Väntan Micheal Abudalla är läkare från Syrien. Han väntar på beslut från Migrationsverket. Utan uppehållstillstånd är han inte berättigad till någon formell svenskundervisning. Istället går han till biblioteket och försöker lära sig svenska och förbereda sitt nya liv i Sverige. Foto: Fredrik Svedemyr
PAJALA För drygt ett halvår sedan kom Micheal Abudalla till Pajala från krigets Syrien. Nu hoppas han på uppehållstillstånd och en ny start i livet. Biblioteket är den plats han går till för att få en ingång till svenska språket, såväl som att hålla sig uppdaterad om läget i Syrien där hans fru och två barn fortfarande är kvar.
Utanför de stora fönstren mot Biblioteksvägen gnistrar iskristaller i snödrivan som ligger kvar. Micheal sitter vid en av datorerna och skannar av nätet. Framför honom mellan tangentbordet och skärmen ligger ett lexikon och en bok om vårdterminologin på arabiska och svenska.
– Jag är läkare. Tidigare gjorde jag lite praktik på sjukhuset. Men sedan en månad tillbaka kommer jag till biblioteket varje dag för att lära mig mer svenska. Språket är nyckeln för att komma in i ett samhälle och jag kan inte bara prata engelska hela tiden, berättar Micheal.
Han kommer från Homs inte långt ifrån Libanons norra gräns och flydde till Sverige via Turkiet. Kvar i Syrien finns hans fru och två barn på sju och nio år.
– Jag saknar min familj och försöker ringa varje dag. Situationen i Syrien är väldigt instabil och varje dag är det något på nyheterna. Jag väntar på besked om uppehållstillstånd nu och hoppas att min familj kan komma hit, så vi kan börja ett normalt liv, säger Micheal vidare.
Skapar möten
I väntan på att allt ska falla på plats och att livet ska kunna börja om i den här delen av världen försöker Micheal lägga grunden för en ny tillvaro. Han brukar vara på biblioteket fyra timmar om dagen för att plugga svenska och medicinsk terminologi. På måndagar och tisdagar går han på svenskundervisning som Röda korset och ABF bedriver med frivilliga krafter. För att ytterligare stärka språket och en känsla av gemenskap, har Micheal också tankar på att dra igång ett spårkcafé på biblioteket. Det är en idé som mer handlar om att hitta en passande dag och om att nå ut med arrangemanget. Men planerna är i rullning och förhoppningen är att dra igång under sommaren.
– Det är bra att gå på kurs och lära sig. Men det är också bra att möta folk och ha andra att prata med, säger han vidare.
Sedan det inte blev någon gruvbom i Pajala har framtidstron på en del håll fått lite suddiga kanter. Men för Micheal känns det som han hamnat rätt.
– Jag planerar att stanna här och jobba här om det går. För barnens skull tänker jag också att det är bättre att stanna. Det är svårt att bryta upp igen och hela tiden börja om. Det känns som det är lättare att börja ett nytt liv på ett litet ställe. Jag har fått vänner och har ett bra liv, säger Micheal Abudalla.
Author Description
