Biblioteken måste bli bättre på att ifrågasätta allt nytt

Joacim Hansson är Fil. Dr i biblioteks-och informationsvetenskap. Hans forskning rör frågor om relationen mellan kunskapsorganisation och samhälle samt bibliotekens institutionella identitetsutveckling. Han framhäver bland annat att biblioteken måste bli provokativa i sitt demokratiska uppdrag. FOTO: Fredrik Swedemyr



Biblioteken är snabba att ta till sig nya innovationer. Men det är inte alltid man reflekterar över nyttan eller funktionen. Joacim Hansson menar att biblioteken sällan ställer sig frågan: Varför? Han talar om att förändring måste ske långsamt och på ett sätt som sammanfaller med praktiken på golvet.

– Många är snabba att hoppa på ett tåg, utan att kanske ens veta vart det går. I en del fall kommer sedan konduktören och slänger av dem från tåget eftersom de inte har giltig biljett, säger Joacim Hansson och tar Second Life som ett exempel på en innovation som sedan inte visade sig vara en plats för biblioteken.

Ingen propp i strömmen

Förändringar sker över tid. ”The times they are a changing” sjunger Dylan i en sång som mer handlar om att inte stå i vägen för den nya tiden. Biblioteken är i det här sammanhanget ingen propp i strömmen av nya trender och utveckling i någon mening.

Snarare är man, som också Joacim Hansson framhäver, ofta väldigt snabba på att ta till sig nya innovationer. Men han talar samtidigt om en tillpassningslogik som biblioteken inte kan komma ifrån om de ska göra nya saker. Det handlar en smula tillyxat om att förändringar helt enkelt måste ske på verksamhetens villkor.

– Det är inte så att man kan plocka bort något gammalt och ta in något nytt. Det funkar inte. Förändringar är tröga processer. Det måste ske långsamt. Det är lätt att se ett glapp mellan diskurs och verklighet. Själva verksamheten är ofta trög och ekonomiberoende, medan man i diskursen eller samtalet kan haka på vad som helst. Det är lätt att snacka och svårare att genomföra. Ser man på de nya sociala medierna, så kan några bibliotek avsätta tid och resurser för att vara på exempelvis Facebook. Men man ställer sig sällan frågan: Vad ska vi göra där? Man har mantrat att vi ska vara där användarna är. Är det något som är en kris idag så är det bristen på att ifrågasätta, säger Joacim Hansson.

Två bibliotekstyper

Han talar om framväxten av två bibliotekstyper i framtiden. Den ena är sambiblioteket, där folkbibliotek och universitetsbibliotek förenas. Utvecklingen av sambibliotek har haft en starkare utveckling internationellt än i Sverige. Det finns i dagsläget två exempel i Sverige, Härnösand och Visby. Det finns naturligtvis mycket att vinna i termer av gemensamma resurser och delade kostnader.

I Visby blev det en intensiv debatt kring sammanslagningen, vilket närmast ger en indikation på att biblioteket har en viktig roll i människors tillvaro. Följer biblioteken den sedvanliga utvecklingen bör, enligt Joacim Hansson, också sambibliotek få en bredare spridning runtom i landet.

– Dels går den övergripande utvecklingen i en riktning bort från ett samhälle som hyllar den bildade medborgaren mot ett som hyllar den utbildade konsumenten – för att hårddra det. Folkbildningsidealet som tidigare var så starkt, har ersatts av ett ideal där formell utbildning, gärna hela livet, producerar ett ökat kunnande som helst läses i ekonomiska nyttotermer. Det är en viktig skillnad och främjar bland annat att man knyter kulturinstitutioner till den typ av nyttotänkande som präglar utbildningssektorn. Sedan finns det röster inom bibliotekssektorn som vill flytta folkbiblioteken från kultursektorn till utbildningssektorn fullt ut, genom exempelvis ett departementsskifte. All sådan utveckling talar för sambiblioteken, säger Joacim Hansson.

Den andra typen är det digitala biblioteket, som på ett ganska tydligt sätt visar klyftan mellan pratet om det nya och praktiken på golvet. En praktik som bärs upp av en yrkeskår med en stark tradition.

– Bibliotekarie är ett otroligt starkt yrke med en stark historia. Man har en klar bild över vad det är man gör och varför. Ska något komma in och utmana verksamheten, så utmanar man en stark självbild. Sedan kan man tala om identitetskris i förhållande till diskussionen om det nya. I 15 år har vi talat om en oro när något kommer och attackerar den dagliga verksamheten. Men frågar du en bibliotekarie vad rollen är och vilka grund- uppgifterna är, så möter du inte alls någon tveksamhet.

Integrerad del

Joacim Hansson argumenterar för att det att det digitala biblioteket egentligen inte existerar, utan att det snarare handlar om en integrerad del av verksamheten. Han talar om två typer av digitala bibliotek.

