Textivalarbetare: Stina Nilss är kulturarbetare, producent och aktivist. Hen broderar gärna texter och låter dem möta platser för att se vad som händer.
Textival skapar nya former för litteratur som konstform. I föreningen möts människor med olika poetiska språk för att utmana och utforska mötet mellan texter och platser. Noll27 möter Stina Nilss, grundare och arrangör i den ideella föreningen Textival.
Textivals verksamhet är bred med bland annat samtalsserier, bussbibliotek och vandringar med högläsning. Ett återkommande arrangemang är litteraturfestivalen som nästa gång äger rum under våren 2018.
– Det handlar om att konstnärligt undersöka till exempel storstadsnorm och heteronorm och tillgänglighetsnormer, säger Stina Nilss och fortsätter: Och att använda texten och platsen som lika aktörer i det ifrågasättandet, politiskt och konstnärligt.
Samtalsserier
Den här hösten står projektet Skiljande tecken – platsens begär samt samtalsserien När våra läppar talar tillsammans i fokus. I samtalsserien möts författare, poeter eller textkonstnärer på en scen med samtalsledare. Hittills i år har det varit sex fristående samtal och under hösten fortsätter samtalen.
– Det har varit så bra! Vi sätter ofta ihop en grupp som inte är helt självklara samtalsparter men som vi ser ett genomgående tema i eller en pluralism som kan bli till ett intressant samtal, säger Stina Nilss.
– Det händer något när till exempel transaktivistisk konst möter akademiskt feministiska texter och en praktisk antirasism.
Text och plats
En annan del av Textival är Textrakt. Här har Stina Nilss skrivit en text för tranorna i Hornborgasjön, svetsat ett bibliotek på Rättbuss och arrangerat textläsningar på väg till Umeå och Warzsawa. Årligen återkommande är vandringen på Fjällastigen i byn Mollaryd, mellan Herrljunga och Borås, där Stina Nilss bor sedan fem år. Under den tio kilometer långa promenaden i bokskogen är det flera pauser med textläsning och konstupplevelser. Här möts konstintresserade människor och vandrare och alla påverkar vad som händer.
Stina Nilss återkommer till att hen vill placera texter i rörelse och texter på andra platser för att se vad som händer, både med texten och platsen. Hen broderar gärna sina texter och hänger sedan upp dem på olika ställen, till exempel i skogen eller vid vatten, för att se vad som händer med texten, platsen och henne själv.
– Det är en ganska nyvaken diskussion kring normkritiskt tänkande kring plats. Vi förväntar oss och har en bild av vad platser ska erbjuda oss, det blir mer och mer en mer turistisk, destinationsutvecklande approach till allting. I det konstnärliga arrangerandet är jag intresserad av vad som händer när en låter perspektiv krocka, eller mötas, säger Stina Nilss.