Halmstad Vi lever i ett informationsöverflöde. Inför den tomma sökrutan står vi ofta handfallna och vet inte riktigt var vi ska börja vårt sökande i en allt tätare digital djungel. Inte sällan söker vi efter sådant vi redan känner till. Rasmus Fleischer talar på Halmstadkonferensen om behovet av urval.
I dagens digitala utveckling ökar betydelsen av gemensam närvaro i fysiska rum. Det är en av grundtankarna i Rasmus Fleischers idé om det postdigitala samhället. Översatt till musik handlar det om att det inte längre räcker med att ha all världens musik tillgänglig på ett litet minne i fickan, vi behöver också en kollektiv upplevelse. En upplevelse som i musikens fall manifisteras genom den gemensamma upplevelsen av en livespelning.
– Digital lagring bygger på att man gör nya kopior. Jag talar i min bok Det postdigitala manifestet om en singularitetspunkt. Ett exempel på en sådan är att lagringskapaciteten hela tiden ökar. Till slut når vi en punkt då vi kan bära med oss hela världens musikproduktion på ett fickminne. Men man kan fråga sig hur det påverkar vår förmåga att beröras av musiken, att få huden att knottras. Digital tillgång är inte värt något om vi inte utvecklar ett urval, inte bara som individer, utan i gemenskap med andra. Styrkan i det postdigitala ligger i att skapa en kollektiv referensram, som att gå på en konsert, säger Rasmus Fleischer och menar samtidigt att en fysisk eller rumslig upplevelse också medför andra värden.
– Åker jag till Göteborg för att handla en skiva i en skivaffär får jag en koppling till platsen. Det blir också en visuell upplevelse. En digital tjänst som Spotify är mer textbaserad och du får skriva in vad du söker i en tom sökruta, fortsätter han.
Idag erbjuder olika digitala tjänster sina egna varianter av urvalssystem. Köper man en bok på en nätbokhandel eller för den delen söker efter en skiva på Spotify, får man inte sällan upp ett antal förslag på andra böcker eller skivor. Tips som man, efter en rent maskinell process, antas uppskatta.
– Svagenheten i dagens digitala rekommendationer är att de utgår från oss som individer, vilket leder till ett överflöd av rekommendationer. I slutändan måste vi göra ett val, vilka bloggar vi vill läsa, vilka böcker vi vill köpa eller vilken musik vi vill lyssna på. Man kan ifrågasätta det fria valet i detta överflöd, säger Rasmus Fleischer.
Den tomma sökrutans logik
Det digitala överflödet manifesteras i viss mening av den tomma sökrutan. Den är, enligt Rasmus Fleischer, det nålsöga vi måste passera för att komma åt det digitala materialet. Även om vi har tillgång till allt, ett sökord bort, så måste vi fortfarande veta vad vi ska söka efter. Något som också minskar det mer postdigitala överraskningsmomentet.
– Ska vi då köpa en bok eller en leta efter en artist på Spotify, så faller det tillbaka på reklam. Vi tendera att skriva in det vi redan känner till. Det är tråkigt när vi har tillgång till all kultur och redan vet vad vi vill ha. Det hjälper inte att ha tillgång om vi inte också ges sätt att upptäcka något nytt, säger Rasmus Fleischer och menar vidare att det är viktigt att faktiskt kunna bli missnöjd ibland.
¬– Det är svårt att drabbas av sådant vi inte visste att vi inte skulle älska i en digital kontext. Tycker vi inte om en låt, klickar vi bara vidare till nästa. Därför behövs det ett komplement till det digitala, fortsätter han.
Detta komplement ligger i det postdigitala rummet, i den fysiska närvaron. Det är inte lika lätt att resa sig från en livespelning eller ett föredrag på en konferens för den delen och gå därifrån.
– Gör man ändå det, så kommunicerar man något, säger Rasmus Fleischer.
Upprätthålla en gräns
Lite tillyxat kan man tala om att det postdigitala är en slags reaktion på det digitala överflödet. Det krävs komplement i form av kollektiva referenser till en fysisk upplevelse och tydliga urval för att den digitala tillgången till allt ifrån musik till litteratur ska få någon egentlig mening. I det postdigitala biblioteket kombinerar man, enligt Fleischer, sökmotorn med en tredimensionell uppsättning i det fysiska rummet. Biblioteket står för ett urval och är samtidigt en del av en litterär offentlighet. Rasmus Fleischer talar om att gränsen för vad som anses vara en bok håller på att tunnas ut. Olika typer av ”print-on-demand”-tekniker har gjort att i stort sett vem som helst kan trycka sin egen bok. Därför blir det också viktigt att någon annan än de stora förlagen bidrar till att aktivt upprätthålla gränsdragningen mellan boken och det allmänna textflödet.
– Jag tror biblioteket är en av flera institutioner som kan omvärdera det allmänna textflödet. Vi behöver urvalsmekanismer som hjälper oss att navigera. Utan någon idé om en litterär offentlighet, kan vi inte prata om vad vi läst. Utan litteratur, inga läsare. Utan läsare, ingen litterär offentlighet och utan litterär offentlighet, så har vi ingen litteratur, säger Rasmus Fleischer.
Author Description
