Kompetensutveckling kräver förändring i vardagen

– De allra flesta ser lärande som något positivt, säger Cecilia Gärdén, fil dr i biblioteks- och informationskunskap och konsulent med inriktning mot bibliotekens verksamhetsutveckling och lärande, vid Förvaltningen för kulturutveckling i Västra Götalandsregionen.

Intresset för att fortbilda sig är stort bland bibliotekarierna, menar Cecilia. Men det är inte helt enkelt att säga vad kunskap och kompetensutveckling egentligen innebär.

– Frågar du tio olika personer om vad det är så kommer du att få tio olika svar. Någon tycker att det är att åka på konferens och bo på internat, någon annan tycker att kompetensutveckling är något de gör varenda dag när de lär sig nya saker.

Enligt Cecilia kan det vara allt det där och lite till, eftersom det finns många olika sorters kunskap. När hon arbetar tillsammans med biblioteken handlar en stor del av hennes arbete om att få chefer och personal att förstå vad kunskap och lärande betyder hos dem.

– Jag märker att på olika bibliotek har man väldigt olika syn på detta, ofta också inom en och samma organisation. Men det är sällan man lyfter frågan och pratar om »vad menar vi med kunskap och kompetens hos oss och vad får det för betydelse för hur vi arbetar tillsammans?«.

Svårt att förändra i praktiken

När samhället utvecklas, nya uppdrag och biblioteksplaner tillkommer, förändras biblioteken också. I dag finns det ett stort behov av kompetensutveckling och många tillfällen att lära sig. När den regionala biblioteksverksamheten i Västra Götaland arrangerar fortbildningsdagar, utbildningar, nätverksträffar och inspirationsdagar är det ofta fullsatt. Dessutom erbjuder de högskolor och universitet som har biblioteksutbildningar, ofta kurser på distans och med olika studiehastighet, för att göra det möjligt att arbeta samtidigt.

Svårigheterna, menar Cecilia, gäller snarare att omsätta lärandet i det dagliga biblioteksarbetet. Det ställer krav på chefer och medarbetare att först identifiera områden som behöver utvecklas, därefter arbeta med kompetensutveckling, och sedan fånga upp den nya kunskapen och inspirationen.

– Det handlar kanske om att förändra något i biblioteksvardagen så att man mer aktivt använder kunskapen, och om att gå från individuellt lärande till organisatoriskt lärande. För att lyckas med detta finns det olika metoder och modeller. En kallas för 40-20-40, där 40 procent av tiden går till förberedelse, 20 procent till själva fortbildningsaktiviteten, och de sista 40 till att göra det möjligt att använda kunskapen i praktiken. Kanske är det dags att starta ett projekt, att utse en arbetsgrupp, eller att söka externa medel?

Synen på kunskap och lärande

Men att omsätta teoretisk kunskap i praktiken är dessvärre lättare sagt än gjort och medarbetarna behöver stöd från chefer och ledning.

– Om jag ska vara lite krass så tror jag inte att man är så jättebra på det, och det beror inte på att man inte vill, men man är så klart tyngd av den vardagliga problemlösningen, säger Cecilia och menar att det gäller att ha en rimlig ambitionsnivå, men också att bemanna olika uppdrag.

– Om man tycker att det är viktigt att utveckla ett visst område, så kan man exempelvis arbeta med interna projekt som modell för att rama in arbetet.

Ett annat sätt handlar om att skapa arenor i vardagen för kunskapsdelning och lärande. Cecilia tipsar om att man till exempel kan ha det som en stående punkt på sitt APT eller som en tidskriftsklubb där man diskuterar olika texter. För det är viktigt att all personal tar ett kollektivt ansvar för lärandet.

– Det är för tungt för en chef att dra allt detta och en chef kan inte veta alla behov som finns. Där spelar ett aktivt medarbetaransvar en jättestor roll, att man identifierar frågor och tar dem vidare med stöd från chefen.

Kompetensen att göra det, även när det handlar om den egna arbetsplatsen, har bibliotekarierna fått genom sin utbildning. Det är kunskaper som är värdefulla i bibliotekspraktiken om man till exempel ska arbeta med användarinflytande, delaktighet och medskapande.

– Bibliotekarierna har läst teori och metodkunskap, de har studerat kvalitativa och kvantitativa metoder och provat att göra intervjuer, enkäter och observationer, säger Cecilia och konstaterar:

– Samhällets utmaningar är också bibliotekens utmaningar och därför behövs ständigt lärande och kompetensutveckling. Det är dessutom ett glädjefullt sätt att arbeta på tillsammans.