– Det ena handlar om olika typer av digitaliseringsprojekt där man digitaliserar samlingarna. Detta är något som exempelvis sker på KB, men inte så mycket på folkbiblioteken. Det andra är att digitalisera servicen. Här har vi hela bibliotek 2.0 funktionen, som inte handlar om digitala medier och där grundtanken är just att vara där folk är, säger han och framhäver den ibland evolutionära synen hos vissa av bibliotek 2.0 företrädarna.

– Det är en grundsyn som gör all annan biblioteksverksamhet obsolet. Det är ett sätt att se på förändring som vi inte sett tidigare och som inte är lätt att hantera. Man kan inte säga att nu gäller detta och inte det andra, fortsätter Joacim Hansson och tar diskussionerna om att lägga ut biblioteken, inte på nätet, utan på entreprenad under 80-talet som ytterligare ett exempel på något som inte alla gånger lyckats överbrygga klyftan mellan tanke och praktik.

– Det var samma sak där. Det var en väldigt stark argumentation som backades upp av tunga namn både nationellt och internationellt, där man förespråkade en marknadsliberalisering av biblioteken. Detta fungerar inte i praktiken, eftersom vi vet att biblioteken inte är en marknadsstyrd organisation och kan inte heller vara det. Det finns inga marknadsorienterade incitament i bibliotek överhuvudtaget. Men ändå pratar man om styrformer och kunder. En massa enkla saker som ändå får stor ideologisk betydelse, säger Joacim Hansson vidare.

– Vi ser idag att det pratas mycket om 2.0 och en anpassning till sociala medier. Man ska komma ut på nätet och synliggöra, vilket bryts mot praktiken. Det är typiskt att det bestäms på en nivå att detta är framtiden och så tar man in det och möter en trög organisation och ett motstånd. Man kan inte göra något med det för det passar helt enkelt inte in och så kostar det bara en massa pengar, fortsätter han.

Svagt intresse

Tidigare i år handledde Joacim Hansson två studenter som skrev en magisteruppsats om hur ett antal bibliotek använder sig av litteraturbloggar. I uppsatsen Folkbibliotekets plats i den sociala webbmiljön kommer studenterna Henrik Sylén och Patrik Wall fram till att det finns ett ganska svagt intresse bland biblioteksbesökarna att ta del av den här typen av läsfrämjande insatser. Det är inte speciellt många som tar del av bibliotekariernas litteraturbloggar och än mindre som deltar aktivt genom kommentarer eller inlägg. Att det finns ett svalt intresse för ett aktivt deltagande på nätet backas också upp av annan forskning inom bland annat media

– Tittar vi på bloggandet kan man tala om en möjlighet att gå i dialog med användarna. Men det är ytterst osäkert om användarna vill gå i dialog med biblioteket. Det är få som har ställt sig den frågan. Man kan jämföra det med att gå på Systemet. Går du dit är du inte intresserad av att gå i dialog. Du vill ha ditt vin. Det är samma sak med biblioteken. Man förutsätter ett större socialt engagemang hos den breda allmänheten än man kan få, säger Joacim Hansson.

Den amerikanske författaren Clay Shirkey talar om de sociala mediernas stora kraft och om hur möjligheten att snabbt sprida information har förändrat förutsättningarna för en stor del av kommunikationen mellan människor.

Förmedlingen av information eller någon form av medialt innehåll, är inte längre enbart i händerna på professionella yrkesmänniskor. Möjligheten att förmedla texter, bilder, filmer, om allt ifrån ett barns första steg till en jordbävning i Kina är i dag i händerna på allmänheten. Men han har också beskrivit en annan sida av myntet.

– Han har hittat en bra snittbild för hur det ser ut. På varje fem bloggar som har mer än en miljon läsare finns det en miljon bloggar som har mindre än fem läsare. Ungefär så här ser proportionerna ut när det gäller de sociala medier som biblioteken anser vara så nödvändiga att vara med på, säger Joacim Hansson.

Hitta harmoni

Även om nu forskning pekar på ett litet aktivt deltagande och ett svalt intresse från användarna, så menar inte Joacim Hansson att hela bibliotek 2.0 konceptet inte är något att satsa på. Snarare handlar det om att hitta en harmoni med den, enligt honom, starka uppfattningen om bibliotekets kärnuppgift.

– Jag menar absolut inte att biblioteken inte ska finnas på sociala medier. Det är en sak att prata om det och testa och en helt annan sak att infoga det i den löpande verksamheten och avsätta medel för att någon ska sitta på biblioteket och blogga. Självklart ska man testa. Men man måste veta varför, säger han och lyfter fram Fråga biblioteket som ett bra exempel på något som i dag är en väletablerad digital tjänst.

– Man började med ett ganska gediget utredningsarbete i slutet av 90-talat och såg att det fanns vid den tiden nya tekniska möjligheter att etablera en referenstjänst. Man började regionalt i liten skala och sedan har det växt. De var glasklara med vad de ville, nämligen att etablera en tjänst som biblioteken redan är kända för att vara bäst på. Man utvärderade och utvecklade. Idag har vi den här tjänsten som är uppdelad mellan forskningsbibliotek och folkbibliotek.

