Petra Trobäck jobbar bland annat med varumärkesutveckling och var en av talarna under årets Halmstadkonferens. Här skriver hon om biblioteket som inte kommunicerar med alla, men som talar till hjärtat.
Vad är det vi väntar på? Att befolkningen plötsligt ska inse varför de ska gå till biblioteket istället för köpcentrat? Eller att politikerna plötsligt ska omprioritera och kasta in pengar i biblioteken? Att alla plötsligt ska förstå nyttan med biblioteket, det vill säga inte bara säga att de gör det utan också visa att de gör det? Om jag hade ett bibliotek skulle jag sätta mig vid ratten och ge mig ut på en förändringsresa in i nuet. En del av den resan handlar om tillgänglighet. Konsumenter i dag är bekväma, vi vill ha allt under ett tak. Apoteket, Posten och ica på samma plats tack. Så om inte invånarna vill komma till biblioteket får jag väl komma till dem. Både virtuellt och fysiskt. Att flytta ut biblioteket till folket med olika så kallade pop-up lösningar. Under en tid finns biblioteket på köpcentrat, sedan finns det i anknytning till matbutiken eller på skolan. Som en utveckling av bokbussen. Eller att besökaren skulle få en virtuell biblioteksupplevelse där bibliotekets styrkor skulle lyftas fram, till exempel personalen. En virtuell bibliotekarie som finns till hands att fråga och prata med.
Men framförallt handlar det om att bli attraktiv och berätta varför invånarna ska besöka biblioteket. Helt enkelt att bygga ett starkt och tydligt varumärke. Mitt bibliotek skulle inte vara utformat för alla. Alla är välkomna, men jag kan inte kommunicera med alla – för då skulle ingen lyssna. För att fånga massan måste man våga välja bort. Mitt bibliotek talar till hjärtat och lyfter fram det emotionella värdet. För rent krasst är det så att det inte är ett måste i invånarens ögon att biblioteket existerar. Det är inte som apoteket som vi måste besöka när vi blir sjuka, eller som banken som vi måste besöka för att ta hand om våra pengar, eller som matbutiken som vi måste besöka för att överleva. Bibliotekets utbud av information och kunskap kan man få på andra platser och av andra leverantörer, till exempel av google i sin telefon medan man sitter på bussen hem från jobbet, i pocketboken som man köper på flygplatsen. Istället är det av emotionella skäl man kommer till biblioteket. Kanske för att känna sig rik på all kunskap som finns samlad i ett och samma rum. Kanske för att känna lugn och kravlöshet på en plats utanför hemmet, typ ett offentligt vardagsrum som har alla verktyg för information och inspiration som jag kanske inte har plats för eller råd med själv. Och vad har dessa gemensamt? Kanske att de är nyfikna. Jag skulle skapa ett vardagsrum för nyfikna. Hur skulle då detta offentliga vardagsrum se ut? Ja, inte som en förvaringsplats för böcker och inte heller som en plats där kunskapen gömmer sig bakom stora diskar eller t ill och med är osynlig. Utan en plats där jag känner mig som hemma, där jag kan klara mig själv och sitta i min ensamhet och försvinna in i en annan värld om det är det jag behöver eller att kunna samtala med kunniga människor och uppleva social samvaro om det är det jag vill ha.
För biblioteket är och kan inte vara detsamma som det var för 10–20 år sedan. Omvärlden har förändrats, kraven från konsumenten har förändrats, konkurrensen ser annorlunda ut. Vem trodde för 10 år sedan att man skulle hitta Apoteket på ica eller i vartenda hörn i ett shoppingcentra?
Och om mitt bibliotek ska vara en viktig del av dagens samhälle måste jag också förändras och det med utgångspunkt i vad invånarna vill ha. Inte vad jag tror de vill ha.
Text: Petra Trobäck
Author Description
