Ponton är en plattform för ungas texter och bilder

En intervju med August Strindberg eller en bokrecension i form av poesi. På kulturtidskriften Ponton uppmuntras unga att leka med formen i sina texter.
– Ponton ska vara ett rum där texter ska få vara prövande eller tonåriga, det första man skriver eller början på något, säger redaktören Martina Lowden.

Till Ponton kan vem som helst mellan fjorton och tjugoett år skicka in poesi och prosa. Men också målningar, teckningar, serier och foton. Dessutom har Ponton en egen redaktion med unga i samma ålder som skriver artiklar, litteraturkritik och krönikor till varje nummer. Redaktörer för Ponton är Martina Lowden, litteraturkritiker och författare, och Maria Lorentzon, bibliotekarie på Stockholms stadsbibliotek.

– Ponton är en tvådelad tidskrift och vi leder varsin del. Jag håller i det redaktionella materialet, och Maria i det som skickas in, förklarar Martina.

Det första numret av Ponton gavs ut 1998. Initiativet kom från bibliotekarien Lena Lundgren på Norrtälje stadsbibliotek som fick idén efter att ha hållit i flera skrivarläger. Hennes vision var att Ponton skulle ge ungdomarna möjlighet att bli publicerade och lästa av andra än den närmaste kretsen. Sedan dess har tusentals skönlitterära och konstnärliga verk publicerats i tidskriften.

Fyra gånger om året

Martina började sin bana på Ponton redan 2001, under gymnasieåren. Då var hen själv en av de skrivande ungdomarna i redaktionen. I egenskap som redaktör uppskattar hen när medlemmarna vågar experimentera och blanda olika sätt att skriva på.

– Vi vill gärna se texter som leker lite med form. Till exempel kan en recension dyka upp som en lista eller brista ut i lyrik för att kunna säga något om boken. Det går också utmärkt att gå till Strindbergs grav och intervjua honom, och texterna får gärna dra i väg åt det skönlitterära hållet, säger Martina.

Ponton kommer ut fyra gånger om året och inför varje nummer träffas redaktionen två gånger för att spåna idéer – ska man ha något särskilt tema, finns det intresse för att intervjua en person eller ska man bjuda in en författare? Många gånger bygger man vidare på varandras idéer och kommer fram till nya saker, förklarar Maria.

– Det fantastiska samarbetet och att de unga får komma in i en miljö med andra som är intresserade av samma saker skapar en väldigt fin gemenskap.

Inför varje nytt nummer samlar Maria alla insända bidrag i ett häfte som hon skickar ut till medlemmarna i redaktionen. Ofta kan det handla om upp till åttio sidor text som de ska läsa innan gruppen träffas igen.

– Vi gräver ner oss i texterna och alla får dela med sig av tolkningar, intryck och känslor och sedan väljer vi gemensamt ut vilka bidrag vi vill publicera. Det är inte alltid som åsikterna är lika och ofta händer det att någon ändrar sig under mötets gång i vad den tycker om en text, säger hon och berättar att bidragen kommer från hela landet.

– Det roliga är att det inte är samma personer som skickar in utan det tillkommer nya hela tiden. Många skriver i sina följebrev att de har upptäckt oss på biblioteken.

Blev publicerad direkt

På biblioteket, på nätet eller på olika evenemang – Ponton försöker synas på flera olika ställen för att nå ut. En av dem som sitter med i redaktionen är 16-årige Eddie Zeitoun. Han hittade Ponton på nätet för ett drygt år sedan, efter att ha skickat in ett par av sina texter till en anarkosocialistisk tidning men blivit refuserad.

– Jag såg att Ponton var för unga så jag tänkte att det kunde vara ett bra ställe att skicka mina texter till. Jag blev publicerad direkt och fick tre sidor, det gav mig väldigt mycket hybris, säger han skämtsamt.

Från början hade Ponton sin bas på Norrtälje stadsbibliotek. Numera träffas redaktionen på Tranströmerbibliotekets ungdomsavdelning Punktmedis centralt i Stockholm. Därför är det en fördel om medlemmarna har sin bas i huvudstaden. Men förutom gemensam bostadsort är alla väldigt olika varandra, menar Eddie.

– Vi som är med i redaktionen är ju folk med all möjlig kultur bakom sig. Som andra generationens invandrare tycker jag att det är jättebefriande, med Ponton blir väldigt många olika röster hörda.

Skriver för att man måste

Tvärtemot alla larmrapporter de senaste åren om att ungdomar läser allt mindre är intresset för att skriva jättestort, menar Maria och Martina. För Maria hänger skrivandet inte självklart ihop med läsandet utan i stället tror hon att skrivandet kommer ur ett behov av att skapa och uttrycka sig, att förstå sin omvärld och sig själv.

– Ja, det där kan jag känna igen mig i. Skrivandet är en process som är livsnödvändig på något sätt, håller Eddie med
om.

Många av de som har suttit med i Pontons redaktion, eller skickat in bidrag, har senare börjat jobba som författare, litteraturkritiker eller illustratörer. Varje år är det minst en eller två som debuterar.

– Vi har en lång lista med de som har debuterat och det känns roligt att vi var först med att publicera dem, säger Martina.

Text: Paula Isaksson

Bild: Maria Lorentzon

 

FAKTA

Ponton ges ut av Föreningen tidskriften Ponton och stöds av Statens kulturråd, Stockholms stadsbibliotek, Stiftelsen Solkatten och Region Stockholm genom Regionbibliotek Stockholm.
Redaktionen består av unga skribenter, illustratörer och fotografer. Arbetet leds av redaktörerna Maria Lorentzon och Martina Lowden.