Mer än en romsk-svensk sagostund

Det syns direkt när jag kliver innanför dörren på Oxiebiblioteket, det färgglada certifikatet som berättar att jag nu är på en romsk läsambassad. Framför certifikatet står biblioteksassistenterna Lena Sjunnesson och Florida Pavlovska och hälsar mig välkommen. Det är de två som sedan 2018 har drivit bibliotekets aktiviteter med och för romer, bevakat utgivning av litteratur om romsk kultur, historia och litteratur på romani, och framförallt arrangerat sagostunderna på den romska dialekten, eller varieteten, lovari.

– Det är en viktig verksamhet som vill barnens bästa och stärker dem i deras modersmål, säger Florida och får medhåll av Lena.

– Att få utmärkelsen kändes som en bekräftelse på vårt arbete.

Dialekt

Vid en snabb googling får jag veta att Malmö är den största romska staden i Norden, och där många av de som pratar dialekten lovari bor i Oxie, en äldre förort knappt en mil sydost om Malmö. Det var också här som Lena kom i kontakt med den romska kulturen. Först i sin roll som fritidsledare på fritidsgården där hon förstod att många unga tappat sitt modersmål, och senare som biblioteksassistent på biblioteket där hon insåg att det inte hjälpte att köpa böcker på romani chib när de romska barnen i Oxie inte förstod vad det stod i dem.

– Det är ett problem att det finns för lite kunskap om det romska språkets många olika dialekter, att en del av dialekterna är som svenska, norska och danska, medan andra är som svenska, tyska och holländska, förklarar hon och menar att biblioteken borde kartlägga vilken dialekt som bor i närområdet och genomföra arrangemang och sagostunder på det språket.

– Man kan inte bara säga att det är en romsk-svensk sagostund.

Sagostunder

När Lena förstod hur illa det var med tillgång på böcker på lovari, började hon fundera på hur hon skulle kunna arrangera sagostunder för de romska barnen, och hon började leta efter någon som skulle kunna översätta svenska sagoböcker till lovari.

– Jag fick nys om att hon sökte någon och var snabb att anmäla mig, skrattar Florida som är uppvuxen i Oxie och själv tillhör den romska lovarigruppen.

– Vi romer kallar lovari för en varietet, och det romska språket har många varieteter. Och för att komplicera det ytterli- gare så har alla sina egna skriftspråk och det är ont om böcker, ler hon.

De två började försiktigt med att arrangera sagostunder med de två sagoböcker de hittade på lovari, Camping och kurragömma och Dansbus och kaktrubbel av Marin Salto.

– Jag minns att vi vuxna reagerade på att barnen skrattade så hjärtligt, att vi trodde det berodde på att de tyckte sagan var rolig. Men de skrattade åt ord på lovari som de inte hört tidigare, minns Florida.

När dessa böcker var avverkade valde Florida att översätta Bockarna Bruse som fick samma hjärtliga mottagande.

– Egentligen spelar val av bok inte så stor roll, fortsätter hon. Alla historier är intressanta för att de får höra dem på sitt eget språk. Målgruppen för sagostunderna är barn mellan tre till sju år, men vi har haft många mellan noll och sexton här samtidigt. Jag fick själv aldrig det stödet när jag var barn, så att kunna hjälpa dem och stärka dem i deras modersmål känns verkligen viktigt för mig.

Vidgad syn

Under pandemin har sagostunderna på biblioteket haft ett uppehåll, men Lena menar att uppehållet varit bra för verksamheten. Att det funnits tid att stanna upp och reflektera. Under hösten tar sagoverksamheten fart igen och de har båda planer för en fortsatt verksamhet. Kanske en bokklubb för de lite äldre barnen, kanske något för de ännu lite äldre, men, menar de båda, det viktigaste är att stärka de romska barnen i deras språk, deras dialekt.

– Det är viktigt för deras ordförråd, och om de får upp ögonen för läsning kanske det blir lättare för dem att ta till sig lärande i skolan, säger Florida.

–Det viktigaste är att de romska barnen ska få känna sig hela, att kunna hjälpa dem och inte bara stereotypt placera dem i ett fack. Att vidga synen på att romerna inte är en homogen grupp, konstaterar Lena.

FAKTA