Vill se en långsiktig normmedvetenhet 

Vill se en långsiktig normmedvetenhet 

Rädslan för att göra fel kan hindra bibliotekens arbete med hbtqi-frågor. Det menar Stina Nilss, ordförande och utbildare för RFSL Sjuhärad. Samtidigt vill hon inte peka ut biblioteken som mer osäkra än andra – rädslan gäller hela samhället.  

– Ofta kan samtal med biblioteken landa i att ”det kanske är bättre att vi inte gör någonting. För då gör vi alla fall inte fel”, säger Stina Nilss.

Hon har precis tagit ner en utställning om situationen för hbtqi-personer i Polen som hängt i en lokal i Kulturhuset Kåken i Göteborg, när vi ses. Hon pratar snabbt och det märks att hon är engagerad. I sitt arbete som ordförande och utbildare på RFLS Sjuhärad, och med en bakgrund inom konst- och kulturlivet, har hon haft ett tätt samarbete med biblioteken för olika program och projekt. I samarbete med Förvaltningen för Kulturutveckling i Västra Götaland, har hon också haft digitala utbildningar och föreläsningar för regionens bibliotekarier. Där berör hon grundläggande kunskap om hbtqi-frågorna och normmedvetet arbete. Men också mer biblioteksspecifika frågor som regnbågshyllor, bemötande och synlighet i form av regnbågsflaggor. Det sistnämnda är en fråga som återkommer, säger Stina Nilss.

– Diskussionen handlar om att det är jättebra att vi har flaggan. Men den betyder också något, vad är det som ligger bakom den? Så för att undvika att någon besökare har garden nere och sedan till exempel blir felkönad av bibliotekspersonal, måste vi ha kunskap, säger hon.

Vill stötta personalen

En annan fråga som återkommer handlar om regnbågshyllorna. Är det bäst att ha hbtqi-litteratur samlat, eller ska den stå ute i hyllorna för att personer som letar ska slippa känna sig utpekade? Frågan är inte enkel, och har inte heller bara ett svar, säger Stina Nilss.

– Mitt fokus handlar mer om att stötta i det arbetet och den expertis som bibliotekspersonal har så att det ska kännas trygg att arbeta med de här frågorna. För det är ganska många som säger ”oj nu ska vi jobba med det här, men tänk om vi gör fel, tänk om någon blir ledsen”. Det finns en jättestor rädsla för att göra fel.

Däremot vill hon inte peka ut biblioteken som osäkra, den rädslan finns överallt, menar hon. Men på biblioteken finns ofta en medvetenhet om människors olika rättigheter – och att de ibland kan krocka.

– Den medvetenheten tror jag är en grund till rädslan. Att vi vet att det finns massa olika diskrimineringsgrunder. Hur inkluderar vi till exempel personer som har en religion som vi är dåliga på att lyfta upp, på ett rimligt sätt, utan att exkludera någon annan? Det är ju komplexa frågor som vi måste våga ställa.

Olika förutsättningar

Förutsättningar, resurser och intresse för att jobba med frågorna ser dock olika ut på olika platser. Stina Nilss tror därför att biblioteken kan vinna mycket på att samarbeta, ta råd och stöd av varandra. Dela på utställningar, programpunkter och material. Hon märker en stor kunskapstörst från bibliotekens håll, och en önskan om tips och goda råd. Samtidigt påpekar hon att arbetet måste utgå ifrån platsen där biblioteket finns, genom att jobba nära besökare och civilsamhälle.
En annan utmaning för biblioteken ligger i att de ska vara en arena för alla.

– När du skriver ”alla är välkomna”, vilka är det? Det är väldigt svårt. Vi kan ha en önskan om att alla ska känna sig välkomna, men någon kommer alltid att bli irriterad, någon kommer att bli kränkt. Hur tar vi hand om det?

Hon tittar sig omkring och visar med handen i lokalen, där fotona från Polen nyss hängde.

– Kan vi hantera när det kommer in någon här efter utställningen och är jättearg för att vi till exempel svartmålar Polen, vilket vi har fått som reaktion? Då måste vi kunna svara på vad den syftar till. Att kunna ta de där komplexa samtalen utan att det blir fel, är väl en väg till mindre exkludering. Och att vara öppna med vad som står i lag och uppdrag. Att det inte handlar om att stänga någon ute, utan att inkludera fler.

Vad har du för förhoppningar när det gäller bibliotekens fortsatta arbete med hbtqi? 

– Jag tänker väldigt mycket på programverksamhet, att få in det långsiktiga och kontinuerliga problematiserandet. Att det inte blir tack och hej efter en utställning, utan att arbete fortsätter. Att vi funderar på vad vi kan lära oss av besökarnas reaktioner. Det lite tillkrånglade. Jag gillar när det får vara komplext. Och det tror jag också behövs för att kunna bli mer inkluderande för alla.

Author Description

Evelina Westergren

Evelina Westergren, Journalist
evelina.westergren@noll27.se
0700-81 65 71

Västra Götalandsregionen Förvaltningen för kulturutvecklng

Postadress

Regionens hus
405 44 Göteborg

Besöksadress

Bergslagsgatan 2
411 04 Göteborg

Telefon

031-333 51 00 (växel)
010-441 42 00 (växel)

E-post

redaktionen@noll27.se
Tillgänglighet