GÖTEBORG De strävar efter en slags digital demokrati och kulturell frihet. Tillsammans med drygt sjuttio medlemmar och fyra aktiva försöker Föreningen fri kultur och programvara skapa en diskussion kring kultur, teknik och samhällsutveckling. Och mot bakgrund av dagens verklighet, finns det mycket att diskutera.
– Vi ser fri programvara mycket ur ett demokratiperspektiv. Ska vi ha ett fungerande demokratiskt samhälle, måste vi ha fri programvara. Det är ända sättet att säkerställa att myndigheterna fungerar rent tekniskt och är transparenta. Här finns en diskrepans i samhället just nu, som vi ser det. Sverige var bland de första länderna att att ha en offentlighetsprincip, men vi är bland de sista länderna som fortfarande kör med proprietär programvara, säger föreningens vd Jonas Öberg.
Föreningen fri kultur och programvara bildades 2005 och står, som namnet antyder, på två ben. Kulturbenet är egentligen en förlängning av Creative Commons’ arbete i Sverige. Man behövde helt enkelt en juridisk person, som kunde hantera ansökningar och olika projektmedel. På motsvarande sätt är arbetet kring fri programvara en förlängning av ”Free Software Foundation Europe”. Föreningen har som idé att sammanföra människor inom de här områdena och skapa möjligheter till samarbeten. Det kanske tydligaste uttrycket för den här strävan är den årliga konferensen ”Free Society Conference and Nordic Sumit, FSCONS som arrangeras i Göteborg.
– Vi försöker inkludera människor från olika branscher, organisationer och myndigheter. Vår förhoppning är att de här aktörerna över tid ska se den större bredden med fri programvara och hitta samarbeten med andra områden, säger Jonas Öberg vidare.
Broar mellan intressen
Förutom den årliga konferensen har föreningen inom kulturområdet bland annat mött företrädare för olika konstformer, där man har lyft frågor som framtidens pengar och hur man kan få ekonomisk hållbarhet med fri kultur. Man har även arrangerat workshops för att diskutera det konstnärliga skapandet under Creative Commons-licens.
– Det är egentligen ingen som vi har pratat med som är negativ. Men skapare inom olika konstområden är många gånger rädda för att deras verk ska försvinna i intet. Då tar vi nästa steg och säger: Men när någon använder ditt verk, har vi ett juridiskt system som kräver att de ger dig ditt erkännande, så du förlorar inte din egen upphovsrätt, säger Jonas Öberg och förklarar samtidigt att en Creative Commons-licens ger en upphovsrättsinnehavare full möjlighet att styra över hur verket får användas.
Mycket handlar om att bygga broar mellan olika intressen och skapa en förståelse för värdet av såväl fria licenser som fri programvara. När det gäller programvarubenet i föreningens arbete har man på motsvarande sätt försökt hitta olika sätt att förankra fördelarna med fri programvara i den praktiska vardagen.
– Skulle vi prata med en kommun som inte har engagerat sig i det här tidigare, kanske man får börja med att prata om öppna standarder, tillgång till information för medborgarna. Möjligheterna för medborgarna att vara delaktiga i beslutsprocesser och få information från kommunfullmäktige eller vad det nu kan vara fråga om. Man får arbeta in det successivt. Att direkt gå in och säga: Nu ska ni använda Linux eller någon annan fri programvara, det fungerar inte i praktiken. Man får ta ett steg i taget, förklarar Jonas Öberg.
Framtiden är fri
I Västsverige finns nätverket Kommunsamverkan i väst för open source, Kivos, som under en tid har samlat ett antal mindre kommuner i Västra Götaland med sikte på att sprida arbetet med öppna standarder och fri programvara. Bland annat vill man verka för att detta ska finnas med så långt som möjligt i upphandlingen av olika typer av verksamhetssystem. Jonas Öberg framhäver just samverkans möjligheter och ser också att det skulle kunna vara en tänkbar väg att gå för de bibliotek som vill jobba med fri programvara.
Han ser också ett ökat intresse kring fri programvara i samband med att myndigheter ska upphandla digitala tjänster och produkter.
– Det är fortfarande en liten del av ramavtalet jämfört med företag som jobbar med proprietär programvara. Men det är en växande del. Vad man kan se är att det är en annorlunda fördelning. Företagen delar upp det i produkter och tjänster. Företag som säljer proprietär programvara får större delen av sin inkomst genom att sälja licenser och en liten del från service och support. För företag som jobbar med fri programvara är det snarare tvärtom. Går du ut och köper fri programvara är det vanligare att företagen säger: Vi har den här programvaran, hur kan vi anpassa den för att täcka era behov. I det andra fallet är det mer: Hur kan ni anpassa er verksamhet för att kunna använda vårt program. Det är en intressant aspekt av det hela, säger Jonas Öberg.
Rom byggdes inte på en dag och Jonas Öberg har också en ödmjuk inställning till att många av oss, åtminstone på ett individuellt plan, låser in oss i våra Apple- eller Microsoftprylar, eller vad det nu är för proprietär produkt som stänger dörren bakom våra köp.
Läs mer
Om Crative Commons Sverige:www.creativecommons.se
Om Föreningen fri kultur och programvara: www.ffkp.se
– Jag har själv en Kindle hemma och en Andriod-telefon i fickan, som är låst mot Google. Ska jag ha en app, så är det google-marketplace som gäller. Jag är en lika stor kålsupare som någon annan på det sättet. Men vi måste lyfta upp det. Vi måste titta på det politiska spektrumet. Där krävs viljan att se utanför sig själv och titta på vad som skulle vara bäst i det långa loppet. Då är jag övertygad om att fri programvara är framtiden, säger Jonas Öberg.
Author Description
