I sin roll som ordförande för DIK, facket för kultur, kommunikation och kreativ sektor, ägnar Anna Troberg sina dagar åt opinionsarbete, att sprida kunskap och till möten med politiker. För henne är glaset alltid halvfullt och hon är övertygad om att sektorns engagemang kan göra skillnad i det politiska klimat som råder.
Den svala trappan i gårdshuset på Bondegatan i Stockholm är en behaglig kontrast till sommarvärmen som rådde i maj. Tre trappor upp hittar jag DIK, och i ett av de större mötesrummen hittar jag Anna Troberg bakom sin laptop. Hon avbryter det hon håller på med och undrar om jag vill ha kaffe. Medan kaffemaskinen gör sitt pekar Anna på diskmaskinen bredvid och berättar att hon utan större framgång försökt laga den tidigare under dagen.
– Jag får lite dåligt samvete för jag gillar ju teknik. Men kanske digital teknik lite mer än hemelektronik, skrattar hon medan vi tar oss tillbaka till det svala mötesrummet och sjunker ner i en svart skinnsoffa.
Böcker och blogginlägg
Under mina förberedelser inför intervjun med Anna har jag insett att hon är en person med otroligt mycket erfarenheter i sitt bagage. Hon har varit bokförlagschef, verksamhetschef för Wikimedia Sverige, partiledare för Piratpartiet, författare och översättare och hon syns regelbundet på debattsidor och konferensscener.
Med en bred utbildning inom humaniora, och med en stark vilja att jobba med människor och med samhällsfrågor, har skrivande löpt som en röd tråd genom hennes liv där hon bland annat var snabb att haka på trenden med att blogga och bland annat skriva regelbundet på Aftonbladets plattform. Hennes blogg utvecklades snabbt till en skämtblogg som blev oerhört populär, så populär att hon efter några år fick hon en oväntad fråga från en förläggare som ville göra en bok av hennes blogginlägg. Det blev en roman som fick titeln Chefer från helvetet och gavs ut under pseudonymen Rosetta Sten. Några fler böcker har det inte blivit och hon menar att hon får utlopp för sitt skrivande på andra sätt.
– Jag skriver nyhetsbrev och jag bloggar och alla debattartiklar skriver jag själv. Och jag lägger ganska mycket tid på att det ska bli en viss verkshöjd även på den typen av texter. Men man ska aldrig säga aldrig. Kanske blir det en roman när jag pensionerar mig.
Socialt patos
Hon säger att hon alltid haft svårt för orättvisor, men att det var i hemmet, via Bra Böckers lexikon, hennes nyfikenhet för omvärlden väcktes.
– När vi såg något på tv som vi inte förstod sa alltid mamma »gå och titta i bokhyllans lexikon«. Så jag lärde mig att om man inte vet eller förstår något är det ditt eget ansvar att ta reda på det. Och beroende på vad det är kan man sedan agera på det. Och det är något som följt med genom livet, och det är en inställning som är viktig för mig.
I ett vidare perspektiv menar hon att om man har turen att vara född i Sverige har man ett försprång mot människor som är födda på andra ställen med andra förutsättningar, och hon tycker att man ska vara medveten om detta och att man kan göra något av det.
– Ser jag något jag tycker man kan göra något åt, då har jag svårt att låta bli.
När internet i början av 1990-talet blev allt vanligare i Sverige insåg Anna att det plötsligt fanns en möjlighet att ha kontakt med människor runt om i världen, att hela världen öppnade sig på ett nytt sätt och att möjligheten att påverka blev så mycket större. Men i takt med att internet utvecklas, växer också den allmänna debatten kring den personliga integriteten, och Anna ger sig in i partipolitiken.
– Jag tycker det är viktig att respektera människors personliga integritet och i Piratpartiet handlade arbetet bland annat om att måna om individers rättigheter till ett privatliv, säger hon och berättar att det till stor del var de frågor hon drev under sin tid som partiledare, samtidigt som partiets parlamentariker drev frågorna i EU.
– Jag har alltid varit politiskt intresserad, intresserad av sakfrågor. Men jag tröttnade på internpolitiken som jag senare förstått ser likadan ut i alla partier. Att det inte handlar om att man har en bra idé man vill folk ska tro på, utan att det handlar om vad man ska tycka för att partiet ska bli omtyckt. Och det blir fel i mitt huvud. Det finns andra sätt att jobba och påverka på, så jag lämnade partipolitiken.
När hon lämnade partipolitiken minns hon att hon sade till en vän att det finns två organisationer i Sverige hon skulle vilja jobba med. Det var Wikimedia, och det var DIK. Båda blev verklighet och hon trivdes bra som verksamhetschef på svenska Wikimedia i två år, men när DIK sökte ny ordförande sökte hon jobbet som hon nu haft sedan 2017.
– Genom Piratpartiet fanns en del sakfrågor som var ungefär de samma som DIK jobbade med, de var ju tidiga att prata om internetfrågor, säger hon och tycker det är lyxigt att få jobba partipolitiskt obundet.
– Jag brukar säga att jag numera är lyckligt partilös, skrattar hon. DIK är ett partipolitiskt obundet förbund, men vi är ett väldigt politiskt engagerat förbund och vi jobbar med frågor som är viktiga för våra medlemmar. Och att vara obunden innebär att man kan söka olika samarbetspartners, pusha utvecklingen och driva sakfrågor mycket bättre.
Livet efter 40
Det är svårt att placera Annas dialekt geografiskt, vilket får sin förklaring när hon berättar att hon är född i Landskrona, men uppvuxen i Borlänge där familjen fortsatte prata skånska. Det var också i Borlänge hon gjorde sin första bekantskap med bibliotek, en bekantskap som präglat hennes bild av bibliotek.
