Berättande är viktigt för alla människor. Biblioteken är centra för berättelser men de är inte berättarcentra. Berättelsen har funnits så länge människor har kunnat kommunicera. Berättelsen har uttryckts på olika sätt beroende på omständigheter, teknik och resurser. Men berättelsen, storyn, är alltid helt central. Ett exempel på fantastiska berättelser som stått sig genom århundradena är våra runstenar. Då som nu fascinerar den korthuggna texten och får oss att fundera och fantisera, vem skrev, vad hände, vem var han som försvann i österled? Trots att texten oftast är väldigt kort, kanske två meningar, så lyckas den förmedla känslan och karaktären av ett samhälle som är försvunnet sedan länge. Runstenarnas text är berättelser som hållit över tusen år.
real cialis without prescription
Med den tryckta bokens inträde som kommunikationsmedel öppnades nya möjligheter för berättandet. Det som tidigare arkiverats i få handskrivna exemplar blev nu möjligt att sprida till många fler. För det stora flertalet hade dock innovationen tryckt bok ingen större praktisk betydelse. Under flera århundraden var det muntliga berättandet helt dominerande. Berättelserna arkiverades i människors huvuden och fördes vidare mellan generationerna genom mun-till-mun metoden eller finare uttryckt genom oral tradering. Varje överföring tillförde med största sannolikhet nytt innehåll till berättelsen och gjorde det muntliga berättandet till en dynamisk konstform som bars upp av många.
Den tryckta boken var länge en del av kyrkans och universitetens revir. Den rövades som krigsbyte och förvarades som en värdesak i slottsbiblioteken. Allmänhetens tillgång till böcker var i det närmaste obefintlig. Under 1800-talet tog spridningen av berättelser i tryckt form fart, samtidigt som läskunnigheten ökade. När den allmänna folkskolan infördes var läseboken det centrala läromedlet. Men först med folkbibliotekens införande kring sekelskiftet 1900 cialis generico blev boken brett tillgänglig för allmänheten.
Genom folkbiblioteken skapades en samlingsplats för berättelser, först i mindre skala i sockenbiblioteken, sedan i allt större omfattning i de kommunala biblioteken. I dag vet vi hur det ser ut, biblioteken är fyllda med böcker, bibliotek är fyllda av berättelser. Några av alla dessa berättelser lever genom stor utlåning medan andra har försvunnit in i den magasinerade glömskans dunkel. Biblioteken idag kan erbjuda mer eller mindre alla berättelser och har blivit veritabla centra för berättelser. Men det är ett tysta centra, mer av förvarare än förmedlare av berättelser. Få berättelser i biblioteken lånas av många medan merparten av bibliotekets berättelser tyst inväntar framtiden utan hopp om att bli utlånade.
Intresset för berättelser och berättande lever lika starkt i dag som någonsin förr. TV, film och andra medier är fyllda av spännande, osannolika och fantastiska berättelser. Det mesta hämtat från böcker. Böcker som finns på nästan alla bibliotek. I medierna får berättelserna liv. Men i biblioteket är de tysta. Biblioteken äger en skatt av berättelser som borde få liv i biblioteken. Berättelsens möjligheter borde utnyttjas betydligt mer aktivt än idag. Utåtriktad och
förmedlande verksamhet borde växa kring berättelsen. För barn är sagostunden självklar men hur kan den verksamheten utvecklas vidare i andra former och till andra grupper. Berättande som förmedlingsform i och utanför biblioteket borde vara en självklar konsekvens av att äga så många berättelser som biblioteket gör. Biblioteken bör ta steget från att enbart vara centra för berättelser till att bli aktiva berättarcentra. Väck liv i det muntliga berättandet och väck samtidigt liv i den slumrande samlingen.
Att aktivera det tysta lagret av berättelser och bli en plats där man möter spänning och fantasi är en av bibliotekets framtidsuppgifter. Bildning, information och utbildningsstöd är centrala uppdrag för biblioteket. Till detta borde vi lägga ett upplevelseuppdrag byggt på bibliotekets stora samlingar. Innehållet behöver inte hämtas utifrån, det finns på hyllan färdigt att aktiveras i biblioteket som berättarcentrum.
Bengt Källgren
Author Description
