Den politiska barnboken

Just nu befinner sig Svenska Barnboksinstitutet på turné med sin årliga Bokprovning där de bland annat konstaterar att barn -och ungdomsböcker på temat politik och aktivism var en av uppstickarna 2018.

En av Bokprovningens gästföreläsare i år är Olle Widhe, docent i litteraturvetenskap med didaktik, Göteborgs universitet. Han kallar sin föreläsning för Den vilda zonen, Politik, makt och radikalitet i barn- och ungdomslitteratur 2018. I sin föreläsning börjar han i historien och konstaterar att de politiska barnböckerna stack ut även under 1970-talet och där en av de tongivande var Katarina Taikons självbiografiska bokserie om Katitzi. Med ett tydligt aktivistiskt uttryck ville hon förändra läsarens inställning som i sin tur skulle leda till ett bättre samhälle.

–     Det var en medveten formulerad tanke att satsa på de unga när ingen annan var villiga till förändring för romernas situation, säger Olle Widhe när noll27 mötte honom i Göteborg.

Vad definierar en politisk barnbok?

–     Ett sätt att definiera är att den tar upp frågor som har relevans för samhället i stort. Den inte bara klagar över en rådande situation, utan den vill också skapa en förändring i samhället. Det måste också finnas en medvetenhet hos läsaren om att det är politiskt, och när det gäller barnlitteratur är det kanske inte barnen i första hand som ser det, utan recensenter och andra vuxna. Sedan tänker jag att om en bok ska vara politisk i en aktivistisk mening, man pratar om litterär aktivism, måste också författaren ha en medveten tanke om hur hen vill förändra samhället och att då använda barnboken för att åstadkomma den förändringen.

Om man sätter barnkonventionen och barns rättigheter i relation till den litterära aktivismen, hur ser det ut?

–      Barnlitteraturen generellt står ofta på barnens sida.  Att gestalta barnets perspektiv  i barnlitteraturen hänger ju intimt ihop med det antiauktoritära förhållningssättet, att man ifrågasätter de vuxna utifrån barnets synvinkel. Att barnen kan förändra vuxna som är förstelnade. Barnets perspektiv öppnar upp för barnets rättigheter och det hänger ju ihop med barns rätt på flera sätt, till exempel barns rätt till en barndom och barns rätt att göra sin röst hörd. Det kan man tänka att barnlitteraturen med olika konstnärliga grepp kan framställa. För konst, tänker jag, den kan förändra känslor och uppfattningar.

Har du något exempel på en aktuell politisk barnbok?

–      Emma Adbåges Gropen är ett exempel som ifrågasätter auktoriteter där barnens gemenskap står emot de vuxnas makt. En bok om att barn bör ha samma rättigheter att bestämma över sina liv som vuxna har. En annan aktuell bok är Uje Brandelius och Clara Dackenbergs Hemma hos Harald Henriksson. Om klasskillnader och orättvisor med en blinkning mot 70-talet.

–      Däremot saknar jag miljörörelsens böcker i utgivningen och det ska bli spännande att se vad Greta Thunberg kommer att ge för konsekvenser i barnlitteraturen. Det blir kanske på en annan nivå än om sopsortering, en nivå som handlar om hur vi uppfattar och känner och där bilderbokens estetik blir mer uttalat politisk.

FAKTA
Läs mer om årets Bokprovning barnboksinstitutet.se/bokprovning/

Läs mer om barnets rätt och barnkonventionen i nästa nummer av noll27. Kommer i mitten av juni.