Signalerna som styr berättelsen

GÖTEBORG Berättandet tar nya former. Från en muntlig tradition till olika digitala gränssnitt. Genom att läsa av hjärnans impulser vill det konstnärliga projektet In a coded reality ge berättandet runt lägerelden nytt ljus.

En sensor i en stickad mössa i form av en hjärna läser av neurologiska signaler. Publiken lyssnar på en berättelse och signalerna får en konstgjord lägereld att lysa i olika färger. Berättelsen förändras i takt med lägereldens färg, lyser den grönt går berättelsen i en riktning, lyser den rött i en annan.

– Interaktionen med de som lyssnade kring lägerelden var central för utvecklingen av berättandet.  Med Gutenberg blev författaren tyst. Senare tids tekniska utveckling har också medierat berättandet i digitala gränssnitt. Det finns idag ett extra lager mellan berättaren och de som lyssnar. Det kan vara en text eller något som gestaltar sig på en skärm. Det vi ville göra är att se vad som händer om vi låter tekniken påverka berättelsen och återta lägerelden, säger Carl Heath, forskare på Interactive Institute i Göteborg som tillsammans med Scenlaboratoriet står bakom In a coded reality-projektet.

Konstprojekt

Projektet startade som ett livebygge under bokmässan i Göteborg 2014. Sedan dess har det utvecklats i olika steg. Bland annat har sensorerna som läser av hjärnans signaler gått från ganska tunga konstruktioner till en stickad mössa. Själva den lysande lägerelden är också en senare tillkomst signerad konstnären Olle Bjerkås.

– Detta är i första hand ett konstnärligt projekt, en performance. Berättelsen är skriven av Karin Tidbeck som skrivit fantasy och science fiction. Hon har jobbat mycket för att få de olika delarna i berättelsen att hänga ihop på ett bra sätt oavsett vilken väg berättelsen tar, säger Carl Heath vidare.

Kollektiv styrning

Själva strukturen i berättelsen bygger till viss del på en typ av fantasyböcker som var populära under 90-talet, där läsaren ställs inför olika val i stil med:

”…du står framför en dörr. Vad gör du?

1. Vänder och går tillbaka. Gå till sidan 26.

2. Öppnar och går in. Gå till sidan 30.”

Förutom den uppenbara skillnaden i själva gränssnittet mellan berättelsen och den som tar del av den, så bygger idén i In a coded reality på undermedvetna kollektiva val. Om tre av fem i publiken skickar en neurologisk signal som indikerar grönt ljus, så tar berättelsen den gröna vägen.

– Den narrativa delen skiljer sig inte mycket från andra interaktiva berättelser. Det intressanta är att se samspelet mellan berättaren och publiken och se vart berättelsen tar vägen i grupp. Det blir väldigt intressanta diskussioner efteråt om vad olika personer har tänkt och känt, säger Carl Heath.

Deltagarfokus

Interactive Institute är ett forskningsinstitut som får statliga medel för att bidra till innovationsutvecklingen. Design och inte minst interaktionsdesign är en central del av institutets profil. De jobbar både med offentlig sektor och kommersiell utveckling. Bland annat har institutet genomfört maker space för barn, som tar fasta på barns rätt till skapande och delaktighet. Projekten är som regel deltagarcentrerade och bygger på en princip att det inte alltid är experterna som sitter på kunskapen.

– Vi blandar in målgruppen så tidigt som möjligt i processen. Det är inte alltid vi ser innovationen i första kurvan. Vi jobbar med iterative design. Det betyder att vi testar mindre modeller, kanske 10-30 gånger innan vi går vidare. Det är ett sätt att bibehålla både den kreativa energin och pengarna fram till mål, säger Carl Heath.

Nya möten

Projektet In a coded reality och berättandet kring den fiktiva lägerelden som får näring genom ett neurologiskt gränssnitt, är i stora drag avrundat. Samtidigt finns det hela tiden utrymme för nya kreativa möten.

– Det kan hända vi gör en uppsättning i något sammanhang. Men vi är ganska nöjda så här långt. Däremot kommer det bli fler projekt som rör sig längs ytan mellan scenrum, teknologi och psykologi. Men exakt hur det kommer gestalta sig vet vi inte ännu, säger Carl Heath.