Anne Stigell brinner för den demokratiska rätten till information, och framför allt i kombination med digitaliseringens möjligheter. Engagemanget kom med ett sommarjobb i början av 1980-talet, fortsatte via arbete med utvecklingen av Daisy till dagens jobb som ledare för samverkanskansliet på Regionbibliotek Stockholm.
Genom åren har jag stött på Anne i olika sammanhang som har med tillgänglig information att göra. Hon har alltid haft tydliga åsikter som hon förmedlat med skärpa, och jag har alltid hyst en stor beundran för hennes professionella engagemang och positiva utstrålning. När hon nu tar emot mig på Kulturförvaltningen i Stockholm där Regionbiblioteket huserar, gör sig hennes energi påmind redan vid dörren när hon skrattande försöker förstå hur vi ska få tyst på anropstelefonen jag använt för att anmäla min ankomst.
– Äsch, den tystnar, konstaterar hon efter en stund och lämnar den tjutande telefonen för att skynda vidare och snabbt samla ihop sina prylar, fylla en diskmaskin längs vägen och via en smal spiraltrappa ta oss till ett ledigt rum en våning ner.
Know-how
Att hon inte har full koll på lokalens all teknik är inte konstigt, hon är fortfarande ganska ny på jobbet. Tjänsten som ledare för samverkanskansliet har hon haft sedan juni, ett uppdrag som handlar om att få till samverkan mellan Region Stockholms kommunbibliotek.
– Min roll kom till efter den medieutredning som regionbiblioteket i Stockholm presenterade i februari, säger Anne och berättar att hon i ska stötta, främja, driva och hjälpa till, bland annat när det gäller digital medieförsörjning.
– Det handlar om nätverk, projektledarkunskap och strategiskt tänk som man också kan överföra till det operativa arbetet ute på biblioteken. En form av know-how som jag ändå har efter ett långt yrkesliv med erfarenhet av frågorna.
Hon säger att hon gillar den här rollen, att ha en överblick, ha ett strategiskt perspektiv och att fungera som stöttepelare, bollplank och främjare. Det handlar om förändringar, om digital transformation som hon menar inte handlar om den förändring som sker i en organisation, utan om den förändring som sker på grund av omvärldens förväntningar och behov.
– Man måste se verksamhetens digitala transformation utifrån vad som sker i omvärlden, vad som händer i samhället. Det kan handla om regionens politiska styrning, finansiella läge eller om livslångt lärande. Och för bibliotekens del handlar det bland annat om hur de utifrån perspektivet medborgarnytta ska se till att verksamheten och medieförsörjningen är god för alla medborgare, säger hon och konstaterar att det handlar om stora och viktiga frågor som hon dessutom tycker är roligt att jobba med.
– Det kanske låter helt absurt, men jag vill verkligen skutta till jobbet varje dag. Och det gör jag, ler hon.
Perspektiv
Anne har i hela sitt liv jobbat med den demokratiska rätten till information, men det var på det berömda bananskalet hon blev engagerad. År 1984 studerade hon engelska och idéhistoria, behövde ett sommarjobb och hamnade på den statliga myndigheten Talboks- och punktskriftsbiblioteket, TPB, som senare bytte namn till Myndigheten för tillgängliga medier, MTM. Här fick hon efter ett tag börja redigera och förbereda studerandes böcker för inläsning. På den tiden var all inläsning på kassett och de studerande fick ha flera, separata bandspelare för att hålla isär bokens struktur och innehåll. När Daisytekniken så småningom kom var Anne med sin erfarenhet med att tillsammans med en kollega titta på hur kassettanvändandets struktur skulle kunna överföras till en digital bok på en cd-rom.
–Under den här tiden byggdes det internationella Daisykonsortiet upp, och TPB ville omvandla hela sitt analoga bestånd till digitalt. Jag fastnade på TPB och var med på utvecklingen från analogt till digitalt, ler hon och berättar hur hon på ett möte för Kulturutskottet fick förklara för en blivande kulturminister varför TPB ville gå över till den digitala Daisytekniken.
–Jag tror inte folk förstår att det handlar om att förstå en teknikutveckling ur användarnas perspektiv. Till skillnad från
användarperspektivet, där vi gör något för gruppen, är användarnas perspektiv det målgruppen behöver och önskar.
Hon återvänder ofta till användarnas perspektiv som för henne är en självklarhet, och som hon menar skulle bli bättre tillgodosedda om man såg över de olika myndigheternas uppdrag. Hon tycker också att MTMs framtidsstrategi borde vara att avveckla sig själv.
–Jag tycker att man på allvar ska diskutera vem som gör vad, varför man finns och för vem. Min uppfattning är att det är enklare att prata om vad man erbjuder än om vad medborgarna vill ha, menar hon och säger att hon skulle vilja lyfta de här frågorna på statlig nivå.
–Jag vill förändra verksamheterna, men jag kan inte göra det själv. Jag lyfte det med Kulturdepartementet när jag var kvar på MTM och jag vill gärna in i ett insynsråd någonstans.
