A book for a roof

Foto: photospin.com

ZAGREB I Zagreb har en eldsjäl och några volontärer med hjälp av ekonomiskt stöd från EIFL, Electronic information for libraries, startat särskild biblioteksservice för hemlösa. Projektet heter A book for a roof och har fått stor uppmärksamhet i Kroatien.

– Ingen vill leva som ett djur. Tidigare levde jag bland ruiner och var i ett fruktansvärt dåligt skick. Här har jag fått hjälp med återsocialisering, information om mina rättigheter och ett id-kort.

– Jag känner mig som en människa när jag är här. Jag vill lära mig datorn och jag ser det som en utbildning.

Rösterna tillhör Mile Mrvalj och Jasmina Sebek och jag träffar dem på stadsbiblioteket i Zagreb. Fem tunga trappor upp under takåsarna är det två dagar i veckan drop-in-verksamhet och workshops i informationskunskap för hemlösa och under två timmar står åtta datorer påslagna och väntar på att användas. Den här dagen sitter Mile och Jasmine vid varsin dator, mitt i rummet står ett bord med snabbkaffe och lite kakor, och vid bordet sitter en av projektets fyra volontärer och bibliotekarie Sanja Bunic.

– De hemlösa ser biblioteket som en säker och trygg plats. Här kan de få hjälp med att skaffa ett e-postkonto, skriva ett cv eller söka ett jobb. De kan ladda sin telefon, ringa gratis, kopiera och skanna och de kan prata med våra volontärer. Vi bjuder på kaffe och kakor och ibland är alla datorer upptagna och ibland, som idag, bara en eller två,

Medan volontären sätter sig hos Jasmine Sebek som vill ha hjälp med att hitta en adress, sätter jag mig vid bordet och häller upp lite varmt vatten och kaffepulver i en plastmugg. Sanja Bunic berättar om hur hon i sin roll som socialbibliotekarie på stadsbiblioteket i Zagreb en dag besökte ett läger utanför Zagreb där det bor många hemlösa. Där träffade hon en hemlös man som ville ha hjälp att få tillgång till e-böcker eftersom han läste mycket och inte hade rätt till lånekort på biblioteket och inte råd att köpa böcker.

– Han frågade om han fick komma på bibliotekets it-workshop för äldre för att lära sig, och det fick han förstås, ler Sanja Bunic och berättar att det var då hon fick idén till ett projekt riktat direkt till hemlösa. Hon skickade in ett projektförslag till EIFL som gav henne 15 000 dollar för ett projekt som skulle ge hemlösa sysselsättning och utbildning.

Workshops

Till en början valde Sanja Bunic att organisera en del av projektet i lägret och donerade sex datorer, en skrivare och en massa böcker dit. Men det tog flera månader innan någon var intresserad av datorer och böcker, och det tog tid innan de började komma på de it-workshop hon höll.

– Det är misstänksamma människor, säger hon och beskriver ett läger med massor av problem och där kvinnor och barn lever bland våldtäktsmän, kriminella, alkohol och droger.

– Jag var aldrig rädd, jag kände bara sorg och frustration. Men jag är glad att jag anlitade en manlig it-specialist som arbetade tillsammans med mig där ute.

Parallellt med it-workshopen startade hon tillsammans med Zagreb volontärcenter konstworkshops i lägret, och hon anställde psykologer som höll workshops i hur man presenterar sig vid en jobbintervju.

– Men hemlösa vill inte prata om sina liv inför en grupp. De vill ha individuell coachning och de vill prata om sina problem. Och det var väldigt mycket problem, konstaterar Sanja Bunic som, trots att hon tappade 20 kilo på vägen, känner sig överväldigad och nöjd med att hon ändå gjorde något.

Hemlös kändis

I resebroschyrer beskrivs Kroatien som ett gästvänligt land med badvänliga klippor vid turkosa hav och Mile Mrval, som har gjort oss sällskap vid bordet, skojar med mig om svenska turister som vill se platsen där piratnästet i Pippi Långstrumpfilmen spelades in.

Men det finns en annan bild, en bild av ett land som fortfarande lider av sviter efter självständighetskriget med stor fattigdom och diskriminering.

– Anledningen till att så många hamnat i fattigdom och hemlöshet är att vi tidigare levde under kommunismen. När vi gick över till kapitalism var det många som inte visste hur man hanterade pengar, menar Mile Mrvalj som innan kriget bodde i Sarajevo där han drev en frisörsalong och ett galleri. Men, fortsätter han, jag är ingen affärsman och dessutom var jag i minoritet som kroat i Sarajevo och till slut blev pressen för stor och jag flyttade hit. Då hade jag förlorat allt.

För cirka fem år sedan började Mile Mrvalj använda sig av bibliotekets service för hemlösa där han fick hjälp med att skaffa ett id-kort och där han lärde sig hitta information om att han till exempel har rätt till socialhjälp.

