På Dawit Isaak-biblioteket i Malmö finns böcker av författare från hela världen som utsatts för förtryck och censur. En unik samling på kanske världens första yttrandefrihetsbibliotek.
Jag befinner mig några hundra meter från Möllevångstorget i Malmö, ett klassiskt arbetarklassområde som trots gentrifiering fortfarande präglas av etnisk mångfald, framförallt i utbud av butiker och restauranger. Här, längs den trafikerade Bergsgatan, granne med Kulturhuset Mazetti, Folkets Bio och Folkets Park, ligger Dawit Isaak-biblioteket i delad lokal med Malmö Stadsarkiv.
– Idén kommer från stadsarkivet som ville göra något konkret kring yttrandefrihet, mänskliga rättigheter och demokratifrågor, berättar bibliotekarie Ulrika Ahlberg när hon tillsammans med kollegan Jens Zingmark möter mig framför den stora informationsdisken i den gemensamma entrén.
Från vår plats vid disken är det lätt att överblicka Dawit Isaak-biblioteket som ligger lättillgängligt direkt till vänster innanför entrén. På väggarna sitter affischer på Dawit Isaak, och i bokhyllorna står fina bokstöd i form av en siluett av honom. Men namnet till trots handlar inte biblioteket bara om Dawit Isaak.
– Eftersom det redan finns ett bibliotek på stadsarkivet kom namnfrågan upp när biblioteket skulle öppna hösten 2020. Yttrandefrihetsbiblioteket är långt och krångligt och ger utrymme för tolkningar, medan Dawit Isaak är ett tydligt exempel på vad det handlar om. Och vi har fått familjen Isaaks godkännande att använda hans namn, säger Ulrika.
– Dawit Isaak är en symbol för att tydliggöra vad vi gör, och dessutom ett sätt att uppmärksamma hans fall, fyller Jens i.
Fakta och förbjudna böcker
Vi rör oss mellan hyllorna och jag ser titlar som Fahrenheit 451, Satansverserna, 1984 och Utvandrarna.
– Utvandrarna ansågs som smutslitteratur av prästerskap och politiker, och en del tyckte att den gav en nidbild av smålänningar, förklarar Jens när jag undrar hur den hör hemma här.
– Det är sådant vi vill diskutera här, tillägger Ulrika. Men, fortsätter hon, vi har ju en begränsad yta och försöker mest ha samtida exempel på censur eller böcker som exemplifierar.
Samlingarna i de låga bokhyllorna är uppdelade i de två delarna Fakta och kontext, och Förbjudna böcker. Gemensamt för böckerna i den senare rubriceringen är att någon gång någonstans har någon velat hindra andra att läsa de här texterna, och det kan handla om såväl god censur för att värna någon, som regim- eller religionskritik som ska tystas.
– Alla böcker här är inte förbjudna, men man har begränsat tillgången på olika sätt, säger Jens.
I hyllorna med rubriken Fakta och kontext finns böcker om olika folkrörelser och böcker om censur, yttrandefrihet och demokratifrågor, men också böcker från olika länder om religion eller om historiska händelser.
– Det är förstås mycket facklitteratur, men i de fall det inte finns facklitteratur försöker vi istället hitta någon roman, diktsamling eller biografi som utspelar sig under en viss period eller i ett visst land, något som kan täcka upp helt enkelt, säger Ulrika.
Böckerna i hyllorna är dessutom indelade i olika kategorier som till exempel exilförfattare och fängslade författare. Här blandas nytt med gammalt och jag ser namn som Nelson Mandela och Oscar Wilde.
– Malmö stad har ju i många år haft residensprogram för förföljda författare och journalister, och är en del av det internationella fristadsnätverket ICORN, så här finns bland annat många författare i deras nätverk, säger Ulrika.
