Där rummen möts

MALMÖ När det digitala blir default behöver biblioteken ett nytt mindset – ett nytt sätt att tänka. Idag talar vi om det digitala och fysiska som två delar av biblioteket. I en del fall tycks de leva varsitt liv. I andra samspelar de ihop. Men kanske är det snart dags att se det som givna delar av en och samma helhet: Biblioteket. På Malmö stadsbibliotek är man beredd att sudda ut gränsen.

– Vi närmar oss mer och mer den föreställningen. Svaret på det inom organisationen är att vi har något som heter digitala biblioteket. För att se det digitala och det fysiska som ett behöver vi någonstans göra en resa för att vara i tiden och ibland komma ikapp tiden. Just nu behöver vi i vår organisation peka med hela handen på att det digitala är något viktigt. Men egentligen är det digitala ytterligare en del av vår vardag. Det är ett normaltillstånd. På sikt kanske vi fortsätter att tala om bibliotek, men har tagit bort benämningen digitala. Det digitala och det fysiska ska egentligen vara ett, säger Åsa Berglund, enhetschef för digitala biblioteket & informations- och lånecentralen på Malmö stadsbibliotek.

Illustration Malmö stadsbibliotek

Illustration: Staffan Melin

Ett samspel

För drygt två år sedan lanserade biblioteket sitt koncept The Darling Library in the World. Den digitala strategin är del av konceptet och slår bland annat fast att ”[d]en digitala scenen rymmer i princip alla de möjligheter som det fysiska biblioteket har. Dessutom sätter digitaliseringen helt nya standarder för samspel mellan brukare, bibliotek och andra delar av världen.”

Ett exempel på detta samspel är projektet Balagan. Det är ett slags transmedialt berättarexperimentarium för barn mellan 9 -12 år, där berättelserna löper som en röd tråd och sträcker sig över både rum och webb. Ett projekt som också tangerar bibliotekets målsättning att jobba med digital bildning för barn och unga.

– I konceptet är berättelser det mest centrala. Det gestaltar sig i det fysiska rummet, hur man utformar det som en kreativ och inspirerande värld. Sedan ska det finnas en digital spegling eller komplement till det som händer i det fysiska rummet. Det samspelar hela tiden. Du har en berättelse som du vill berätta som barn och vi visar att du kan göra det i form av exempelvis en film. Då kan vi tillsammans titta på filmmediet och skapa denna berättelse. Den kan sedan läggas upp på webben och du kan jobba vidare med den tillsammans med andra barn. I det sammanhanget handlar det om att vända och vrida på hur du producerar för att få en viss effekt, att göra någon till en kritisk konsument och en mer kreativ producent. Det ger en digital delaktighet och en slags digital bildning, fortsätter Åsa Berglund.

Välja rätt

Även om det talas om ett samspel, är utgångspunkten mycket det fysiska mötet i rummet. Åsa Berglund ser att biblioteket kan ha en viktig roll. Speciellt med tanke på den allt större informationskomplexiteten. Hon ser ett värde i att kunna komma till en fysisk plats och få stöd av en bibliotekarie i att sortera i denna komplexitet. Inte minst när det gäller att bygga ett förtroende mellan barn och vuxna. Men det är också viktigt att hitta rätt fokus i samspelet mellan det fysiska och digitala.

– Som 10-åring är du kanske väldigt mycket på Bolibompawebben och andra webbar, där det också finns ett samspel. Det som händer i rutan pekar vidare till vad som sker på webben, som pekar vidare till vad som händer i rutan nästa dag, då du kanske får ditt namn uppläst i tv för du har löst en uppgift på webben. Frågan är hur vi kan slå oss fram i den digitala barnvärlden? Det frågar jag mig faktiskt mer och mer. Jag tror inte nödvändigtvis att det är det primära för oss när det gäller barn och unga. Sedan kan vi behöva göra mer för barn genom att vi vänder oss till andra vuxna. Jag tänker förmedling på webben. Vi jobbar med vår webb, våra sociala medier, mycket med Facebook och Twitter. De som jobbar med digital delaktighet lägger ut Spotifylistor, bloggar initierat om vissa områden och kommer med tips. Det finns en marknad för det, fortsätter Åsa Berglund.

Ett förtroendekapital

Bibliotekarien som informationsspecialist tangerar många arbetsområden. I det digitala arbetet stärks inte bara deras källkritiska kunskaper. De har också ett förtroendekapital att förvalta i förhållande till samhällets och nätets alla kommersiella krafter.

– Det finns något där som gör att vi är intressanta till skillnad från andra, eftersom folk förknippar bibliotek med ett politiskt och kommersiellt oberoende. Det finns ett mervärde att vi har en bibliotekarie här som sitter och tipsar om månadens bästa grej. Det är förknippat med någon slags kvalitet. Just i det där har vi kommit en bra bit på väg. Det som vi tidigare gjorde ”hands on” i skivdisken: Har ni någon bra platta? Ja, den här. Det blir mindre vanligt. Men du skall kunna få den informationen via oss, genom någon som du litar på, fast kanske via webben. Lite som journalistik, en recensent som du följer. Ibland har jag tänkt lite kring att det har nästan blivit ett konkurrensförhållande. Det är egentligen samma saker som vi gör, men vi gör det via en blogg, en webbsida, Facebook, vår Twitter-kanal, eller att man kommer hit och får informationen, säger Per Mattsson som också är enhetschef på digitala biblioteket.

