Linje 500 – en annan bokbuss

KÖPING Busslinje 500 går som en röd tråd genom Västmanland och många ungdomar åker linjen varje dag till skolor och fritidsintressen. Linje 500 är numera både en busslinje och ett läsfrämjande projekt där resenärerna kan överraskas av både böcker och berättarrazzior under resan.

– Jag tänkte vi skulle åka linje 500 till Skinnskatteberg så du får uppleva en del av turen och se en del av projektet i verkligheten, hälsar bibliotekskonsulent Christina Stenberg när hon möter mig vid tåget i Köping. Detta en riktig pendelbuss, förklarar hon och sammanfattar därmed hela idén bakom projektet Linje 500; att inspirera till läsning genom att se till att det finns böcker där ungdomarna vistas.

Läs och lämna vidare

På den blå-vit-röda bussen finns det blå platskorgar med pocketböcker utplacerade på några ställen med uppmaningen att läsa och lämna vidare. Just på den här turen är det få pendlare och det är för tillfället också ganska få böcker i korgarna.

– Men det är ju också glädjande, ler Christina. Försvinner böckerna så läses de. Korgarna fylls på ungefär tre gånger per termin och det är strax dags för ny påfyllning inför hösten.

Mycket tid på bussen

Läsprojektet Linje 500 startade hösten 2010 och är nu inne på sitt tredje år. Mycket har hunnit hända sedan bliotekarie Isabelle Andersson Bede själv pendlade till sitt nya arbete på biblioteket i Skinnskatteberg och såg hur mycket tid ungdomar i länet tillbringade på bussen på väg till skolor, fritidsintressen och kompisar.

– Bussen är som en röd tråd som binder ihop många små kommuner mellan Köping och Avesta, berättar hon när hon tar emot Christina och mig på biblioteket i Skinnskatteberg. Som bibliotekarie i en liten kommun är det svårt att hinna med allt, fortsätter hon. Så när jag satt där på bussen tänkte jag att biblioteken i de sex kommunerna längs busslinjen skulle vinna på att göra något tillsammans, något som också gav ungdomarna en gemensam kontaktyta.

Samarbete

Isabelle formulerade sin idé där vandringsböcker för ungdomar på busslinje 500 skulle vara ett läsfrämjande projekt och kallade sina kollegor till en första träff.

– Vi kände knappt varandra men det blev ett jättebra möte där vi redan vid första träffen formulerade en ansökan till Kulturrådet.

Det gemensamma projektet fick barn- och ungdomsbibliotekarierna att samarbeta runt bokval, runt en gemensam blogg, med marknadsföring och med att helt enkelt driva ett gemensamt projekt.

– En oväntad bonus blev ju att vi fick anledning att besöka varandras bibliotek och lära känna varandra och få kollegor med samma intresse och erfarenheter, säger Isabelle. Projektet har blivit en vidareutbildning och inspiration för oss som jobbar med barn och unga och med tiden har vi utvecklat en arbetsfördelning där till exempel ansvaret för att skriva på bloggen numera cirkulerar.

Ett annat nytt samarbete var med en helt ny yrkesgrupp på Västmanlands lokaltrafik där både busschaufförer och de som städar bussarna blev inblandade. I början fanns det en del misstänksamhet och många trodde att böckerna skulle kastas omkring och skräpa ner. En misstänksamhet som med tiden har vänt till något positivt.

– En positiv bieffekt är att busschaufförer och de som städar också läser böckerna vi lägger ut, säger Isabelle. Den huvudsakliga målgruppen är ungdomarna som åker, men vi vet nu att böckerna också har gynnat läsningen bland äldre. Både bland personalen på bussarna och bland andra resenärer. Det är kul, skrattar hon.

Spred sig

Projektets syfte att se till att det finns böcker där ungdomar finns förde så småningom ut projektet till också andra platser i kommunerna. Platser där ungdomar vistas på sin fritid.

– Här i Skinnskatteberg har jag till exempel lagt böcker vid grillkiosken, i sporthallar, i galleriet, på kulturskolan och förstås på fritidsgården, berättar Isabelle. Det är samtidigt ett sätt att synas i samhället och att marknadsföra projektet. Och de flesta är positiva till böckerna, konstaterar hon. Och liksom på bussarna försvinner böckerna. Förhoppningsvis läses de också.

Berättarrazzior

Under projektets första år var det stort fokus på att det ska vara lustfyllt att läsa. Men under andra året utvecklades också lusten att stimulera till berättande på olika sätt. Därför samarbetar projektet med berättarkompaniet Fabula Storytelling som bland annat genomfört berättarrazzior på busslinje 500.

– En väldigt lyckad aktivitet, konstaterar Christina och berättar om skratt och uppskattning från alla passagerare på bussarna under razziorna.

– Men det har också med delaktighet att göra, fyller Isabelle i. Med berättande kan du både lyssna, diskutera eller berätta själv. Läsning är ju mer en individuell upplevelse.

För att utveckla berättardelen i projektet kommer de sex kommunerna tillsammans arrangera ett berättarläger på höstlovet. Ett arrangemang som är möjligt tack var samarbetet över kommungränserna.

– Det är både lättare att genomföra och ger ett bättre underlag, förklarar Isabelle. Här i Skinnskatteberg finns det kanske inte så många intresserade ungdomar, men slår vi ihop oss så finns det. Och så hjälper vi ju de intresserade ungdomarna att hitta varandra och knyta kontakter. Tänk vad roligt om vi kunde stimulera till att det blir fler nya Fabula Storytellingkollektiv, säger hon.

Gott och blandat

Projektets viktigaste mål har varit att få ungdomar att läsa, inte att marknadsföra biblioteket. Det framgår inte heller någonstans på bussen att det är biblioteket som ligger bakom. Däremot har alla böcker en etikett med bloggadress och bibliotekets logga. Det faktum att många ungdomar inte bor i tätorterna gör att många också prioriterar andra aktiviteter på sin fritid än att besöka biblioteket.

FAKTA

Bakom projektet Linje 500 står bibliotekarier från Köping, Kolsva, Skinnskatteberg, Fagersta, Norberg och Avesta.

Förutom biblioteken längs med busslinje 500 genomförs projektet i samarbete med Länsbibliotek Västmanland och Västmanlands Lokaltrafik med bidrag från Statens Kulturråd.

Läs bloggen: www.linje500.blogspot.com

– Vi fungerar ju som ett skolbibliotek på dagarna så många ungdomar finns här då. Men de kommer inte så ofta som vi skulle önska på fritiden och därför är det viktigt att poängtera det lustfyllda, i motsats till det kravfyllda, och jag ser gärna fler ungdomar här efter skoltid, säger Isabelle.

Det lustfyllda styr också till viss del val av den litteratur som läggs ut i bussarna. Det är i huvudsak ungdomslitteratur, noveller, poesi, mycket aktuell och ny litteratur som blivit pocket, böcker som blivit film och faktaböcker som kan väcka nyfikenhet.

– Gott och blandat helt enkelt, konstaterar Isabelle.