Profilen – Fråga bibliotekarien

STOCKHOLM På bibliotek Plattans blogg presenterar sig Jenny Lindh som bland annat bibliotekarie, litteraturvetare och operasångerska med studiepoäng från Biskops Arnös skrivarlinje. Allt utom operasången stämmer.

– Tänk om det är så, ler Jenny mot mig när jag undrar om det här med sången. Men nej, det är för att jag ofta får frågan som jag är lite ironisk i min presentation. Förklaringen till mitt namn är att jag är född 1979 där hälften av alla flickor fick namnet Jenny. Och jag är både född, uppvuxen och har studerat i Uppsala. Väldigt fantasilöst, påstår hon och lägger in en prilla utan och bry sig om citronpajen hon just beställt och har framför sig.

Vi sitter på ett café på Kulturhuset vid Sergels torg i Stockholm där Jennys arbetsplats bibliotek Plattan också finns. Egentligen är det Jennys lediga dag, hon har tvingat sig själv att gå ner i arbetstid för att hon just nu har fullt upp med att skriva boktips för M-magasin, svara på läsarfrågor i DN och läsa nominerade vuxenförfattare för August-juryn.

– Det är första gången jag är med i juryn och det är som en stor bokcirkel, ler hon nöjt. Mellan maj och september har jag läst ungefär 70 böcker och kan konstatera att vi har en hel del bra författare i landet. Och det finns några favoriter, ler hon hemlighetsfullt, pillar ut prillan och tar en bit citronpaj.

Världens bästa bibliotekskampanj

Vi är många som har uppmärksammat spalten Fråga bibliotekarien i DN:s Boklördag där Jenny varje vecka svarar på frågor från läsare. Hennes personliga och roliga svar har fått twittrare och bloggare att förälskat reagera med utrop som ärligt, bitskt, smart, intelligent och fyndigt. En bloggare tror till och med att Jennys spalt kan hjälpa till att lyfta dammet från bibliotekarieyrket och lyfta bibliotekens betydelse i samhället och att spalten är världens bästa bibliotekskampanj.

– Ojojoj, reagerar Jenny när jag läser ur bloggen. Den spontana känslan är att jag skäms, för det är så många som jobbar hårt inom biblioteksvärlden och som aldrig får den typen av kommentarer. Men om jag kan hjälpa till att ta död på några stereotypa fördomar om bibliotekarien så är väl det jättebra och något jag i så fall är stolt över.

Att Jenny började med frågespalten beror på slumpen och på en modig kulturchef.

– Det låter helt bisarrt, men DN:s kulturchef BjörnWiman hade varit inne på min Facebooksida och tyckte väl att jag skrev kul och ringde helt enkelt upp mig och frågade.

Till en början var Jenny tveksam, men tyckte ändå det var en kul idé med en frågespalt som handlade om bibliotek. Hennes första tanke var att spalten skulle vara lite biblioterapeutisk, som en relationsspalt fast med böcker.

– ”Hej, jag älskar Niklas Rådström. Är jag normal?”, så tänkte jag mig spalten för det var det jag själv tyckte var roligast. Men det skulle kanske bli för skruvat så det har landat i en blandning av fakta och lite mer fantasifulla svar. Och, tillägger hon, ska man ha en frågespalt idag när alla kan Googla själv måste man tillföra ett mervärde, något mer än bara raka frågor och svar. Det är ungefär som att vara bibliotekarie.

Bild på Jenny Lindh

Ger svar Jenny Lindh garanterar att alla frågor hon får till Fråga bibliotekarien i DN är riktiga frågor. – Jag skulle aldrig hitta på egna frågor. Det skulle vara som att intervjua mig själv med ett hopprep framför spegel. FOTO: Helén Andersson

OAS

Mycket i Jenny Lindhs liv kretsar kring skönlitteratur och det var också därför hon sökte sig till bibliotek Plattan som är ett specialbibliotek för skönlitteratur. På grund av ett annorlunda val av böcker, annorlunda genreuppställning i hyllorna och eget sätt att se på inköp av litteratur, har biblioteket väckt en del uppmärksamhet i övriga Bibliotekssverige. Principen är att personalen vid inköp av litteratur gör personliga val och inte använder sig av BTJ-katalogen. Ledorden vid inköp är Oväntat, Angeläget och Samtida- OAS.

– Vi vill att besökaren ska hitta böcker de inte hittar på andra bibliotek och det ställer ju väldigt höga krav när vi köper böcker. Så det är inget rutingöra. Det är det mest kreativa vi gör här, säger Jenny och vill betona att det är på grund av att de är en del av Stockholms stadsbibliotek de har råd att arbeta så.

– Vi kan göra så och sticka ut lite. Bibliotek i mindre kommuner måste värna mer om att alla besökare ska in i verksamheten.

Att bibliotek Plattan ligger vid Sergels torg mitt i centrala Stockholm gör att en stor besökargrupp är nyanlända flyktingar. Vilket Jenny inte sticker under stol med kan skapa problem.

– De är ju inte särskilt intresserade av att läsa Katarina Frostensson, så vi är lite i ofas med de besökare som rör sig här mycket. Men begränsningen kan också tvinga fram kreativitet som när någon vill ha en reseguide till Paris och vi plockar fram romaner om Paris. Vi försöker trixa och försöker alltid serva på bästa sätt.

