Om jag hade ett bibliotek

Jag älskar folkbiblioteken! Inte för att de alltid fungerar så bra, det skall ju erkännas. Ibland, men inte så ofta, ligger dammet bildligt talat kvar och personalen kan vara lite gammaldags. Att personalen ganska ofta är rätt så introvert i sina yrkesroller är väl inte att ta i, eller? Men jag gillar biblioteken, bibliotekarierna och assistenterna ändå. Jag gillar folkbibliotekens betydelse och personalens engagemang. Jag behöver väl egentligen inte här beskriva bibliotekens betydelse i samhället, den kan Framsidans läsare minst lika bra som jag, men jag kan väl få späda på lite.

Man kan fundera på om det över huvud taget finns någon annan neutral plats kvar i våra samhällen som är öppen för alla, är gratis, som inte försöker påverka dig, få dig att köpa eller tycka. I folkbiblioteken försöker man förvisso få folk att kolla nätet, läsa en tidskrift eller kanske låna en bok. Ok, inte helt utan påverkan, men man påverkar på ett så pass fint sätt att det ändå inte blir ett problem. Att på en och samma plats under sådana förutsättningar ha tillgång till det fria ordet, i stort sett full information, ett demokratiskt rum och mötesplats samt dessutom fullt engagerad servicepersonal, det är något jag ser som ovärderligt och oersättligt. Folkbiblioteken är i min värld självklarheter som alltid måste och skall finnas. Hur skulle våra liv se ut annars, kan man fråga sig? Hur skulle vårt samhälle se ut?

Och ni högt aktade bibliotekspersonal. Ni må vara lite speciella. Kanske lite ”yrkesskadade” biblioteksfanatiker som ofta utgår från ert eget perspektiv (även om detta numera också är på väg att försvinna) och därmed kanske är lite blinda för besökarens och låntagarens behov. Ibland har ni kanske lite svårt att se bibliotekets roll som kulturinstitution och som samspelare i ett kulturliv, även om jag måste tillstå att det finns många goda exempel på det motsatta numera.

Men ändå, ni är ju så fantastiskt dedikerade, så enormt inställda på att göra det allra bästa av ert bibliotek, så helhjärtade i ert engagemang. Det är därför jag beundrar och stödjer er. Det är sällan man stöter på yrkesgrupper som så tydligt besitter sådana egenskaper. Jag tror dessa drag är särskilt utmärkande för biblioteksfolk. Så, kära vänner, jag håller på er!

Kungliga biblioteket har fått ett nationellt ansvar för biblioteksområdet. Jag tror att biblioteksfolk länge har önskat sig någon form av nationell struktur, och att förändringen därför är välkommen. Vid en träff jag hade med företrädare för KB stod det helt klart att man verkligen vill ta tag i sin nya roll. Det skall bildas styrgrupper, arbetsgrupper, expertgrupper och mycket annat. I dessa skall det ges möjlighet för företrädare från olika landsdelar och områden att delta. KB kallar det inflytandestruktur. Jag är övertygad om att man menar och vill väl. Allt för biblioteksbranschens bästa!

Och det är klart att vi skall ställa upp, det är ju beslutat på högsta ort. Men, se upp så att centraliseringen inte blir allt för påtaglig, att man inte börjar styra för mycket från kungliga huvudstaden. Det skulle i varje fall inte jag gilla.

I min värld sätts de lokala biblioteken, den kompetens och det utbud som samlas där i centrum. Det är där kontakten med människorna äger rum, det är där vi utformar den verksamhet som människorna vill ha. Vi skall utveckla och värna våra bibliotek. Vi gör detta tillsammans med användarna, som en del av vår demokrati. Personalen skall vara i god kontakt med, och påverka, såväl regionbibliotek som den nationella nivån.

Det vilar ett ganska så stort ansvar på alla er som skall delta i vår framtida biblioteksverksamhet. Utvecklingstempot är ju nästan explosivt i dessa dagar. Bibliotekarier är viktiga.

TEXT: Claes Rydberg