– Det här biblioteksprojektet har gett mig ett liv alla människor är värda och tillsammans har vi gjort samhället medvetet om de hemlösas situation, säger Mile Mrvalj medan han rullar en cigarett.

Mile Mrvalj var den första som genom projektet fick ett id-kort och det var något som fick stor uppmärksamhet i media och han och Sanja Bunic fick delta i många offentliga föreläsningar och manifestationer.

– Vi blev riktigt välkända, skrattar Sanja Bunic som tror att det var Miles personlighet och hans historia och hans erfarenhet av att vara hemlös som gjorde att det plötsligt berättades om hemlöshet i media, något det tidigare varit skamligt att prata om.

– Sedan 2011 erkänner Kroatien att det finns hemlösa i landet. Och Mile är en ovanlig person som vill prata om sina erfarenheter. De flesta som är hemlösa vill inte vara offentliga för att de skäms, säger Sanja Bunic och berättar att Mile Mrvalj fick sitt id-kort för tre år sedan och att sedan dess har ytterligare 85 personer med bibliotekets hjälp fått id-kort. Ett id-kort som samtidigt ger rätt till ett lånekort på biblioteket

Street fighter

En av projektets målsättningar har varit att medvetet arbeta med att stärka de hemlösas nätverk och Mile Mrvalj är, berättar Sanja Bunic, en kreativ person och ett utmärkt exempel på att själv numera ha ett stort nätverk bland forskare och professorer på universitetet, bland konstnärer och designers och bland unga aktivister. Människor som vill ta del av hans idéer och hjälpa honom.

Mile Mrvalj själv menar i sin tur att det är bibliotekets förtjänst att han kunnat starta föreningen The Fighter. En förening som organiserar musikkonserter, utställningar och workshops, och som producerar de hemlösas tidning The Street Fighter som Mile är redaktör och chef för.

– The Street Fighter säljs av hemlösa som får behålla en del av inkomsten av försäljningen, säger Mile Mrvalj och berättar att det mesta av inkomster och donationer annars går tillbaka till föreningen för att hjälpa andra hemlösa. Själv har han socialbidrag som precis räcker till tobak, lite mat och till hyra av det lilla rummet utan badrum.

– Jag är lite trött på kampen att överleva, suckar han och lämnar oss vid kaffebordet för att ta trapporna ner för att röka.

Volontärer

Ungefär samtidigt som projektet A book for a roof startade år 2010, startade biblioteken i Zagreb sitt volontärprogram. Det finns volontärer inom många verksamheter i Kroatien och i Zagreb är de knutna till ett center för volontärer och kontrakteras för sin insats. Fram till år 2015 ökade antalet volontärer på biblioteken i Zagreb med 216 procent. En ökning Sanja Bunic förklarar med att det ställdes krav på allt mer biblioteksservice till en allt mindre budget vilket hon konstaterar gör volontärer nödvändig för bibliotekens överlevnad. Hon menar att biblioteken måste inse att de är serviceorgan och kanske ändra sin överlevnadsstrategi och inse att volontärer betyder att biblioteken kan organisera ny service som till exempel biblioteksservice till hemlösa.

– Jag är den enda bibliotekarien på stadsbiblioteket i Zagreb som organiserar speciell verksamhet för hemlösa och utan volontärer hade det inte varit möjligt.

Guideline

Sanja Bunic säger att just ensamheten är den största utmaningen där kollegor på biblioteket kan bli arga för att hon serverera hemlösa kaffe när hon har andra arbetsuppgifter som väntar. Det finns ingen policy för hur biblioteken ska hantera utsatta människor som hemlösa eller tiggare i Kroatien, och Sanja Bunic menar att det är samma situation i hela Europa där antalet personer som upplever hemlöshet ökar.

– Allt arbete på biblioteken sker intuitivt och är helt beroende av individuell entusiasm och eldsjälar.

För att möta de ökade behoven och för att arbetet inte ska hänga på ensamma eldsjälar, har Sanja Bunic inlett ett arbete inom IFLAs sektion Library Services to People with Special Needs. I samarbete med bland annat sektionen Public library vill hon skapa en guideline som kan ge vägledning och fungera som en samlad, standardiserad metod eller service på bibliotekstjänster som är anpassad för målgruppen.

När vi träffas i mars håller hon på att samla in erfarenheter och exempel på bibliotekstjänster för hemlösa och har fått in 14 exempel från hela världen. De flesta kommer från USA och Australien, länder som har erfarenhet av att möta hemlösa, men också länder som ifrågasatt behovet av en guideline.

– Jag blev riktigt ledsen när jag bad om samarbete mellan våra sektioner inom IFLA och två ledamöter från USA högljutt menade att det inte behövs någon guideline för hemlösa eftersom de är som andra människor. Jag upplever att det finns olika åsikter och här i Europa, där problemet inte är så synligt än, har vi mer medkänsla. Och det kommer att finnas en guideline till IFLA-konferensen i sommar, konstaterar Sanja Bunic.