Profilen – Hon doserar kultur

GÖTEBORG I allt det sjuka vill hon locka fram glädjen. Karin Graube och hennes kollegor på barn- och ungdomsbiblioteket på Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg balanserar den medicinska vården med injektioner av lust, nyfikenhet och hopp. Här är böcker mer än bara böcker.

En löparbana har sitt mål i slutet av en lång korridor. Bakom en tung glasdörr skymtar en annan värld. En plats fri från sprutor och stick. En slags frizon i den omgivande sjukhustillvaron.

– Det jobbar 16 400 människor på hela Sahlgrenska och man får ibland en känsla av att gå in i en fabrik med människor som stämplar in och ut. Det är ganska häftigt att vi har den här fabriken som ska rädda liv och laga oss när vi går i sönder. För vi gör ju det, vi människor. En person som har ett trasigt organ eller är sjuk har en enorm rymd som inte har med sjukdomen att göra. Det är där vi ska locka fram, bekräfta och låta leva. Det känns fantastiskt att få vara den som kommer med kulturen, säger Karin Graube, bibliotekarie på barn- och ungdomsbiblioteket på Drottning Silvias barnsjukhus.

– Vi brukar tala om de två droppåsarna som bild. Du har kanske cellgifter i den ena påsen. I den andra kommer det in lust, hopp, fantasi, nyfikenhet och känslor. Alla de här sakerna som man behöver och kanske ännu mer när man är sjuk. Vi tänker att vi vill skapa de här tillfällena. Det kanske bara handlar om en liten stund, men det är så viktigt. Ett barn skrattar på ett sätt som det kanske inte har gjort på flera dagar. Det där skrattet betyder massor för barnet och föräldrarna. Det är en framgång när man ser att det blev glädje och en upplevelse som det här barnen kan dela ihop med föräldrarna, utan oro eller ängslan, säger hon vidare.

Skapa sammanhang

Barn- och ungdomsbiblioteket ligger ihop med lekterapin och skolan i slutet av en korridor på bottenvåningen. Innanför dörren står två fotbollsspel. Fotografier av personalen i en färgglad inramning hänger på väggen till höger. Lite längre in möts man av olika små rum, med madrasser, ljusslingor, pyssel och lek. Små markörer, som offentlighetens upphandlade möbelfirmor och kaffekoppar, ger en liten påminnelse om var man är. Men bortom dessa markörer är det som att kliva in i ett nytt landskap. Längst in i detta landskap ligger själva biblioteket.

– Vi är som ett kulturhus ihopsmält med sjukhuset tänker vi. Men det behöver inte alltid hända saker just här. Det kan dyka upp där det passar. Det kan vara en våning upp, i ett vårdrum eller i hissarna, i trappan eller ute i trädgården, berättar Karin vidare.

Utifrån Aaron Antonovskys begrepp KASAM – känslan av sammanhang – försöker hon tillsammans med sina kollegor bygga en verksamhet som ger barn och unga ett sammanhang. Det kan vara en tillfällig flykt i en svår tid, men också en strävan att försöka skapa en meningsfullhet i nuet.

– Jag tänker att för de barn som hamnar här har livet klippts av. De går inte i skolan som vanligt eller träffar kompisar som vanligt. Var är man då? Man måste hitta sig själv här och känna att det finns en mening, att det finns ett sammanhang i alla fall, säger Karin.

Boken och sköna konster

För att gestalta tanken om ett kulturhus är också programverksamheten kantad av olika kulturuttryck. Det kan handla om att arrangera en egen filmfestival, en konstverkstad i entrén, teater eller kanske en dansföreställning. Det finns ett ständig flöde av idéer att utveckla.

– Böcker är inte bara böcker. Boken kan samverka med alla sköna konster, plastdinosaurier, tatueringar eller vad som helst. BUS-biblioteket har i flera år koncentrerat sig mycket på kulturverksamhetsbiten och blivit bra på det. Nu är vi inne i en period där vi vill utveckla arbetet med läsning, berättande, skrivande, samtal, och koppla det till allt möjligt annat som pågår.

Bland annat filar Karin och hennes kollegor på en tanke att göra lekterapin och biblioteket till en plats som i olika perioder är starkt färgad av en viss bok. Tanken är också att med boken som grund hitta ett kreativt samarbete mellan pedagoger och bibliotekarier som kan sprida sig till andra delar av sjukhuset

Med kreativiteten som drivkraft

Mellan 2005 och 2008 var biblioteket en del av projektet BUSKUL, som handlade om att etablera kulturen som en del av den läkande processen. Det var också under det projektet som Karin kom till biblioteket. Innan dess hade hon jobbat på Mölndals sjukhusbibliotek, som slog igen för gott sommaren 2004. Hela hennes bibliotekskarriär har i stort sett utspelat sig i en sjukhusmiljö. En miljö som också sätter sin prägel på arbetets vardag.

– Det kommer så nära ibland. Man kan gå in på en avdelning och se föräldrar som kanske har fått reda på något om sina barn. Man blir väldigt berörd av hur de kämpar både föräldrar och barn. Det är många som kommer till oss eller lekterapin varje dag och man hör hur de peppar sina barn och är glada på rösten. Jag är ibland så imponerad över hur de orkar. De kanske är här flera månader medan jag kan åka hem. Men jag kan lika gärna vara nästa. Det är just det här, att livet är så skört. Jag blir påmind om det hela tiden. Men man får hitta energi i allt det positiva vi gör, berättar Karin.

FAKTA

Namn: Karin Graube
Ålder: 43
Bor: Majorna, Göteborg
Familj: Man och två barn
Intressen: Musik. Lyssnar just nu bland annat på E.S.T, Little Dragon, James Brown och Gillian Welch.
På nattduksbordet: Erebos, Liv Strömqvist, Pernilla Stalfelt
Det visste du inte om Karin: Har gått på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och har jobbat som pianolärare i Rinkeby.

Karin hämtar mycket av sin inspiration från människor hon möter i sitt jobb och hittar kraft i all kreativitet som ryms i ordet bibliotek.

– Jag drivs av verksamheten och alla roliga saker man kan hitta på inom den ramen. Ramen kan vara väldigt stor, eftersom det är vi som är biblioteket och utformar det efter vad vår målgrupp gillar. Projektledaren för BUSKUL – Kerstin Wockatz – sa en gång att biblioteket är som ett allkonstverk. Jag ser gärna biblioteket som ett allkonstverk. Det är en fin tanke, säger Karin Graube.