– Under hela min uppväxt fick jag höra att stadsbiblioteket i Borlänge var ett modernt bibliotek att vara stolt över. Jag vet inte hur sant det var, men det var ett hjärta i staden och jag hängde där en hel del. Dessutom är vi nästan jämngamla. Jag fyller 50 nästa år och det ska bli skönt för jag minns aldrig om jag är 48 eller 49, skrattar hon.
Medan vi hämtar lite vatten småpratar vi om det här med att bli äldre, att oväntade saker som att börja springa plötsligt kan bli något nödvändigt. För Anna började det med en viktökning och inköp av ett löpband som i tre år fick agera prylsamlare. När hon till slut började använda det kunde hon inte sluta, och innan hon drabbades av en matförgiftning hade hon sprungit 800 dagar på raken. Nu är hon uppe i 54 dagar och har lagt till cykling för knänas skull.
– Jag springer, eller cyklar, varje dag. Varje morgon minst två kilometer, helst längre. Jag har alltid varit extremt oatletisk så hade någon sagt till mig att jag skulle börja springa efter 40 hade jag skattat ihjäl mig, säger hon och berättar om sin nya inomhuscykel som hon kopplar upp på cykelappen Zwift och där hon fått oväntade cykelkamrater från både Tyskland och Nya Zeeland.
– Tekniken passar mig, men det är roligare att springa.
Långsamt arbete
Vi är tillbaka i skinnsoffan och vi pratar om att DIK de senaste åren synts mer i den offentlig debatten och att de på olika sätt försöker påverka de politiska makthavarna. Ett arbete Anna tycker sig se en snöbollseffekt av, att det blir allt lättare att få kontakt med beslutsfattare och hitta samarbeten med andra organisationer.
– Men jag är frustrerad. Allt för många viktiga frågor hanteras med kortsiktiga lösningar och jag tror det ligger mycket i att politiken vill kunna säga att de gjort konkreta åtgärder. Det är svårare med de långsiktiga lösningarna. Då blir det snuttifierat där man lägger mycket energi och pengar på insatser som inte gör jättestor skillnad i det stora hela. Det är det politiska spelet. Tyvärr, säger hon och berättar att ett bra exempel är när hon nyligen träffade skolministern som menade att det saknas pengar till skolbiblioteken.
– Och jag menar att det kostar pengar att inte göra något också. Alla är överens om att det är en viktig fråga och skolbiblioteksutredningen var en väl underbyggd och bra utredning. Ändå hamnade den i kylskåpet. Och en utredning kan inte bli hur gammal som helst, då måste man ha en ny utredning. Redan förra skolministern uttalade sig om att det behövs bättre kunskapsunderlag. Man blir ledsen, suckar hon och konstaterar att dialogen med makthavare är jätteviktig, att det är ett långsamt arbete som måste följas upp och att man aldrig får slå sig till ro.
Rätt plats
De sakpolitiska frågorna är jätteviktiga för Anna och för henne är det ingen konflikt mellan det kärnfackliga arbetet och sakfrågorna.
– Hur ska man få en bättre arbetsmiljö och bättre lön om man inte driver politiskt arbete? För mig hänger det ihop. Och just nu känns det extremt viktigt att agera bromskloss mot den negativa utvecklingen som finns i politiken och som kan förändra hela spelplanen för våra medlemmar, och för hela Sverige. Jag tänker bland annat på armlängds avstånd och angiverilagen. Att vi agerar bromskloss är också en förutsättning för att våra medlemmar ska ha kvar sina jobb, säger hon och tillägger att hon ändå är glad hur de och andra organisationer sluter sig samman och vill göra något bra.
– För mig är det viktigt att vara nära våra medlemmar och lyssna på vad som händer, vad som är viktigt här och nu. Ju bättre kontakt jag har, desto bättre kan jag argumentera för deras sak.
Skulle du kunna tänka dig att gå tillbaka till politiken och jobba med frågorna där?
– Nej, jag vet faktiskt inte vad som skulle kunna övertyga mig om att gå tillbaka till det. Det är faktiskt en sak jag aldrig kommer att ändra mig på. Det känns absolut både mer fruktbart och roligare att jobba så här. Laget framför allt kan bli osunt. Jag vill jobba tillsammans för bra idéer och viktiga sakfrågor.
FAKTA
NAMN: Anna Troberg
ÅLDER: 49
FAMILJ: En fru, fem katter och en hund.
BOR: I ett gammalt baptistkapell i Sörmland med predikstol, läktare och rådjur utanför fönsterna.
GÖR PÅ FRITIDEN: Spelar Plystation och tittar väldigt mycket på serier. Jag är ingen allätare och kan se om en serie hur många gånger som helst. Som Killing Eve till exempel och Star Trek och Terminator.
MUSIK DU FÖREDRAR: Jag tycker om väldigt mycket olika. Till exempel skulle jag inte säga att jag tycker om jazz, men jag älskar Monica Zetterlund, jag skulle inte säga att jag tycker om punk, men jag tycker mycket om Nina Hagen, jag skulle inte säga att jag tycker om country, men jag älskar Dolly Parton. Men mina absoluta favoriter är ändå ABBA.
VAD LÄSER DU: Precis som med serier läser jag gärna om mina favoritböcker. Som till exempel The passion av Jeanette Winterson, den brukar jag läsa en gång om året. En bok jag vill passa på att tipsa om är Emma Donoghue och Haven.
KURIOSA: Jag är väldigt förtjust i loppisar och auktioner. Två av mina favoritköp det senaste året är en dykarhjälm och en gammal flygplanspropeller.
DINA SOMMARPLANER: Jag ska renovera fönster och bygga en hundgård
Author Description
