Viktiga ideal

Principen om armlängds avstånd har det senaste året hamnat i fokus när lokala politiker runt om i Sverige försökt styra kulturutbudet på bland annat bibliotek. Men hur ser det historiskt ut i Sverige. Hur har innebörden av principen utvecklats och förändrats?

Noll27 ringde upp Pelle Amberntsson, utredare och analytiker på Myndigheten för kulturanalys, som för drygt ett år sedan publicerade kunskapsöversikten Konsten och kulturens frihet i Norden.

Man brukar kalla den svenska och den nordiska modellen om armlängds avstånd för Arkitektmodellen. En modell inspirerad av ett brittiskt renodlat armlängdsorgan, en modell som också kallades för mecenatstaten. Hur såg den modellen ut?

– För att säkerställa den konstnärliga friheten lanserade den brittiska ekonomen John Manyard Keynes principen om armlängds avstånd efter andra världskriget. Bakgrunden var erfarenheterna av hur konsten och kulturen använts som propagandaverktyg i både fascistiska och kommunistiska stater, ofta som en del av att fostra befolkningen där man till exempel bestämde vilka böcker som skulle finnas på biblioteken.
Keynes ville säkerställa en organisation som gjorde att politiker inte kunde fatta beslut om konstnärligt innehåll, och ursprungstanken i det brittiska systemet var att finansdepartementet fattade beslut om budgeten för konst och kultur. Sedan skulle det vara upp till experter på det brittiska kulturrådet, det så kallade armlängdsorganet, att självständigt fördela med­ len. Den brittiska kulturpolitiska model­ len har också kallats för mecenatmodellen, eftersom staten ju i någon mening var mecenat genom att fördela medel, men utöver skulle ha väldigt lite att säga till om.

Hur ser den svenska Arkitektmodellen ut i förhållande till detta?

– Även i Sverige finns idén om att betrakta fristående myndigheter som Kulturrådet eller Konstnärsnämnden som armlängdsorgan. Att staten fördelar medel och sätter vissa bidragsramar till olika genrer, och att Kulturrådet eller Konstnärsnämnden har system där sakkunniga från professionen bedömer ansökningar.
Grunden i det svenska systemet har också alltid varit att man haft olika kulturpolitiska mål man försökt balansera mot varandra. Utöver konstnärlig frihet har det sedan 1970-talet också varit ett viktigt mål att skapa jämlika förutsättningar för alla att delta i kulturlivet på olika sätt. Därför har det alltid funnits en styrning mot spridning av kultur i landet, en jämn fördelning mellan kvinnor och män och att medel ska fördelas till olika genrer och konstnärliga uttryck.
Typiskt för Sverige är också att vi har en ganska decentraliserad kulturpolitik med både en statlig nivå, en regional nivå och en kommunal nivå.

På vilket sätt spelar det roll?

– Armlängdsprincipen är svår att tillämpa på kommunal och regional nivå på grund av hur kommuner och regioner är konstituerade i Sverige. En central idé med det kommunala självstyret är att det ska finnas en nära kontakt mellan medborgare och lokalpolitiker och att politiker på kommunal nivå har ett långtgående ansvar för de beslut som fattas. Det är en demokratisk tanke i grunden, men idén om en levande medborgardemokrati krockar här i någon mening med idén om armlängds avstånd när det gäller konst och kultur.

Hur förhåller sig det kommunala självstyret till bibliotekslagen?

– I grunden finns ju samma närhet mellan politik och biblioteksverksamhet som för andra kommunala verksamheter. Så möjligheten till detaljerad styrning finns. Men när det gäller biblioteken är det viktigt att påpeka att det finns en lagstiftning som reglerar kommunens ansvar för biblioteksverksamheten. Här finns en övergripande styrning där man inte kan göra vad som helst på kommunal nivå. Och det är när kommunen agerar på ett sätt som inte är förenligt med bibliotekslagen, det kan bli en konflikt mellan det kommunala självstyret och lagen.

En annan fråga på biblioteksområdet är tjänstemannarollen. Konstnärlig frihet handlar om att politikerna inte ska styra professionen i deras konstnärliga val. Men för professioner som bibliotekarier som både är tjänstemän och kulturarbetarprofession, handlar det också om att de naturligtvis inte heller ska driva politik. Det är en ganska komplex roll som kan behöva diskuteras mer.

Behöver vi prata mer om innebörden av armlängds avstånd och konstnärlig frihet i Sverige?

– Jag tycker ändå att diskussionen finns och har tilltagit, vilket kan ses som ett tecken på att idén om armlängds avstånd är ganska levande i Sverige idag. Men kanske har vi tagit begreppens innebörd lite för givet och inte diskuterat denna tillräckligt. Då kan det finnas en risk att det inte sitter i ryggmärgen hos tjänstemän och politiker på olika nivåer. På regional och kommunal nivå är det bra med en fortsatt diskussion om hur det organisatoriska skyddet mot politisk styrning kan göras så starkt som möjligt inom ramen för det kommunala självstyret.

BILD: Privat

KURIOSA

Armlängds avstånd är ett begrepp som härstammar från militär verksamhet där armlängds lucka vanligen används som mått mellan personer vid inrättning i led. Man sträcker fram sin hand och rättar in sig så att luckan till framförvarande blir just en armlängd.

Källa: Wikipedia