Digitant
När MTM i januari 2020 flyttade sin verksamhet till Malmö, hade Anne fattat beslutet att stanna i Stockholm och använda sina 36 års samlade kunskaper för att bli senior rådgivare inom området. Hennes första uppdrag var som digitaliseringscoach på Förvaltningsrätten i Stockholm.
– Egentligen sökte de en digital tant som kunde stötta, skrattar hon. För här handlade det verkligen om att gå från Post-it-lappar till digital kommunikation och ett digitalt arbetssätt. Och här återkommer vi till den digitala transformationen, omgivningens krav. Det spelar ingen roll var man jobbar, tillgänglighet är en självklarhet och det är organisationen som ska se till att den kompetensen finns.
Vi enas om att om man kan ha en motionstimme i veckan borde man också kunna ha en digitimme i veckan. Eller en digitant som kommer.
– Ja, skrattar Anne, och jag är väl en riktig tant som gillar randiga tröjor och muminmuggar. När min dotter höll tal på min 50-årsdag berättade hon att hon räknat mina randiga tröjor, jag vill inte avslöja hur många det blev, men hon skiljde på blåvitrandiga och vitblårandiga.
Hur många muminmuggar hon har vet hon inte riktigt, men hon använder dem varje dag och att hon, liksom Jonas
Gardell, byter muggar efter årstid vid vår och höstdagjämning.
– Min favoritsommarmugg är en svart, röd och gul mugg där Homsorna åker karusell, och min favoritvintermugg är blå och där man ser Mumins rumpa när han böjer sig ner mot isen.
Ankra för storm
Från och med juni 2025 ska kommersiella e-böcker följa det tillgänglighetsdirektiv EU antog 2019. Inom Daisykonsortiet pratar man om att samma information utan extra kostnad ska komma samtidigt i format man kan ta till sig. Här har Anne funderat en hel del, och menar ljudböcker inte måste vara inlästa med mänsklig inläsare, en riktigt bra talsyntes kan vara ett fullgott alternativ. För att få till en bra syntetisk inläsning behövs ett lexikon som utgår från hur språket uttalas. MTM har tagit fram ett sådant lexikon som hela tiden uppdateras utifrån de ord som finns i högskolelitteratur och taltidningar.
– MTM har lagt ner jättemycket arbete på detta lexikon och den är redan bekostad med statliga medel, så lägg lite pengar på att lösa det juridiska och ställ lexikonet till folks förfogande.
Hon är medveten om att hon sticker ut hakan med sina funderingar, och hon är också medveten om att det inte är helt oproblematiskt om bokförlagen uppfyller EU-kravet och gör e-böcker tillgängliga.
– E – böcker från alla större förlag ska vara tillgängliga 2025 och utbudet av e-litteratur, alltså både e-böcker och ljudböcker växer
snabbt. Vad händer med folkbibliotekens budget om, eller kanske snarare när, Legimus inte längre tillhandahåller titlar eftersom de redan finns att köpa i tillgängligt format, undrar hon och tycker att man redan nu måste titta på e-boksfrågan ur ett nationellt biblioteksperspektiv, där talsyntesinläsningar är en parameter.
– Jag kanske svär i kyrkan, men om MTM slutar med talboksproduktionen finns det kanske pengar till att utveckla och bygga ett digitalt bibliotek. Jag är medveten om att detta är ett framtidsscenario, men man måste ju ankra för storm redan nu. Och jag tänker att MTM, KB, Kulturrådet och Specialpedagogiska myndigheten borde kunna samverka kring detta. Det enda jag kan göra är att vara en gårdvar och bita dem i hasorna, skrattar hon.
Smultrontårta
Utanför fönsterna börjar det skymma och vi måste ta oss ut för att ta några bilder i höstljuset. Medan vi plockar ihop våra saker pratar vi om den smultrontårta hon varje år presenterar på sociala medier. Uppvuxen med smultron på strå, är hon glad för denna mängd bär som växer på hemliga ställen vid sommarhuset på Gotland.
– Jag kan plocka två liter i veckan, fleraveckor i rad. Bär som räcker till världens bästa tårta och vars resultat jag bara måste dela med mig av. Alltid retar det någon, skrattar hon.
– Men, fortsätter hon, jag plockar allt i skogen man inte dör av. Av granskott kan man till exempel göra sirap, av svamp olika inläggningar. Hade jag haft fiskevatten hade jag fiskat också. Men jag är ingen prepper, det är bara så förbaskat roligt.
FAKTA
NAMN: Anne Stigell
ÅLDER: 63 år
BOR: Birkastan i Stockholm och i militärbarack på Gotland
FAMILJ: Man och två vuxna barn
DET VET VI INTE OM ANNE: Jag vet hur man stämmer trummor, och jag är extremt nyfiken av mig. Jag är den där sexåringen som knackar på dörren och frågar: Ska vi leka?
LÄSER JUST NU: Läser mycket jobbrelaterat just nu, men nyss läste jag Att uppfinna världen av Katrine Marcal. En bok om kvinnliga uppfinnare, en fantastisk bokRECEPT PÅ VÄRLDENS GODASTE SMULTRONTÅRTA: En luftig tårtbotten av sockerkaka, limesocker, smultrongrädde och smultron. Varva sockerkaka, socker med rivet limeskal, smultrongrädde och garnera med smultron.
Author Description
