vet att väldigt många av de här människorna dör i aids.
Vill sprida vidare
För att tillgängliggöra och synliggöra materialet jobbar QRAB dels med att vara en resurs för till exempel forskare och konstnärer, dels med att själva arrangera föreläsningar, utställningar eller filmvisningar. Olov Kriström hoppas att de som möter materialet får med sig en känsla av ett myller. Att det inte är en unison queer historieberättelse som lyfts fram, att den innehåller glädje, kreativitet, sammanhållning, såväl som interna konflikter och spänningar.
För Olov Kriström, som själv har en bakgrund som queeraktivist, har det historiska materialet betytt mycket.
– Jag har upptäckt att jag, såklart, inte är först. Att det är inspirerande och ödmjukande att se att det finns de som har gått före mig. Och det tänker jag är jättefint om det kan lämnas till andra också.
–Sedan är det också jättefint när materialet möter andra människor. Som efter en visning vi hade på Westpride av de här filmklippen, att det kommer fram folk efteråt, ungdomar som säger att det här var jättebetydelsefullt för mig att få se. Det är ju underbart.
Author Description
