Gunnar Wetterberg är historiker, författare och samhällspolitisk debattör. Han är med i panelen för SVT-programmet Fråga Lund, och säsongerna 2019 och 2020 vann han TV-tävlingen På spåret tillsammans med Parisa Amiri.
Här skriver han om bibliotekets framväxt som en viktig och central del av den svenska demokratins historia.
Om jag hade ett bibliotek… Så verkar många ha drömt för 100–150 år sedan. I det framväxande moderna Sverige blev biblioteken en liten men viktig del av många människors och rörelsers strävan efter kunskaper, bildning och erkännande. Präster grundade sockenbibliotek, nykterhetsloger, fackföreningar och arbetarorganisationer ordnade bibliotek för sina medlemmar.
Det är en viktig och central del av den svenska demokratins historia. Ja, inte bara demokratins – hela samhällets, inte minst näringslivets. Ibland talar historikerna om »funktionell läskunnighet«. Det betyder att man kan använda det man läser för att förändra sin verklighet. Det var ett nytt slags läskunnighet, som bredde ut sig från mitten av 1800-talet.
Långt dessförinnan var många människor »formellt« läskunniga. Under 1600-talet tog kyrkan som sin uppgift att lära sockenborna att läsa. När jag skrev Prästerna (Bonniers, 2022) lärde jag mig mer om denna väldiga bildningsinsats. Kyrkan var inte nöjd med att barnen samlades kring klockaren efter gudstjänsten för att lära sig katekesen utantill. De borde kunna läsa texten på egen hand.
Ibland nämner historieböcker i förbifarten att yngre präster, klockare och avdankade soldater fick uppgiften som lärare. Men i själva verket hände det mesta i hemmen. Vid många husförhör antecknade prästen noga hur mycket var och en av hushållets medlemmar kunde läsa och skriva. Ofta var kvinnorna mer läskunniga männen. Det verkar ha varit kvinnornas uppgift att lära barnen läsa. (Däremot var fler män än kvinnor skrivkunniga. Det var en färdighet som man behövde när man gjorde upp affärer, och i dem var det oftast männen som var inblandade.)
Men läskunnigheten stannade vid katekesen och psalmboken. Det var kunskaper som egentligen bara hade deltagandet i gudstjänsten som syfte.
Under 1800-talet förändrades detta. En viktig förklaring var att man började kunna göra papper av trä. Först genom att riva träet i fibrer, sedan genom att koka fibrerna till massa. Papperet blev mycket billigare än det förut hade varit, och det gjorde att tidningar och böcker kunde tryckas och spridas i mycket större upplagor än förr.
Mycket av litteraturen var religiös, men det var inte bara den etablerade kyrkans skrifter. Redan när Gustav Vasa beställde en svensk bibelöversättning på 1520-talet varnade biskop Hans Brask kungen. Om folk kunde läsa på egen hand skulle de kunna få för sig att tolka de heliga böckerna på egen hand, utan ledning av prästerna. Ett par hundra år senare fick den katolske biskopen rätt. I början av 1700-talet spirade pietismen kring andaktsböckerna, och på 1850-talet slog väckelsen ut i full blom.
Snart fick läskunnigheten långt vidare verkningar. Bönderna prenumererade på de nya tidningarna, som spred nya lantbruksrön, men också tips om marknader. På 1850- och 1860-talen blev svenska bönder indragna i den dåtida europeiska energikrisen. Paris och London hade vuxit sig så stora att det krävdes enorma mängder hästar, men de franska och engelska bönderna fick inte fram tillräckligt med foder. Då blev svenska bönder rika på den havre som de odlade på sina magraste marker. Bibanor till de nya stambanorna hämtade den dyra grödan från de mest avlägsna tassemarkerna. Det var tidningarna som spred kunskapen om de nya affärsmöjligheterna.
Men ännu viktigare blev tidningarna och böckerna som verktyg när allt fler människor sökte sin rätt och krävde makt över vardagen. När böckerna blev fler och billigare hade fler råd att skaffa dem, men ännu viktigare blev biblioteken. Genom att gå samman i föreningar som grundade egna bibliotek blev kunskapen tillgänglig för ännu fler.
Och med kunskaperna kom makten över vardagen. Den har vi biblioteken att tacka för.
Gunnar Wetterberg
BILD: Viktor Fremling
Author Description
