Profilen – Med passion för ord

Det är slumpen som har fört henne fram i livet. Eller kanske snarare förmågan att ta vara på slumpen, ihop med en väldig massa energi, förmåga att stundtals arbeta hårt och en nyfikenhet att lära sig mer. Annika Koldenius är journalist, författare, litteraturkritiker, jurymedlem, kommunikatör – och har startat Ordpalatset i Borås. Allt har en gemensam nämnare – passionen och glädjen för språket.

Vi kan skriva, vi kan skriva, skanderar klass 4b från Bodaskolan i Borås.

– Men har ni någon fantasi då, frågar Mikael Wahl som leder workshopen där han står tillsammans med Annika Koldenius framför eleverna.

– Jaaaa!

Ett av de ropande barnen räcker upp handen.

– Barn kan faktiskt skriva!

Och det är så sant som det är sagt. Här på Ordpalatset på Hässleholmen i Borås pågår just nu en skrivarworkshop, där barnen i olika övningar får hitta på egna ord, skriva egna berättelser, och lyssna på varandras historier. Det finns ett stort tält mitt i rummet där barnen kan krypa in och lägga sig och skriva. Det går att köpa hattar, prylar, utklädningssaker, allt för att stimulera fantasin – och betala med hittepåord, det som kallas för ordpalatsiska. Hit kommer klasser från grundskolorna i närheten.

Ordpalatset är en ideell förening som ordnar skrivarverkstäder på Hässleholmen, ett socioekonomiskt utsatt område i Borås som av polisen räknas som ett av Sveriges riskområden. Här vill Ordpalatset ge barnen tilltro till sin egen förmåga att skriva, och genom olika kreativa och lekfulla övningar, hjälpa barnen att göra sina berättelser hörda, att lära sig att lyssna och uppmuntra varandra, för att kunna känna sig delaktiga i samhället.

– Tanken från början var att Ordpalatset skulle handla om språk och skrivande, men också om social integration. Och det är ju det vi jobbar med. Att ge framtidstro på något sätt. Vi ger barnen en röst, lyssnar på deras berättelser och frågar vad de drömmer om. Det handlar om att möta dem, säger Annika Koldenius som är ordförande för Ordpalatset.

Hade samma tanke

Hon berättar att det hela började med en annons i Borås Tidning, där Tore G Wärenstams stiftelse annonserade efter kulturprojekt. Annika Koldenius, som hade blivit inspirerad av Berättarministeriets verksamhet i Stockholm, hörde av sig med tanken om att starta något liknande i Borås. Samtidigt hörde Lars-Gunnar och Mikael Wahl av sig med en liknande tanke. Stiftelsen förde dem samman, och det som från början var ett projekt gick snart så bra att det blev en förening.

Men att tänka tanken att starta ett projekt och att faktiskt göra det är två olika saker. Annika Koldenius, som nyss också utsågs till en av Borås 50 främsta eldsjälar av Borås Tidning, är en person som agerar.

– Jag ville göra något för någon annan. Jag kände att jag hade samlat på mig så mycket kunskap om skrivandet och jag ville dela med mig av det. Sen är tillgängliggörande otroligt viktigt för mig. Jag vill minska avståndet till kultur, till information, till kunskap. Ingen ska stå utanför och känna ”det där är inte för mig”.

– Och ibland får man ju idéer som man bara måste göra. Helst om det är lite svårt, säger hon och ler.

Slumpen har spelat roll

Annika Koldenius föddes i Stockholm, men växte upp i Örebro. Först tänkte hon bli musiker, men intresset och fallenheten för att skriva har samtidigt alltid funnits där, alltid varit självklart. Hon läste engelska, svenska och litteraturvetenskap på universitet och kom så småningom in på Journalisthögskolan i Göteborg. Hon började jobba som tv-journalist på Göteborgs universitet, producerade, programledde och filmade. Hon har haft de flesta roller. Och så dök slumpen upp.

– Alltså, alla gånger slumpen gör att man hamnar någonstans där man inte trodde att man skulle hamna! Jag höll ju på med film och hade planer på att utveckla mig inom det.

Men en notis i tidningen fick Annika Koldenius att komma på andra tankar. Den handlade om Bokcirklar.se, det interaktiva nätforumet för bokcirklar och bokprat.

– Jag var föräldraledig med vårt fjärde barn, Sixten, och satt hemma och läste och hade tråkigt, och tänkte ”wow, på internet, det är där det händer”.

Hon blev medlem och så småningom även redaktör, och drev under några år Bokcirklar.se tillsammans med Nina Frid. Annika Koldenius berättar engagerat om att chatta om böcker i realtid, att tvingas formulera sig utan betänketid, att skriva recensioner, krönikor. Allt var en lång övning i skrivandets hantverk.

– Bokcirklar har betytt allt! Det var ju där allt det här startade, säger hon och gestikulerar med händerna.

– Det var ju det som var fröet till att jag började skriva igen över huvud taget. Från Bokcirklar.se blev hon också upptäckt och hämtad till Borås Tidning som litteraturkritiker. Sedan några år tillbaka sitter hon i juryn för samma tidnings utmärkelse Lilla debutantpriset.

