I huvudet på en bokslukare

BJÄRRED Siri Vikman lärde sig läsa när hon var fyra. Nu är hon nio och läser tjocka fantasyböcker, ofta avsedda för äldre barn och ungdomar. När hon läser hör hon knappt om någon pratar med henne.
– Jag lever mig in i böckerna. Det är så spännande, som att vara inne i en annan värld, säger hon.

Här är hon på hemmaplan, det är tydligt. När nioåriga Siri Vikman kommer in på biblioteket i Bjärred styr hon vant stegen mot barn- och ungdomsavdelningen.

– Jag har många planer på vad jag ska läsa, säger Siri och låter pekfingret vandra ivrigt längs bokryggarna i hyllan.

Hon läser mest fantasy, helst serier med flera tjocka böcker.

– Jag ser på utsidan vilka som är bra. Jag tycker om när bilden på boken är på det som boken handlar om. Sen läser jag på baksidan.

Siri pratar fort, nästan som om orden vill ut snabbare än hon hinner forma dem. Hon läser fort också, slukar ofta flera böcker i veckan och har alltid fyra eller fem igång samtidigt, så att hon snabbt kan plocka upp nästa när en är utläst.

– Alltså, man vill ju veta hur det går. Men det är ändå inte roligt när böckerna tar slut. Det är därför det är bra att läsa många samtidigt, säger Siri.

Började med Bamse

Siri lärde sig läsa redan som fyraåring. Hennes mamma Jenny Vikman förstår inte riktigt hur det gick till, även om de är en läsande familj.

– Visst, vi har alltid läst mycket. Godnattsaga varje kväll, även om det så är nyårsafton och klockan är halv ett. Det är ett mysigt sätt att varva ner. Men det var som att Siri hade en egen inre drivkraft att börja läsa själv, säger hon.

När Siri var runt två-tre år fick mamma Jenny och pappa Petter läsa Bamsetidningar högt för henne, gärna många gånger.

– Man blev lite trött, men det gjorde vi, samma tidningar om och om igen, berättar Jenny.

De visade dottern hur hon kunde ljuda orden och hon följde med i texten. Hon tyckte också om att leka historierna ur tidningarna. Sen övade hon läsning på egen hand.

– Siri lärde sig helt själv, vi fick inte lägga oss i för mycket. Det gick med en rasande fart och när hon var fyra kunde hon läsa. Hon läste flytande innan hon började i förskoleklass, säger Jenny.

När Siri gick i ettan fick hon en Harry Potter-bok av sin morbror. I rask takt slukade hon sedan ytterligare fyra böcker i serien, men sedan sa mamma och pappa stopp eftersom de tyckte att böckerna var lite för otäcka för en sjuåring. Men de visste inte riktigt hur länge de skulle vänta med att låta henne läsa de andra delarna.

– Siri frågade oss varje dag när hon skulle få läsa nästa bok och vi insåg att vi inte hade något bra svar. Man kan ju inte hindra någon att läsa. Men det är en svår fråga, för jag hinner ju själv inte läsa allt som Siri läser. Om man ska sätta stopp – var och när ska man göra det? säger Jenny.

Sållar själv

Även Siris lärare på Alfredshällskolan i Bjärred, Karin Strömberg, har under sina femton år som lärare funderat mycket på hur man ska hantera barn som läser så mycket och så fort att de plöjer böcker avsedda för äldre barn eller till och med vuxenböcker.

– Jag hade också tankar kring Harry Potter. Men jag läste på lite om det och tror att det kan vara så att barnen själva sållar vid läsningen och helt enkelt inte lägger så mycket vikt vid det som de inte förstår, eller som de inte är mogna att ta in, säger hon.

När det gäller Siri är det ganska sällan hon läser något som skrämmer henne, säger hon själv. Fast mamma Jenny säger att det kan hända att Siri vill ha en extra godnattkram när hon har läst något läskigt. Och en gång, säger hon, så lade Siri självmant ifrån sig en bok som var skrämmande.

– Ja, det var en där många dog, säger Siri.

Ibland tar hon med sig boken som hon läser till mamma eller pappa och läser för dem. Det kan vara något som är roligt eller spännande, men också något som hon inte förstår riktigt.

