IFLA och Unesco utarbetade det första Folkbiblioteksmanifestet 1949. Sedan dess har det varit ett stöd för bibliotek världen över. För att hålla sig relevant och följa folkbibliotekens verklighet och uppdrag har det reviderats ett antal gånger och i juli 2022 lanserades den senaste version.
Noll27 ringde upp Martin Memet Könick, bibliotekschef i Landskrona stad, som varit med i arbetsgruppen för uppdateringen av folkbiblioteksmanifestet.
Vad är uppdaterat i det senaste Folkbiblioteksmanifestet?
— Det är inga stora förändringar, manifestet ska spegla folkbibliotekens roll som en levande plats i en föränderlig värld där ett uppdaterat dokument ger mer tyngd än dokument med några år på nacken. Bland annat betonas folkbibliotekens roll för hållbar utveckling och betydelse för samhällets övergripande kunskapsutveckling.
Manifestet har fått kritik för att vara luddigt. Bland annat menar Ola Pilerot i en artikel i Biblioteksbladet att manifestet har ett västvärldsperspektiv och som saknar koppling till läsning och kulturella aspekter av biblioteksverksamhet.
Vad säger du om det?
– Jag tycker det är ett välbalanserat och bra dokument. Vi i arbetsgruppen har jobbat aktivt och tittat på olika aspekter och det är väldigt många röster som har reflekterat och arbetat med det. I ett sådant här dokument får man väga fördelar med nackdelar och hur starkt vissa saker väger mot varandra. Det ska ju också vara saker som ratificerats av IFLA och Unesco.
Hur kan man använda Folkbiblioteksmanifestet i sitt vardagliga arbete på biblioteket?
– Min starka tro är att Folkbiblioteksmanifestet kan vara ett stärkande stöd i de länder där man inte har några riktlinjer eller bibliotekslagar för arbetet på folkbibliotek. Om man jobbar med beslutsfattare och politiker som inte har någon insikt i bibliotekets roll, ger manifestet och Unesco tyngd åt arbetet.
Även i Sverige och Norge där vi har bibliotekslagar kan manifestet vara betydande när man till exempel ska skriva sin biblioteksplan.
BILD: Privat
Author Description
