GÖTEBORG Biblioteket är en självklar kulturarena för den relativt nybildade arbetsgruppen för utveckling och strategi för arrangörsfrågor inom Kultur i Väst. Genom sitt arbete vill arbetsgruppen vara en resurs som stärker arrangören i sitt jobb och som ser till att goda idéer blir verklighet.
När den här artikeln skrivs är det sommar och olika festivaler står som spön i backen runt om i Sverige. De som inte tvingats i konkurs vill säga och tagits över av stora arrangörsgrupper med god ekonomi. En utveckling som inte alltid bara är av godo och där kritikerna menar att de stora arrangörsgrupperna saknar kännedom om den lokala plats där festivalen äger rum och att de saknar just det engagemang som så att säga, gör festivalen unik.
– För en kommuns utveckling är det en otrolig tillgång med alla ideella arrangörer som jobbar för ett rikt kulturliv, säger Karin Stammarnäs, en av konsulenterna i arrangörsutveckling inom Kultur i Väst.
– Ja, här kan man snacka om ett arbete som genererar ett socialt hållbart samhälle, tillägger Malin Oest som är konsulent i utveckling av samarbeten och en del av arbetsgruppen. Jag skulle önska att kommunerna ville ge alla som engagerar sig lite mer resurser så de känner sig uppskattade och ser till att det lokala kulturlivet blomstrar.
Publikutveckling
Förutom Karin och Malin består arbetsgruppen av Nils Wiklander och Roland Haraldsson. Båda har, liksom Karin, titeln konsulenter i arrangörsutveckling och alla fyra har lång erfarenhet av arrangörsutveckling från olika områden som musik och konserter, folkbildning och det fria kulturlivet. Nu vill gruppen nå nya arrangörsgrupper och tar hjälp av sin samlade erfarenhet.
– Jag har till exempel följt det långsiktiga arbetet med festivalen Listen to the World där en del av arbetet bestod i att hitta nya sammanhang, stärka strukturer och skapa nya arrangörskap för den nutida musiken, berättar Nils. Detta i sin tur har nu bland annat genererat i ett uppdrag där jag ska projektleda en kartläggning av behov och förutsättningar att skapa ett utvecklingscentrum för samtida musik, ljudkonst och publikutveckling. Detta kommer vi att arbeta med gemensamt här i arrangörsutvecklingsgruppen.
Trots att alla ser fram mot arbetet, är det ingen i arbetsgruppen som gillar ordet publikutveckling. Man tycker att det är ett nonsensord eftersom det helt enkelt handlar om att hitta nya konstellationer för kulturen och föra in nya mötesplatser och pedagogik i mötena.
– Hur man kan utveckla mötet mellan individ och konstform helt enkelt, konstaterar Karin.
Biblioteket som kulturarena
I många av landets mindre kommuner är det en bibliotekarie som är kultursamordnare och där biblioteket också verkligen är ortens kulturarena. Detta i sin tur kan skapa praktiska problem eftersom den fysiska miljön oftast inte är anpassad för allt vad ett arrangörskap innebär. Ofta är det mindre barnteaterföreställningar, författaruppläsningar eller mindre musikarrangemang som fungerar bäst. Men att biblioteken skulle avstå från kulturarrangemang, det tror ingen i arbetsgruppen.
– Jag tror att biblioteken vill vara en mötesplats och ett centrum för kultur, säger Roland som hoppas att gruppen genom en kommande kartläggning ska få klart för sig vad de kan hjälpa till med för att utveckla biblioteket som kulturarena.
– Vi vill helt enkelt veta vad biblioteken behöver, eller vill ha hjälp med. Man kanske sitter på en massa erfarenheter ute på biblioteken som vi skulle behöva för att jobba vidare, säger Karin och uppmanar alla kultur-arrangerande bibliotekarier att höra av sig.
Nätverk
Nils berättar att det ibland kommer förfrågningar om kurser i att arrangera till exempel en utställning och arbetsgruppen har funderat på om detta är möjligt. Samtidigt funderar de alla fyra på om det är rätt väg att gå för att stärka en arrangör i arbetet.
– Vi kanske bara ska dela ut verktygen så att arrangören kommer igång, funderar Roland. Ett centrum dit man kan vända sig och få hjälp med både kontakter, administration och byråkrati.
Alla sitter tysta en stund och funderar tills Karin konstaterar att det finns konkreta saker på gång som till exempel en arrangörsträff i höst.
– Att ta del av andras erfarenheter är också utbildning, konstaterar hon och får medhåll av de övriga. Mycket handlar ju om kontakt- och nätverksarbete, fortsätter hon. Och så har vi ju våra egna utbudsdagar en gång om året där vi framförallt träffar många musikarrangörer. Också ett bra tillfälle för alla arrangörer att träffas och utbyta erfarenheter.
– Att man skapar tillfällen att kunna prata om folks musikvanor, om olika produktioner och om hur andra jobbar till exempel med sociala medier, tillägger Malin.
– Men, säger Karin, när det handlar om unga arrangörer kan man dela ut en checklista i alla fall med grunderna i arrangemang. Till exempel hur man söker bidrag och vilka tillstånd som behövs och andra konkreta saker.
Konkret tips
Ingen i arbetsgruppen vill beskriva en arrangörs arbete med några konkreta tips. Det handlar om helt andra saker som att andras erfarenheter kan leda till egna arrangemang och att det är kvalitet på det man gör.
– Det viktigaste är att man verkligen tycker det är roligt själv och tror på arrangemanget, säger Karin. Om du inte själv tror på det kommer ingen annan att göra det heller.
– Jag brukar tänka på vad en arrangör sa till mig en gång, säger Malin. ”Det näst värsta som kan hända är att jag har ordnat ett jättebra arrangemang med en jättebra scenartist som jag själv tycker är skitbra, och så kommer det ingen publik. Det värsta som kan hända är att jag arrangerar ett framträdande med en artist som drar jättemycket publik, och så är det dåligt.” Detta brukar jag påminna mig när jag har fantastiska människor på scenen och bara tio i publiken, ler Malin. Det är ju ändå bara det näst värsta.
Author Description
