Om jag hade ett bibliotek – Peter Ekberg

Författaren Peter Ekberg skriver böcker för att väcka ungas nyfikenhet och kreativitet. Han rör sig i ett litterärt landskap befolkat av robotar, filosofi och universums alla hemligheter. Här skriver han om sitt bibliotek. En plats för magi och kunskap.

Om jag hade ett bibliotek så skulle jag vårda det som den stora skatt det är. Jag skulle ha mysiga hörnor med små bord och plats för samtal. Det skulle finnas mat och dryck för alla. Ett vattenfall skulle plaska nerför en bergssidan längs ena väggen och det skulle finnas träd och hängmattor att ligga och slappa i med en trave böcker.

Brasor brinner alltid i mitt bibliotek så man kan värma fötterna en kall vinterdag. Handmurade eldstäder där lågorna slickar träet och gnistorna flyger som brinnande snö och de hemtrevliga knäppen ljuder i salarna. För det är många salar i mitt bibliotek, som ett underjordiskt rike hos en trollkonung.

I mitt bibliotek läser man frivilligt. Man förstår inte ens vad det betyder att läsa som åtgärd, utan man läser för att det är roligt, intressant, spännande och viktigt.

Mitt bibliotek skulle ha öppet långt in på kvällarna, så folk kunde slå sig ner på litterär after-work och läsa och samtala medan brasorna knastrar och sprakar och regnet knackar på rutorna. Man kan andas djupt i mitt bibliotek och gå och dra fingret över rader efter rader av böcker medan ljus spelar på ryggar av många färger. Till sist väljer man en volym, drar ut den ur hyllan och betraktar den nyfiket. Boken är tung. All världens kunskap och de allra bästa berättelserna på bara armlängds avstånd! Böckerna i mitt bibliotek skulle vara magiska, sådär som den oändliga historien eller Momo.

Alla böcker skulle vara i princip helt fria från brutalt våld och monster. Det skulle inte finnas internet och inget internet av things. Det skulle finnas dörrar mellan rum, spännande dörrar med järnbeslag och av snidat trä. Det skulle råda mobilförbud. Alla mobiler lämnas i ett fack i väggen utanför biblioteket (och fås inte tillbaka när man går hem). Mitt bibliotek är en verklig mötesplats, helt utan den nya tidens sociala medier.

Biblioteket stimulerar tänkandet och hjälper människorna att hitta en väg att gå, både i det egna livet och i det utvidgade, större livet i samhället. I mitt bibliotek får man prata om allt som är viktigt för oss människor: politik, konst, musik, litteratur, vetenskap, filosofi, hur man bör leva, hur man ska ta hand om sina barn och varandra och mycket annat.

Alla pratar med varandra med respekt. Ingen behöver vara rädd för att bli tilltryckt av hårda ord. Man lyssnar på varandra och försöker förstå varandra. Ett gemensamt sökande efter svar och djupare förståelse kring ett givet material är nyckeln. Vår  strävan skulle vara  att hitta vad som är rätt, sant, eller gott. Det gör vi tillsammans!

Eftersom jag får fantsiera fritt, skulle några av böckerna i mitt bibliotek också vara magiska på riktigt. Dessa böcker stötte man bara på om man hade turen med sig, eller om man letade riktigt länge. Det skulle vara böcker man kunde kliva in i på riktigt. Böcker som kunde transportera läsaren både kroppsligt och själsligt. I en av böckerna paddlar man kanot längs en flod med mörka hotfulla träd på båda sidor om vattnet. Flodens vatten kluckar och lever och blandas med ljudet av paddeln. Långt borta vid horisonten flyger en gigantisk gyllene örn. Sittandes på örnens nacke, nedborrad bland guldfjädrarna upplever man sedan de mest häpnadsväckande äventyr …

Men, som sagt, framförallt skulle mitt bibliotek vara en plats för kunskap och dialog. Skrivkonsten och kunskapsjakten är mänsklighetens största bedrifter. I bland när jag ser molnen som rör sig över himlen så tänker jag att det måste varit så språket uppkom. Ett moln som ser ut som en fisk, är i sig redan en slags representation av en fisk som gradvis kan göras mer och mer formella och stiliserade tills man har bokstäver. Med hjälp av språket, syntaxen och semantiken kan man sedan konstruera hela världsbilder och samhällsordningar. Det är stort.

Text: Peter Ekberg