Bibliotekarien i Norge

Vilken fråga är mest aktuell för bibliotekarier i Norge just nu?

– Det är frågan kring vad en bibliotekarie egentligen är. Det är ju ingen skyddad titel. Och frågan har att göra med att bibliotekschefen på ett folkbibliotek kan anställa andra professioner, till exempel en socionom, som bibliotekarie. Speciellt i Oslo har detta varit en diskussion där man har anställt väldigt många utan bibliotekarieutbildning. Några ser detta som ett hot och det har varit en diskussion om man egentligen vill ha bibliotekarier på norska bibliotek.

Det pågår också en diskussion kring att offentliga kontor i allt fler kommuner stänger, och att allt fler vänder sig till biblioteken för att få hjälp med olika medborgartjänster. Diskussionen handlar om hur långt bibliotekarierna ska sträcka sig i sin vilja att vara serviceinriktad. De flesta sträcker sig nog ganska långt, kanske till och med lite för långt. Det handlar ju om var gränserna går, vad som är en bibliotekstjänst och vad som är en kommunal informationstjänst.

På vilket sätt har bibliotekariens roll utvecklats/förändrats de senaste åren?

– Framförallt har utvecklingen mot biblioteken som mötesplats och kulturhus spelat roll. (Norges första nationella biblioteksstrategi sjösattes 2015 efter den nya bibliotekslagen från 2014 där första paragrafen säger att biblioteken ska vara en mötesplats och en arena för debatt. Till genomförandet av strategin fanns det statligt utvecklingsmedel att söka. Red anm). Väldigt många bibliotek fick stöd till att köpa ljudanläggningar, bygga scener och förbereda för att kunna genomföra professionella evenemang. Och antalet professionella arrangemang har ökat markant och en större del av bibliotekens resurser går dit. Och på större bibliotek har man fått en större bredd bland personalen, ofta litteraturvetare eller personer med speciell kompetens på arrangemang.

Vi ser också att social kompetens är mer efterfrågad bland bibliotekarier. Men egentligen undrar jag hur stor skillnaden är från hur det var förr. Vi kanske bara sätter ord på det idag? När jag började på bibliotek 2003 pratade vi inte mycket om biblioteket som mötesplats, social kompetens och relationsbyggande. Ändå var det många som använde oss som arena för att möta andra och knyta kontakter. Skillnaden är att nu när vi har ord på det kan vi fastslå kompetensen och använda den mer aktivt. Och kanske har bibliotekarieutbildningen haft problem med just detta, för jag har haft praktikanter som gillar litteratur eller information, men som har svårt att jobba med människor.

Hur matchar utbildningen av bibliotekarier dagens behov av förmedling, service och utveckling?

– Det är svårt att säga för utbildningen har precis genomgått en stor förändring, troligen till det bättre. Nu har vi en stor bibliotekarieutbildning vid universitetet i Oslo, OsloMet. Det är en treårig kandidatutbildning som har viss status eftersom den ger förtursrätt till en bibliotekschefsanställning. Lagen säger nämligen att alla kommuner måste ha ett folkbibliotek med en bibliotekschef med utbildning.

Norge består av många små kommuner där över 70 av dem har mindre än en anställd på bibliotek. Det är ofta långa avstånd till nästa kommun, så det blir ganska ensamt och det är få utbildade som söker de här tjänsterna. Samtidigt som allt fler kommuner, jämfört med för tio år sedan, ändå har utbildade bibliotekarier anställda.Vilket säkert har att göra med att antal utbildade är lika många som förr, samtidigt som antal kommuner har reducerats, de större stadsbiblioteken anställer andra professioner och de nyutbildade tvingas söka sig bort från storstäderna för att få jobb.