Öppna hotmailkonto?

I takt med att förmedlingsarbetet och andra bibliotekstjänster omformateras, skapas både utmaningar och möjligheter. Digital delaktighet öppnar upp för ett mer aktivt arbete, som handlar om mer än att ställa ut ett antal internetdatorer på biblioteket. På stadsbiblioteket i Malmö tar detta bland annat sig uttryck i ett Lärcentrum. Här jobbar bibliotekarier och pedagoger ihop i ett slags gränslöst kunskapsforum. Det är ett samarbete med utbildningsförvaltningen kring vuxnas lärande. En av grundpelarna är att erbjuda bra teknik och programvara i kombination med personal som kan vara ett stöd. Idag är det ett projekt. Men förhoppningen är att det kan bli en konstant del av bibliotekets verksamhet. Det är något som också sätter fingret på idén om det digitala och fysiska bibliotekets fusion.

– Vad ska vi som bibliotekarier hjälpa till med? Är det rimligt att jag ska hjälpa den här äldre damen att boka en flygbiljett? Det är väl inte vad jag gör, jag förmedlar litteratur och information. Kan besökaren inte öppna ett hotmailkonto, ska jag hjälpa till med det? Ja, det ska vi idag. Här har vi ett gäng som är mer fokuserat på att hjälpa till med vad som helst, inte bara informatoinssökning, en litteraturlista eller hitta boken i hyllan. Det vidgar begreppet biblioteket och vad vi ska ha för service, säger Per Mattsson.

Samtidigt som den digitala utvecklingen i viss mening ritar om kartan på biblioteket, så uppstår också andra utmaningar. I Malmö har man gjort det som en del av sin strategi att samverka med andra bibliotek. En del i detta samarbete handlar om nationell katalog. En stor utmaning ligger också i utvecklingen kring e-medier, där man ser ett stort behov av nationell samverkan.

– Det är idéutbyte som kanske i sin tur ligger till grund för strategiutveckling eller kanske rent av förhandling med de som säljer tjänster till oss. Det handlar om att sätta den nationella folkbiblioteksagendan från vår ”point of view”. Hur ska biblioteken vara en aktör i förmedlandet av elektroniska medier i framtiden? Det handlar inte enbart om morgondagens budget för 2012, utan faktiskt om något större. Den dagen viss litteratur bara publiceras i e-format och vi inte har lätt att förmedla den, då har vi förverkat vår roll i den delen av verksamheten. Det är en politisk fråga egentligen. Hur ser politiken på hur biblioteket ska verka inom detta område. Det handlar till syvende och sist om hur man understödjer biblioteken genom lagstiftning och upphovsrätt. Den här frågan har varit uppe i tio år. Det är först nu som det börjar hända saker, säger Per Mattsson.

Framtidens samlingar

Frågan om e-medier sätter inte bara fokus på behovet av nationell samverkan. På sikt handlar det, enligt Per Mattsson, också om hur biblioteket ska hantera sina framtida samlingar.

– I en digital värld kanske det inte är så att biblioteket håller på med samlingar. Just nu gör vi det, vi har e-samlingar. Men om du tittar på musik som nu nästan helt distribueras digitalt, så har flera försök att göra digitala musiklån för bibliotek misslyckats. Sedan kommer en privat aktör som riktar sig direkt till konsumenten och hoppar över biblioteksledet. I nuläget försöker vi spela med genom att göra exempelvis tipslistor. Vi kan antingen länka till att låna CDn här eller lyssna direkt på Spotify eller Myspace. Vi förhåller oss på ett annat sätt till samlingar. Det kanske inte alltid är vi som har dem längre. Det är samma med information. Jag har stått där i disken och det kom fram en dam som skulle ha en bild på en pelargonia och jag gick ner till magasinet, letade upp en bok och tog en kopia. Den verksamheten finns inte längre. Nu hittar vi den snyggaste bilden på google images och sedan är saken klar. Det är exakt samma sak. I förhållande till henne behöver vi kanske inte den floran i magasinet. Det är klart att det måste finnas floror ur ett slags kulturhistoriskt perspektiv, men inte för att lösa den där dagliga uppgiften. Det är en helt annan värld och det kanske är samma sak som händer med litteraturen, vem vet. Vi måste vara förberedda på att inte bli överraskade och kunna ta rätt steg in i det digitala och faktiskt göra något som har ett värde för medborgarna. Har det inget värde längre, så ska vi inte hålla på, säger Per Mattsson.

 

Author Description

Fredrik Svedemyr

Fredrik Svedemyr, Journalist
fredrik.svedemyr@noll27.se
0702-82 30 59

Kultur i Väst

Postadress

Kultur i Väst
405 44 Göteborg

Besöksadress

Rosenlundsgatan 4
411 20 Göteborg

Telefon

031 333 51 00 (växel)
031 333 51 01 (reception)

E-post

redaktionen@noll27.se