Läsare

Ansvaret för bokinköpen på bibliotek Plattan är uppdelat mellan personalen och Jenny ansvarar för fantasy, science-fiction, poesi och dramatik. Hon har precis upptäckt genren fantasy och säger att hon är i någon slags nyförälskad yra. Men att Jenny skulle bli en läsare och att hon skulle bli bibliotekarie, var långt ifrån något självklart när hon växte upp.

– Alla andra i min familj var bra på saker som gymnastik och sådant och eftersom jag är yngst behövde jag också bli bra på något för att hävda mig. Det faktum att ingen annan i familjen läste gjorde att jag började, så det här med bildningsarvets betydelse stämmer inte i mitt fall. För mig var det snarare motsatsen.

– Dessutom var det ganska mycket bråk i min familj och min pappa brukade dra sig undan med mig på mitt rum där han, trots att han inte är det minsta litteraturintresserad, läste högt för mig. Som en ursäkt att hålla sig undan, tror jag, säger Jenny. Men de där stunderna har präglat mig hela livet och jag förknippar läsning med att liksom dra sig undan, vara trygg och att ha någon att lita på. Det var i de ögonblicken jag blev en läsare.

Numera säger Jenny att hon läser jämt och att hon läser allt och överallt. Romaner, noveller, fakta.

– Jag tror det är bra för alla att ha något man kan förlora sig i och med läsning är det så för mig, säger hon och drar upp boken The pleasures of reading in an age of distraction av Alan Jacobs ur sin väska. Boken beskriver bland annat att läsningen bland amerikanare lever och frodas, men att tillgängligheten försvåras när biblioteken förvandlas till caféer och tystnaden blir en exklusivitet för de som har råd.

– Ett intressant perspektiv, säger Jenny och avslöjar att hon och kollegan Leo funderar på att skriva en intervjubok om hur man blir en läsare.

– Vi har kontakt med ett förlag så förhoppningsvis blir det verkligt.

Läsfåtölj

Jenny bestämde sig redan under gymnasietiden för att det var litteraturvetenskap hon ville läsa och att hon ville göra det på universitetet i Uppsala.

– Jag var så imponerad av hela den där bildningsmiljön och litteraturvetenskap var ett självklart val och jag hade höga ambitioner. Jag ville forska och skriva en avhandling om en stor svensk författare.

Jennys pappa hade varnat henne för att hon en dag skulle sluta som bibliotekarie, och själv hade hon bilden av biblioteksarbete som en slutstation för förvirrade akademiker som inte kunde hitta på något bättre. Men när hon under studietiden extraarbetade som städerska på en liten filial utanför Uppsala, såg hon hur bibliotekarien pratade med folk om böcker och hur glada alla var.

– Precis motsatsen till den akademiska karriärhetsen och jag kände verkligen att det här var något jag skulle kunna trivas med. Och det var väldigt självklart och skönt när jag kom på det.

Bibliotekarieutbildningen i Uppsala blev delvis en besvikelse och hon saknade litteraturen.

FAKTA

Namn: Jenny Lindh
Ålder: 33 år
Bor: Enskede
Familj: Katten Lillan
Intresse: Det sista året har det verkligen bara varit att läsa böcker.
Just nu på nattduksbordet: Hemliga böcker…
Läser helst: Så mycket olika sorters böcker jag bara kan. Men om jag vill grotta ner mig i soffan och läsa blir det fantasy. Det är som att kliva in i Narniagarderoben eller att köpa en påse godis. Fullkomligt avkopplande och kravlöst.
Det visste du inte om Jenny: Jag har alla klassiska neuroser och är rädd för att dö, för att flyga, för att bli sjuk, för att folk ska bli arga på mig, för höjder… jag är rädd för allt! Men jag kan hantera det i min vardag och kanske är det därför jag älskar skräckfilm. Där har jag skräcken på avstånd och kan stänga av när jag vill.

– Jag vet inte hur det är nu, men då låg allt fokus på information och litteraturbiten var väldigt nertonad, säger hon och tycker att synen på bibliotekariens arbete med litteratur fortfarande handlar om obetalt arbete där man förväntas förkovra sig genom att läsa på sin fritid.

– Det är ett sätt som inte tar vår yrkeskunskap på allvar och man kan ju undra vad det är för kunskap och engagemang vi ska förmedla till våra besökare ifall vi aldrig läser vårt material. Ska jag bara tipsa om böcker jag läste när jag var 20, undrar Jenny och berättar om den läsfåtölj de placerat mitt i lokalen på bibliotek Plattan. En fåtölj där en bibliotekarie kan sitta och läsa under arbetstid.

– Naturligtvis är vi tillgängliga för besökarna, men vi vill ta bort det obetalda arbete som alla eldsjälar gör för att de älskar böcker.

Jenny tar den sista tuggan på citronpajen, lägger in en ny prilla under läppen och funderar en stund.

– Om man ska jobba med att förmedla litteratur är en relevant fråga att ställa sig hur det kom sig att just du blev en läsare. Först då kan man kanske förstå vad det som gör att andra blir läsare. Och för mig handlar det om att skönlitteraturen är en trogen vän därför att oavsett hur ensam och miserabel jag känner mig, så har jag alltid en polare i en bok.

Author Description

Helen Andersson

Helén Andersson, Journalist
helen.andersson@noll27.se
0702 153616

Kultur i Väst

Postadress

Kultur i Väst
405 44 Göteborg

Besöksadress

Rosenlundsgatan 4
411 20 Göteborg

Telefon

031 333 51 00 (växel)
031 333 51 01 (reception)

E-post

redaktionen@noll27.se