– Det senaste exemplet var en antologi där författare berättade om varför de blev författare, en bok för vuxna alltså, säger Jenny. En text handlade om en sorglig uppväxt, bland annat med en morbror som tog livet av sig…

Siri tittar upp från den tidning som hon har försjunkit djupt i under de vuxnas samtal, nu engagerad igen.

– Och den andre söp ihjäl sig för han var ledsen för att hans bror dog!

Hon kan inte riktigt sätta fingret på vad det var som gjorde att hon ville läsa just det avsnittet högt för sin mamma.

– Jag vet inte. Kanske för att det var lite konstigt, säger hon.

Barns läsande öppnar många gånger för samtal som aldrig annars hade ägt rum.

– Vi bor i ett privilegierat område. Det är inte så lätt att förklara för sina barn att inte alla har det så bra, hur kommer man in på det? Där är böcker en bra väg in, säger Jenny.

En egen värld

När Siri läser så är hon liksom bortkopplad från världen. Hon ligger oftast i sängen eller i soffan hemma, och om hon blir tillsagd att gå ut och leka, så tar hon med sig en bok och ligger på gräset eller i en solstol.

– Jag lever mig in så mycket i böckerna att jag inte hör när folk pratar med mig. Jag kan läsa där det är stojigt och stormigt, som i en hörna på fritids där legot finns. Jag läser i soffan där fast alla leker runtomkring. Det är spännande att läsa och jag är liksom inne i en annan värld, säger hon.

Klasskompisarna delar inte alltid hennes stora intresse för böcker.

– De läser tunna böcker. De flesta är Minecraft-nördar. Ibland tycker de att jag läser för mycket, men jag gör som jag vill.

Att skriva är Siri däremot inte så förtjust i. Det tar för lång tid på något sätt, förklarar hon, tid hon hade kunnat använda för att läsa. Nog för att hon kan stava bra eftersom hon läser så mycket, men hon är inte så noga med att det blir rättstavat, för det, ja… tar för lång tid.

– Fast jag har massor av berättelser här inne, säger hon och knackar sig på huvudet.

Läraren Karin försöker uppmuntra Siri att skriva. Hon får extra läsläxa och i uppgift att skriva boktips till de andra i klassen och dessutom läsa upp dem, vilket är bra att öva på.

Karin tycker att det är väldigt roligt att ha bokslukare i klassen. Det är inspirerande för både henne själv och de andra eleverna när Siri boktipsar.

– Men det kan ibland vara svårt att hinna se till att elever som Siri är stimulerade, när man samtidigt har barn i klassen som inte alls har kommit igång med sin läsning och behöver hjälp att läsa baksidestexterna på böcker. Då har vi god hjälp av biblioteket, säger hon.

Karin uppmuntrar också Siri att vidga sitt läsande till andra genrer, och med hjälp från biblioteket har hon hittat och börjat läsa lite mer faktaböcker som hon gillar, gärna om historia.

Står först i kön

Siri är en av stammisarna på biblioteket i Bjärred. Hon kommer oftast hit i sällskap med sin mamma, men ibland också på egen hand. Hennes favoritbibliotekarie Lena Forsberg hjälper henne att hitta nya böcker att läsa.

– Lena vet vad jag läser och ger mig tips. Hon behöver inte fråga ”har du läst den här?”, ”har du läst den här?” och plocka fram böcker som barn i min ålder brukar läsa, eftersom hon vet vad jag har läst, säger Siri.

För Lena är det roligt med besökare som Siri.

– Vi har ett gäng storläsande barn som kommer ofta, men Siri är en av de yngsta. Det är en utmaning för mig att försöka hitta böcker som hon gillar.

Nu står Siri först i kön till del två i serien om Oksa Pollock av Anne Plichota and Wolf Cendrine, och frågar förväntansfullt Lena om den har kommit in. Det har den inte och Siri ser besviken ut. Men Lena säger att den kommer snart.

För en bokslukare finns det alltid väldigt mycket att se fram emot. Siri tror att hon alltid kommer att läsa lika mycket. Troligen fortsätter hon att läsa mest fantasy.

– Det finns ju fantasy för äldre också. Jag kommer i alla fall inte att läsa böcker om kärlek.