Upplevelsernas palats – en omstart

Nya roller för biblioteket efterfrågas och en av alla dessa är biblioteket som kulturarena. På många håll hörs detta rop men inte är det nytt precis. Vem minns inte mörknande höstkvällar framåt stängningsdags. Stolarna framställda och författaren som precis anlänt, lite lagom på snusen men det ska nog gå bra. Oroligt spanande ut i mörkret, ska det komma nå’n den här gången eller blir det som vanligt bara hon som bor på biblioteket och kommer på allt, oavsett om det handlar om att lyssna på djupsinnig poesi eller att beskära buskar. Ingen fara, personalen vet ju vad som gäller, ett extra kvällspass för att fylla upp i stolsraderna kan bli nödvändigt. Sådana smärre skräckminnen slås jag av när jag hör det där med biblioteket som kulturarena. Men så läser jag om Paul Auster som en varm och vacker försommarkväll lockar hundratals besökare till Malmö stadsbibliotek. Succé! Men det är väl klart, i Malmö och med Paul Auster, kan det bli nå’t annat än proppfullt.

levitra medicine

I Västra Götalandsregionens biblioteksplan som antogs i höstas så lyfter politiken fram flera utvecklingsområden som man menar är viktiga för bibliotekens framtid. Ett av dessa är ”biblioteket som kulturarena”. Man skriver:”I mindre kommuner fungerar biblioteket ofta som kulturhus. Biblioteken kan erbjuda evenemang där människor möter det efterfrågade men också det oväntade. Biblioteken kan också erbjuda aktiviteter där människor deltar som egna kulturskapare.” Även om det är mer eller mindre sant att biblioteken i mindre kommuner faktiskt fungerar som kulturhus så speglar skrivningen en syn på bibliotekens betydelse som nav i kommunernas kulturverksamhet. Särskilt i mindre kommuner men också i större som Malmö. Det speglar också en idé om att inte bara möta kultur utan att också skapa kultur, vara delaktig, göra själv och tillsammans med andra.

Innan datasystem och digitalisering lade beslag på bibliotekens utvecklingskraft och resurser så levde idéerna om biblioteket som kulturhus. Omstritt och diskuterat men i högsta grad levande. Nu är idéerna tillbaka som en av bibliotekets nya roller och med betydligt starkare betoning på delaktigheten. Visst är detta bra. Risken att förgäves spana ut i mörkret efter publik och deltagare minskar betydligt om det stillasittande och lyssnande kulturmötet på biblioteket får sällskap av rörelse och kultur hands-on.

Men ska detta bli så måste man våga. Precis det vi såg i Malmö när debatten var som hetast för något år sedan. Det var ju nästintill bokbål när biblioteket gallrade ut ett gäng halvdöda romaner och heldöda fackböcker som ingen vill läsa längre. För att istället skapa utrymme för biblioteket som kulturhus. Den debatten visar att skapa utrymme inte enbart handlar om lokalen utan lika mycket om att våga ge utrymme för ett nytt

synsätt och nya idéer kring kamagra oral jelly bibliotekets roll och innehåll.

Idéen om biblioteket som kulturhus är högst aktuell även om vi hört talas om den förr. Men idéen måste återanvändas på ett nytt sätt. Kultur på biblioteket betyder naturligtvis att bli inspirerad av författare och att läsa och skriva. Det betyder musik och möten med andra traditionella konstområden. Men det betyder också verkstad, sociala nätverk, spel, caféhäng, stand-up eller butoh, du bestämmer. En bred syn på vad kultur kan vara i ett bibliotek ger oss både väntade och oväntade upplevelser. Det blir en nystart för biblioteket som kulturarena.

För att frigöra resurser till biblioteket som kulturarena krävs både lobbyarbete och strategiska partners. Det handlar om att påverka inåt i den egna organisationen och utåt till besökare och beslutsfattare. Det handlar om att ge bilder av det tänkbara men också av det hittills otänkbara. Det handlar om att knyta kontakter med alla som ska vara med och bygga bibliotekets kulturarena. Från kulturproffs till lokala föreningar och invandrade kulturer. Och så barnen förstås, våra viktigaste strategiska partners. Tillsammans med barnen blir biblioteket en oslagbar kulturarena och minnena av sega kvällar med tomma stolar förbleknar till intet.

Text: Bengt Källgren