Hela tiden på väg

Hon skriver också eget material, bland annat boken Vi var alltid beredda, om sonen Sams bortgång, som fick strålande recensioner när den kom. Och samtidigt som hon jobbar som kommunikatör, dock tjänstledig några procent just nu, läser hon just nu en översättarutbildning på Göteborgs universitet. Där får hon vara mitt i språket och litteraturen, utan att själv skriva. Och just det, hon har också ett bloggprojekt där hon skriver en kärleksdikt om dagen. I hundra dagar. Annika Koldenius är hela tiden på väg någonstans.

– Jag kan ju inte stå till, jag kan inte hjälpa det. Jag tror jag formulerade det redan under tiden med Bokcirklar, ”den dagen jag inte vill lära mig något nytt ska jag lägga mig ner och dö”, sa jag då, lite sådär tillspetsat.

– Men så är det. Jag vill hela tiden lära mig något nytt, jag behöver ha det.

Hon beskriver det som att hon har en av- och påknapp. Att hon kan jobba väldigt mycket i perioder för att sedan behöva lugn och återhämtning. Det är också sporren i att göra det omöjliga som driver henne. Det handlar inte om att vinna, snarare att övervinna. Kanske är det också ointressant när det går för lätt?

– Ja. Att skriva en dikt är väl inget svårt liksom. Men hundra! Jag behöver någon slags deadline för att göra saker och ting, jag är en sådan som blir bra av att ha en deadline.

– Det handlar också om utmaningen. Det är ju inte möjligt egentligen, då blir det som en liten sporre och då måste jag göra det. Men det handlar också om att komma förbi prestationsångesten. Skriver du en dikt om dagen, i hundra dagar, finns det inte plats för sådant.

Förstå sig själv genom att skriva

Genom väggarna på kontoret dit vi gått in för att prata, hörs jubel och applåder. Klass 4b har redovisning av sina berättelser och en viktig del i verksamheten är att barnen får lära sig att lyssna, bekräfta, stödja varandra, när kamraterna läser sina berättelser högt. Det här är inte platsen för rättstavning, eller korrekt kommatering, här lyfts glädjen över språket, orden och berättelserna.

pråket, och passionen för orden finns också som en röd tråd i det Annika Koldenius tar sig för. Och nu har det som tidigare mycket handlat om läsfrämjande, i Ordpalatset blivit något som Annika Koldenius vill lansera som skrivfrämjande. Hon formulerar det som ”att läsa är att förstå andra, men att skriva är att förstå sig själv”.Att få ner sina tankar på ett papper, att för sig själv formulera vad det är som känns och hur, är något annat än att själv läsa. Och det är viktigt, inte minst i Ordpalatsets verksamhet, menar hon.

– Att skriva är jätteviktigt för att sätta ord på sina tankar. Annars kan det svirra omkring i huvudet på en, allt det man tänker och allt det man drömmer och hoppas och tror och vill säga. Men så länge det stannar i huvudet kommer det ju ingen vart.

– När jag skrev Vi var alltid beredda, var det ju extremt mycket tankar. Vad har hänt, hur ska jag gå vidare nu? Jag fick ofta frågan då om det var något terapeutiskt i skrivandet, om jag mådde bättre av det. Och nej, det gjorde jag ju inte, men jag fick lättare att förstå mig själv och det jag hade varit med om. Så för förståelsen av sig själv är det jätteviktigt att skriva, säger hon.

Hon hoppas att skrivarverkstäderna på Hässleholmen kan stärka barnens självkänsla. Och med den starka drivkraften att alla ska kunna känna att de har tillgång till kunskap, information, eller till sina egna ord, hoppas hon också att den kreativa fristaden som Ordpalatset är, kan ge barnen hopp och framtidstro.

– Det är därför vi är så noga med att fråga barnen om deras drömmar och om vad de vill bli eller göra i framtiden. För jag vet faktiskt inte om det är någon som frågar dem det.

Hon tystnar och tänker efter, söker efter precisa formuleringar.

– I de här områdena finns barn som börjar begå brott för att de inte ser någon annan framtid. Om vi kan få något barn att tro att det finns något annat för dem, så är det ju helt fantastiskt.

Fakta

Namn: Annika Koldenius
Ålder: 44
Familj: Tre barn, två bonusbarn och särbo
Gör: Skriver och läser och sjunger
Bakgrund: Journalist, läst engelska, svenska, litteraturvetenskap, studerar nu på en översättarutbildning.
Tidigare jobb: Tidigare redaktör för Bokcirklar.se. Författare. Litteraturkritiker och jurymedlem för Borås tidnings lilla debutantpris. Forskningskommunikatör på Göteborgs universitet. Ordförande för Ordpalatset.
Läser just nu: Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj. Det är nästa bok i bokcirkeln jag är med i, Borås Svårt Litterära Sällskap.
Drivkrafter: Att alla ska kunna känna att de har tillgång till kunskap, till kultur, eller till samhället i stort. Och så vill jag lära mig nya saker. Det handlar om en vilja att förstå hur saker hänger ihop.
Favoritord: Glänta. Både verbet och substantivet.