Provocera

Dagens folkbibliotek är, enligt Joacim Hansson, en av samhällets mest komplexa institutioner med en rad olika kärnuppgifter. Det är ett rum för reflektion och en serviceinstitution för bildning och studier. I kärnan ligger också tanken om biblioteket som en demokratifrämjande arena. Här menar han samtidigt att biblioteken måste bli mer tydliga och kanske mer provokativa.

– Vi är inne i en demokratiutveckling som är lite oroande. Det finns ett självändamål från de etablerade partierna att minska den legitima politiska konflikten. Utifrån högervänsterskalan rör sig alla mot mitten och då får vi ett demokratiskt problem. Vår regering är idag väldigt instrumentell och till slut väljer vi administratörer och inte politiker. Här har biblioteken ett jätteansvar. För att vara drastisk, så måste biblioteken underblåsa politiska konflikter genom att öppna upp debatter, provocera genom samlingarna, belysa kontroversiella frågor och lyfta fram tystade åsikter, säger Joacim Hansson och tror heller inte på tanken att biblioteken ska vara neutrala frizoner i den meningen att de inte tar ställning.

– Att vara neutral är inte samma sak som att bara hålla med och inte skapa konflikt. Att vara neutral är att släppa fram. Nu släpper vi fram den här ekoanarkistiska förställningen och har föredragshållare som möter de etablerade partierna, om de skulle få de etablerade partierna att ställa upp. Det är biblioteken själva som formulerar debatten i lokalen, säger han vidare.

Han är samtidigt medveten om att det är många som kan tycka att det finns en känsla av bakbundenhet i relation till en kommunal politisk nämnd.

– Det är klart att det finns en risk. Ställer man provocerande frågor och utvecklar en provocerande verksamhet finns det alltid politiker som blir nervösa och sätter in kommunala åtgärder. Då skapas en yttre fiende som biblioteken måste förhålla sig till. Vi har sett detta i USA, där man är känsligare på många frågor än här, exempelvis HBT-frågor och där biblioteken har blivit stoppade gång efter annan av kommunala politiker. Men där också biblioteken gjort motstånd och fått allmänheten med sig. Där fungerar biblioteken många gånger som politiska katalysatorer. Många i Sverige är rädda för det här, rädda för att ta ställning därför att bibliotekens egentliga politiska uppdrag ligger helt inom den socialliberala idétraditionen. Det finns ingen annan institution i samhället som rymmer liberalismens paradox mellan absolut frihet och jämlikhet, som biblioteken gör. Alla är välkomna, men arbetarna måste tvätta händerna först. Det är kärnparadoxen inom liberalismen och inom biblioteken. Jag menar att vi måste bryta oss loss från det där och ha en mycket mer explicit politisk hållning för att bli relevanta. Annars riskerar vi att reduceras till något mindre intressant. Det är klart att det är lättare att säga ja istället för nej. Och det är klart det är jobbigare att driva ett progressivt offensivt bibliotek, än att inte göra det och bjuda in Liza Marklund, fortsätter han.

Bibliotekets kärnuppgifter

I skenet av en framtidsvision, tror Joacim Hansson att vi kommer se en större variation i biblioteksvardagen. Nya användargrupper, större variation i mötesplatsfunktionen och nya medier. Att det blir fler digitala medier är närmast ett ofrånkomligt faktum. Det är väl snarare en fråga om format än innehåll. Men oavsett vilken riktning utvecklingen än tar, så sker förändringarna sakta och kommer hela tiden kretsa kring bibliotekets kärnuppgifter.

– Utveckling går långsamt. Det händer saker hela tiden, som prövas och implementeras om det passar verksamheten. Det måste funka i det som redan finns. Saker förändras hela tiden. Folkbiblioteket i dag är inte det samma som för 100 år sedan, eller ens för 30 år sedan. Man söker upp folk på lite olika sätt, gör olika prioriteringar och teknologin har utvecklats. Däremot tror jag att den här revolutionära förändringssynen som präglar mycket av både diskussionen och oron idag, är obefogad. Biblioteken är starkt förankrade och upplevs som väl fungerande. Skälen att göra drastiska förändringar finns inte, säger Joacim Hansson.

Text: Fredrik Swedemyr
Från Framsteget nr 24 Special

Ladda ner ner Framsteget nr 24 Special som pdf (2,8 mb)

Västra Götalandsregionen Förvaltningen för kulturutvecklng

Postadress

Regionens hus
405 44 Göteborg

Besöksadress

Bergslagsgatan 2
411 04 Göteborg

Telefon

031-333 51 00 (växel)
010-441 42 00 (växel)

E-post

redaktionen@noll27.se
Tillgänglighet