Exlibris
Vi har stannat till vid hyllan med litteratur som har ansetts vara kontroversiell eller förbjudits för barn och unga. Jag tar ut Nalle Puh där jag på insidan av boken i ett snyggt exlibris kan läsa att boken av olika anledningar varit förbjuden i bland annat Kina, Polen och Turkiet, och där en av anledningarna anges vara en ambivalent sexualitet eftersom Nalle Puh saknar byxor.
– Vi klistrar in sådana här exlibris i alla förbjudna böcker där vi berättar om var, när och varför boken har förbjudits. Superanalogt, men du får veta med en gång när du öppnar boken. Våra besökare ska inte behöva vara insatta i de här frågorna över huvud taget för att få ut något av sitt besök här. Det är inte heltäckande, men förhoppningsvis väcker det en nyfikenhet att ta reda på mer, säger Ulrika.
– Exlibriset gör att vi måste göra mycket research på varje bok, vilket ger oss bra koll och nya vägar till andra böcker och författare, tillägger Jens.
Inköp
Sedan Dawit Isaak-biblioteket öppnade har det i stort sett varit en pandemi, och Ulrika menar att biblioteket fortfarande är i ett uppbyggnadsskede där mycket tid går till att hitta böcker. Och långt ifrån allt finns att hitta hos den upphandlade leverantören Adlibris.
– Vi behöver hjälp av andra, och mycket inköp sker via kontakter, samarbeten och efterlysningar och där det ena ger det andra. Framförallt är det svårt att få tag i det samtida, författare som lever i exil eller är fängslade, och man inser sina begränsningar när det gäller både språk, kultur och bokmarknad i länder utanför västvärlden, säger Ulrika som är ansvarig för bibliotekets inköp och berättar att de trots allt har ramar att förhålla sig till.
– Vi är ju en kommunal verksamhet, och vi kan inte bryta mot svensk lag. Och det finns en lägsta gräns för vad vi tar in. Det räcker inte med att någon har sagt att ingen vill läsa boken. Det krävs ett visst mått av systematik.
– Vi har ju också koll på olika listor och statistik, säger Jens och berättar om svenska PENs Tucholskypris, och om Banned Books Week i USA där the American Library Association tillsammans med Amnesty International för statistik över böcker som blivit, eller föreslagits bli, bortplockade från biblioteken.
– De böckerna köper vi.
Balansgång
Syftet med Dawit Isaak-biblioteket är inte att provocera och Jens och Ulrika tror båda att böckernas exlibris avväpnar och erbjuder en kontext när det står varför boken är kontroversiell. Men det finns trots allt saker att ta hänsyn till, saker som kan tänkas bli en hotbild och en arbetsmiljöfråga.
– Vi skulle till exempel aldrig hänga upp Muhammedkarikatyrerna på väggen, och vi har inte heller Kåre Bluitgens bok, som var upphov till hela Muhammed-debatten i Danmark, ute i biblioteket. Vi har den däremot som referens om någon vill titta i den, säger Ulrika.
Att ha ett eget bibliotek för yttrandefrihetsfrågor, tror de båda är bra. Inte minst med tanke på den tid det tar att leta upp böcker på konstiga vägar, men framförallt för att underlätta och främja samtal. För, påpekar de, de här frågorna kan inte tas för givet.
– En del av våra böcker innehåller rasism, som till exempel Stina Wirséns bok Lilla Hjärtat. Är det givet att den ska förbjudas och tas bort från bibliotekshyllorna? En intressant biblioteksdiskussion jag kan sakna, säger Ulrika och får medhåll av Jens.
– Det handlar om att öka människors medvetenhet kring de här frågorna, att motverka polarisering och att diskutera.
– Det är svåra frågor, och vi har inga svar, konstaterar Ulrika.
FAKTA
Dawit Isaak-biblioteket är en del av Malmö Stadsarkiv som är en del av Kulturförvaltningen i Malmö stad.
Biblioteket ingår i biblioteken i Malmö och finns i deras katalog.
Author Description
