Kb3 – Kollektivt berättande i kubik

MARIESTAD I Mariestad provar biblioteket nya vägar för att fånga in unga människor och för att få kreativa personer att stanna kvar i kommunen. Genom att använda det kollektiva berättandet vill man stimulera och fördjupa läsande och skrivande och projektet Kb3 försiggår både på biblioteket, på ett café och i stadens lokaltidning.

Det började när bibliotekschef Helena Jannert fick romanen The Librarian´s Revenge i sin hand. En 500-sidig roman om ett samhälles sönderfall och dess återuppbyggnad där ett skolbibliotek spelar stor roll och där alla i slutet inser hur viktiga böcker är. Boken är en kollektivroman skriven av 40 deltagare från en skola i Norwich i England under ledning av Mariestadsbon Leif Ahnland.

– Det var så galet och spännande så det måste vi bara göra något av, säger Helena som inte behövde lång stund på sig att fundera när Leif, som efter några år i England återvände till barndomsstaden, presenterade boken och sitt arbete med kollektivt skrivande för henne.

– Dessutom är en av våra uppgifter i kommunen att ta tillvara på kreativa personer och resurser, och en hemvändande som vill göra andra saker är liksom ett gyllene tillfälle, konstaterar hon skrattande.

Leif Ahnland är arkitekt och har som ambition att inom ramen för projektet kunna generera någon slags dokument eller bok där olika människor får komma till tals och diskutera staden. Kb3 kommer till exempel under sommaren att delta i utställningen Stadslaboratoriet Mariestad. FOTO: Helén Andersson

ProcessDet Helena fastnade för var inte själva boken i sig, utan processen dit och hon var snabb att skriva ihop ett projekt som bygger helt på eget skapande för de som deltar. Skrivar- och läsecirklar skulle kompletteras med workshops där berättelser står i fokus och där det är det kollektiva över alla gränser som är målet men där ambitionen är att publicera böcker.

– Boken viktigaste roll är som processens souvenir, säger Leif som inte tror att Helena nappat på hans idé om han inte haft boken The Librarien´s Revenge med sig. Det är den som vittnar om att det ägt rum och varje gång du tar i den blir du påmind, menar han.

Helena håller med men förtydligar att projektet har olika fokus för olika deltagare och att det viktiga är att få deltagarna att prova nya vägar och att våga.

– Vi vill också fånga in unga människor och få dem engagerade och därför är det bra att låta projektet finnas på många ställen i Mariestad, att biblioteket blir något mer än bara ett hus.

Mötesplatser

Det ettåriga projektet kom igång januari 2011 med marknadsföring och information och redan i februari startade de första skrivarträffarna på Stadsbiblioteket, på Café Mumma i centrum och på Vadsbogymnasiets bibliotek.

– Biblioteksverksamheten blir något som flyter ut och att vi finns utanför huset med verksamhet under ett helt år ska bli intressant att följa, säger Helena som också ser fram mot vilken betydelse de olika miljöerna ska ha för karaktären på skrivarverkstaden.

Kärnan i projektet är att ge folk i alla åldrar mötesplatser att träffas på och att ge dem verktyg att göra saker tillsammans med. Det handlar inte om traditionella skrivarkurser utan om att skapa förutsättningar för kreativitet och lust.

– De enklaste och fånigaste övningarna kan ge lust, säger Leif och berättar om när han hittade ett gammalt ölglasunderlägg från en engelsk pub med en massa klotter och en fin bild av den engelska kusten. Deltagarna fick i uppgift att skriva utifrån dessa förutsättningar och det är just det, menar Leif, som är det kollektiva skrivandet, att alla har samma utgångspunkt och att man upptäcker sin egen kapacitet och utvecklar den på ett lustfyllt sätt.

– En av deltagarna fick till och med inspiration till en viktig scen i den bok hon håller på att skriva och det är precis vad jag är ute efter. Man gör något ganska enkelt och tar det ett steg vidare. Där har du lusten, konstaterar han.

Stafettroman

Samtidigt med att skrivarverkstaden kom igång startade projektet tillsammans med Mariestadstidningen en stafettroman. Den unga författaren Hedvig Andersson startade berättelsen som totalt ska publiceras i 13 delar och alla medborgare kan skicka in en fortsättning på berättelsen. När Framsidan besöker Mariestad är man framme vid den femte delen och Leif konstaterar att de tyvärr har fått ganska få bidrag. Så få att en workshop på biblioteket ägnades åt att skriva ett avsnitt där åtta personer utifrån en gemensam mind-map arbetade fram en text.

– Det var superkul, skrattar Leif, det är precis det här jag vill åt. Att man inte vet vad man vill åt från början men att man hittar känslan. Och i det gemensamma arbetet tror jag också att det kollektiva berättandet blir något mer och man släpper prestigen runt sin egen text.

Mobil medborgarredaktion

Förutom att finnas på de fysiska platserna runt om i Mariestad, planerar projektet en mobil medborgarredaktion. Redaktionen kommer att möbleras med datorer, skrivmaskiner, fåtöljer, bord och stolar och den kommer att flytta mellan olika platser som till exempel stadens torg, mitt i en utställning eller på biblioteket. Tanken är att redaktionen ska väcka nyfikenhet och få folk engagerade att läsa en bok eller kanske lika gärna skriva en egen.

– Det blir som en märklig internetsida i verkligheten där man ska kunna producera saker med olika tekniker, förklarar Leif. Men det viktiga är hela tiden mötet mellan människor.

Helena Jannert ser hela projektet som ett stort experiment där målet är att ge ut något slags publikation i slutet av året: – Det är som att spela teater, Man vill ju visa upp vad man gjort. FOTO: Helén Andersson.

KaosAtt Leif skulle bli projektledare för Kb3 var ganska självklart för Helena. Dels hade han ju gjort det förut och dels tror hon på att få in andra kompetenser och andra perspektiv på biblioteket.

– När Leif kom till mig kände jag att han var en tillgång för hela kommunen och genom att han är arkitekt och jobbar halvtid som bygglovsarkitekt på Miljö- och byggnadsförvaltningen, kan han ju berika två förvaltningar. För en kommun av Mariestads storlek är det viktigt att få kreativa personer att stanna kvar och ge dem utrymme att utvecklas, eller att för den delen utveckla den kommunala förvaltningen. Jag tror att kulturen måste ta en mer strategisk roll när det gäller samhällsutvecklingen och jag tror det är jätteviktigt för bibliotekets överlevnad att ta tillvara kreativa personer. Biblioteket ska ju vara till för alla och vår omvärld är väldigt differentierad. Sedan är det klart att det hade varit lugnare att inte ha det här projektet, det generar ju lite kaos att ha Leif här. Men det är också en vitamininjektion att se hur andra människor agerar och tänker.

Tanken med projektet är att det ska ha en egen drivkraft som bygger på deltagarnas engagemang och att genom att bygga en plattform skapa förutsättningar för en fortsättning där arbetet helst ska kunna stå på egna ben. Projektet har en styrgrupp där biblioteket är huvudman och där Leif kan koncentrera sig på att vara operativ.

– Jag får ägna mig åt det jag tycker är roligast. Att träffa folk och komma på knäppa idéer, skrattar han