»Tänkvärda meddelanden«

»Tänkvärda meddelanden«

Tänkvärda meddelanden. Så hette den första svenska tidskriften. Den kom ut för 340 år sedan.

Som ingen annan publiceringsform har tidskriften brytt sig om just det som är värt att betänka och som leder till diskussion och idébildning. Just därför är det helt logiskt att det första statliga kulturtidskriftsstödet inrättades i mitten av 1960-talet, i idéernas, protesternas och rörelsernas eget decennium.

Sedan dess har det funnits ett mestadels brett politiskt samförstånd om att kulturtidskrifterna spelar en vital roll för kulturens och demokratins ekosystem. Utmaningen är densamma då som nu: Hur ska en tidskrift på bästa vis hitta till sina läsare? Hur ska den överleva på en marknad där konkurrensen om läsarens uppmärksamhet blir hårdare för varje dag? Förslag och insatser har kommit och gått, och i flera har biblioteken varit inblandade.

Kulturutredningen 2009 hade ambitionen att sätta kulturtidskrifterna i ett nytt sammanhang, Utredningens utgångspunkt var »masskommunikationen är på väg att övergå i en diversifiering med ett allt mera specialdesignat utbud för olika konsumentgrupper i det internetbaserade utbudets hela oöverskådliga mängd. Inget medium kan längre räkna med en fast och stor publik som anpassar sin smak efter ett begränsat utbud. Därmed möter vi inom medieområdet samma grundläggande tendens till individualisering som vi har haft för ögonen när vi diskuterat den allmänna kulturpolitiken.«.

I utredningen satt uppenbarligen goda siare. I dag lever kulturtidskrifterna, liksom vi alla, i uppspjälkade offentligheter. Det var också den omedelbara insikten när jag häromåret fick i uppdrag av Föreningen för Sveriges Kulturtidskrifter att intervjua en rad redaktörer, bibliotekarier och andra intressenter om deras syn på kulturtidskrifternas framtid. Så gott som varje titel visade sig ha ett hjärta som slog i takt med den egna kretsens. »Det är den egna identiteten som är det viktigaste« slog en av de intervjuade fast. »Vi som läser kulturtidskrifter är nördar«, underströk en annan. »Vi är intresserade av vårt specifika ämne, inte av kulturtidskrifter i allmänhet«. Flera använde ordet »community« istället för »läsekrets«.

Framtidens oförutsägbarhet höll mer än en redaktör vaken om nätterna.  Medievanorna har på kort tid förändrats drastiskt. I dag föds allt tryck digitalt vilket öppnar helt nya, många oprövade vägar, för kommunikation.

»Att sitta på en plats och skicka ut sin information per post…nej, – så fungerar inte offentligheten idag. Kulturtidskriften måste definiera om sin roll. Här finns ett stort tankearbete att göra«, sa en av informanterna.

Det där tankearbetet skulle förtjäna större uppslutning. Några konkreta kulturpolitiska förslag som syftar till att på allvar underlätta för tidskriftsmakarna att möta de nya villkoren har inte lagts, men den nya mediestödsutredningen har insett problematiken. Utredningen, som offentliggörs sommaren 2022, fokuserar på nyhetsmedia, men utredaren Mats Svegfors har i diskussionen kring arbetet adresserat såväl tidskrifter som kulturtidskrifter och önskat sig mer forskning och en utredning om ett eventuellt nytt stödsystem till dem. Det är en viktig markering som har med samhällsförståelse, demokrati och det svenska språkets villkor att göra. I dag tar tidskrifterna stort ansvar för fördjupning, kritiskt tänkande, reflektion. En genre som tidigare var självklar på dagstidningarnas kultursidor, tas nu om hand framför allt på tidskriftsredaktionerna. Det är här som det nödvändiga motståndet mot det accelererande flödet bjuds.

Förhoppningsvis kommer den anslagsgivande myndigheten, det vill säga Statens kulturråd, att på eget initiativ ta ett grepp om de nya publicistiska villkoren. Produktionsstödet till kulturtidskrifterna formuleras idag ungefär likadant idag som för 50 år nu. Eftersom majoriteten av titlarna är tungt beroende av det offentliga bidraget och har varit så länge, är incitamentet att utmana gränserna och tänka nytt mycket litet. Hellre ett säkert kort än inget alls.

Stödet till kulturtidskrifterna liknar en alltför väl använd stödstrumpa. Den ger ingen fördelad stadga längre. I stället klämmer den åt så hårt här och var att den riskerar att stänga av själva syretillförseln.

Gunilla Kindstrand

Gunilla Kindstrand arbetat som journalist sedan slutet av 1970-talet. Hon har i perioder varit tidskriftsredaktör. Satt under en period ordförande i kulturrådets referensgrupp för kulturtidskrifter.

 

Bild:: Lars Nylan

Author Description

admin

Det är administratören som lagt in det här.

Västra Götalandsregionen Förvaltningen för kulturutvecklng

Postadress

Regionens hus
405 44 Göteborg

Besöksadress

Bergslagsgatan 2
411 04 Göteborg

Telefon

031-333 51 00 (växel)
010-441 42 00 (växel)

E-post

redaktionen@noll27.se
Tillgänglighet