Om jag hade ett bibliotek – Karin Eggert

I barnboken Gregor från ovanjord av Suzanne Collins finns det ett hål i tvättstugan som leder till en annan värld. Där har ni också idén bakom vår idé med vårt tvättstugebibliotek Blomstra, att mitt i den allra tråkigaste vardagsledan få tillgång till en annan värld genom litteraturen. I min värld är biblioteket eller kulturen något som på olika sätt ger vardagen en möjlighet att lysa.

Om det är något som skiljer vårt tvättstugebibliotek Blomstra från andra så är det att vi fått vår hyresvärd att satsa pengar genom att bygga upp hyllor och betala för nyinköpt litteratur. Vi har också startat en blogg i syfte att hålla litteraturen i biblioteket levande. Dessutom sökte vi medvetet uppmärksamhet för vårt lilla bibliotek, då vi tänkte att det skulle inspirera andra till att göra likadant. Vi vet ju alla att uppmärksamhet är som elden, den sprider sig. I min dröm är läsning självklarare än idag och ett sätt att komma dit är att göra böcker lika vanliga som krukväxter på gemensamma ytor.

Vi har lyckats i vår intention att ge Blomstra uppmärksamhet. En uppmärksamhet som ställde till en del bekymmer på ett närliggande demensboende. Där var det några boende som varje gång de fick se tidningen upprördes över att biblioteken numera hade fått flytta till tvättstugan. För dem var det frågan om ett mardrömsbibliotek. De trodde att vårt lilla bibliotek skulle få ersätta det stora biblioteket på Götaplatsen. Några små bokhyllor som ett sista ynkligt minne av ett välfärdssamhälle. Men min dröm om tvättstugebiblioteket ser motsatt ut. Precis som många små fotbollsplaner legitimerar stora arenor så tror jag att många små bibliotek legitimerar stora bibliotek. Därför blir tvättstugebiblioteket i bästa fall inte bara en lucka in i en annan värld utan också ett bibliotek som leder till ett bibliotek.

För barn är det också en fördel att ha bibliotek i det egna hyreshuset. När man diskuterar barns läsförmåga så slår man ofta fast att föräldrarnas läsvanor spelar störst roll. Detta måste vi försöka ändra på om vi verkligen är intresserade av att driva läsfrämjande arbete som ger resultat. Barn väljer inte heller sina föräldrar. En av många vägar är att ha tvättstugebibliotek. På så sätt får barn från läsovana familjer lättare tillgång till litteratur och kommer i kontakt med läsande vuxna förebilder, vilket verkar vara vad som behövs.

I mitt framtida drömsamhälle är det lite mer som den brittiske professorn i hållbar utveckling, Tim Jackson, skriver om att det måste bli en politik där man har släppt tillväxttanken och människornas främsta målsättning är att blomstra som människor och inte att konsumera. Där har tvättugebibliotek i hyreshus blivit lika självklar standard som att varje lägenhet har egen toalett. I ett sådant samhälle ska människor ges möjligheter att förverkliga sig genom att ha tillgång till många olika uttryck, både genom att söka fakta men också genom kulturkonsumtion och kulturutövande.

I en sådan värld är gigantiska biblioteksbyggen en självklarhet. I denna dröm har bibliotekspersonalen ett mycket medvetet förhållningsätt till sina besökare, genom att utgöra kontrast till det kommersiella som skapar ett möte utan försäljningsteknikens alla baktankar. Att stödja principen om att besökaren eller lånaren med rätt underlag kan göra det bästa valet själva, kommer göra biblioteken till något alldeles oemotståndligt. Bara bibliotekspersonalen finns där som pålitliga och pålästa ciceroner.