KÅSERI – Om jag hade ett bibliotek…

KÅSERI – Om jag hade ett bibliotek…

Sofia Wretling är skådespelare, dramatiker och producent. Bland annat är hon en av skaparna av humorprogrammet Mammas nya kille i SR P3, där hon också gestaltar ett flertal karaktärer. Här skriver hon om kärleken till bokbussen vid stora vägen.

Nu kommer Bokbussen!
Jag springer nerför grusvägen, småstenarna sprätter längs bakbenen på mig och ryggsäcken med läxmappen slår hårt mot min rygg. Det är onsdag och det betyder att Bokbussen kommer att stanna uppe vid »stora vägen« klockan fyra. Det hettar om mina kinder och jag får knappt luft, så andfådd är jag. Jag måste bli bättre på att komma ihåg mitt lånekort och böcker, tänker jag tyst för mig själv. Om jag stoppar ner allt i skolväskan på morgonen behöver jag inte först bli avsläppt av skolskjutsen uppe vid vägen, springa nedförsbacken hem för att plocka ihop böcker och mitt lånekort, sedan traska hela vägen upp tillbaka igen för att komma i tid till bokbussen.

Jag är uppvuxen på landet och »stora vägen«, det är där asfalten börjar och där bokbussen stannar en gång i veckan. Jag älskar verkligen bokbussen!

Jag glömmer aldrig lukten inne i bussen som slår emot mig när dörren öppnas. Mannen som kör har alltid glasögonen längst ner på nästippen. Han snurrar sätet mot dörren och nickar när jag kliver in. Kvinnan som jobbar i den mobila lånedisken ler mot mig: »Hej, har du hunnit läsa alla redan?« Jag nickar stolt: »Jajamänsan!«. Kvinnan tar emot kassen och plockar ur bok efter bok. Hon lägger böckerna upp och ner och som hon aldrig gjort något annat i hela sitt liv, vänder hon upp bokpärm efter bokpärm och tar ur korten. »Hc, Hcg, Hce…« mumlar hon för sig själv, medan hon lägger tillbaka korten i sin lilla röda plastlåda.
Under tiden skannar jag av hyllorna och bläddrar igenom lådorna med böcker. Jag tar upp några som ser roliga ut och hoppar upp i soffan längst bak i bussen.

Jag bläddrar igenom mina böcker och bestämmer mig för att låna tre av dom. Jag går fram till kvinnan, lägger upp böckerna på den mobila lånedisken och visar upp mitt lånekort. Kvinnan ler och lägger böckerna upp och ner, vänder upp sista sidan, tar ett nytt kort ur den lilla röda plastlådan, stämplar dagens datum och sätter in kortet längst bak. Återigen mumlar hon ordramsan: »Hcg, Hc, Hce…« När hon är klar slår hon upp lånedisken och fäster den i en krok på väggen: »Så där ja, då ses vi väl om vecka igen«, säger hon glatt och ger mig böckerna. »Tack!«, svarar jag medan jag stoppar ner dom i påsen och kliver av bussen. Mannen med glasögonen snurrar stolen till ratten, startar bussen, tutar och åker vidare. Jag springer tillbaka hem ner för grusvägen, med en kasse nya böcker som slår mot benen.

Hemma, på mitt rum, har jag ett eget bibliotek. Mina böcker är placerade på hyllor i bokstavsordning på författarens efternamn som följs av flikar i olika färger. Om jag har fler böcker av en författare eller om det finns en serie av böcker, står dom uppradade från vänster till höger med del ett, två, tre och så vidare. Och varje bokrygg har en liten vit klisterlapp med en bokstavskombination på typ två till tre bokstäver som till exempel: Buh, Blä, Bra eller VE som är förkortning för VetEj.
När jag lånar böcker i bokbussen så är bokstavskombinationerna av någon anledning alltid Hc, Hce eller Hcg, det tycker jag är lite fantasilöst, det finns ju så många andra bokstäver jag kan använda mig av.

Jag har en registerkortslåda gjord av en gammal tändsticksask (den större modellen med dom långa stickorna) som jag har målat röd. Där i har jag kort som jag klippt ut av tjockare papper i lika stora bitar. Varje gång jag »lånar« böcker från mitt bibliotek, tar jag fram min röda låda, drar ut ett registreringskort, fyller i dagens datum samt slutdatum för lånet plus två till tre bokstäver. Jag lägger böckerna med baksidan uppåt och sätter i kortet. Sedan slänger jag böckerna på min säng. Klart!

Men det är väl egentligen ingen annan än jag själv som lånar böcker på mitt bibliotek. Ja, förutom brorsan då som snor nån serietidning då och då men han tar A L D R I G vare sig mina lånerutiner eller mitt bibliotek på allvar. Jag kanske skulle ha byggt en bokbuss i stället?!

Sofia Wretling

PS. Enligt bibliotekariers system betyder Hc att det är skönlitteratur med svenska som originalspråk, Hce att det är översatt skönlitteratur, Hcg att det är för barn 9–12 år och så vidare i all oändlighet. Det vet jag nu!

Bild: Øyvind Lund

Author Description

admin

Det är administratören som lagt in det här.

Västra Götalandsregionen Förvaltningen för kulturutvecklng

Postadress

Regionens hus
405 44 Göteborg

Besöksadress

Bergslagsgatan 2
411 04 Göteborg

Telefon

031-333 51 00 (växel)
010-441 42 00 (växel)

E-post

redaktionen@noll27.se
Tillgänglighet