Om inte folket kan komma till biblioteken kommer biblioteken till folket. Det är tanken bakom Zimbabwes udda åsnebibliotek med små åsnekärror som kör ut böcker till fattiga på landsbygden. Och alltfler zimbabwier får idag tillgång till biblioteksresurser, inte minst tack vare svenskt bistånd.
Läsande, och tillgång till böcker, ses ofta närmast som en mänsklig rättighet i den utvecklade delen av världen. Men på de platser där även den mest grundläggande infrastrukturen saknas, inklusive dugliga vägar, tillgång till elnät, bra skol- och sjukvårdsbyggnader med mera, blir böckerna en lyx.
– Vi måste se till att människor fortsätter läsa. För om de inte gör det kan de återfalla i analfabetism. Fortsatt tillgång till material att läsa hjälper dem att utvecklas, resonerar doktor Obadiah Moyo, chef och grundare av den zimbabwiska organisationen Rural Libraries Resources Development Project, RLRDP.
Viktig byggnad
Zimbabwe har en rik lokal kultur, ett flertal viktiga bibliotek och en hög nivå av läskunskap. Samtidigt påverkades biblioteken rejält av den långvariga negativa socioekonomiska och politiska utvecklingen i Zimbabwe, och har fått drastiskt nedskurna budgetar. Ett exempel utgjordes av det viktiga Harare City Library, HCL, i landets huvudstad, som under 2010-talet var i oerhört dåligt skick.
– Bibliotekets tak höll på att falla in, målningen sprack och föll av och golven höll på att spricka isär, berättar Tariro Dube, bibliotekarie vid Harare City Library. För att avhjälpa situationen och för att kunna renovera, skickade HCL ansökningar om stödmedel till åtskilliga företag och diplomatiska beskickningar i Zimbabwe.
– Men av över hundra ansökningar var det bara svenskaSida som hörsammade vår ansökan och gav oss ett bidrag på en miljon dollar, säger Tariro Dube.
Tack vare svenskt bistånd kunde Harare City Library renoveras, vilket skedde 2013, och tack vare engagemang från svenska biståndsmyndigheter och dedikerade privatpersoner är Harare City Library på nytt en viktig kulturinstitution i den zimbabwiska huvudstaden.
Parallellt med renoveringen fylldes boksortimentet på, säkerhetsstängsel sattes upp, grönområdena runt byggnaden fick en översyn och biblioteket utrustades med nya, modernaIT-resurser. Samtidigt donerades över 3 000 böcker från den vita zimbabwiska författarinnan Doris Lessings samlingar till Harare City Library. I samlingen ingick såväl böcker av andra författare som egna verk av Lessing.
– Zimbabwierna betraktar Doris Lessing som en mormor av litterära verk och mottog därför gesten från hennes dödsbo med beundran och kärlek. Hon hjälpte till att sätta upp två organisationer för att föra ut böcker till missgynnade grupper runt Zimbabwe, säger Tariro Dube.
Svenskt bistånd
Sverige har hela tiden funnits närvarande i Zimbabwe, även under krisåren. För att runda den korrupta regimen i landet har man primärt betalat ut stödet till ickestatliga organisationer.
– Vi har försökt jobba strategiskt med civilsamhället och med partners som är förändringsaktörer på olika sätt, förklarar Sveriges ambassadör till Zimbabwe, Sofia Calltorp, när vi träffar henne på ambassaden i Harare.
Även svenska civilsamhällsaktörer har varit engagerade i utvecklingsarbete i Zimbabwe. Ett exempel utgörs av Färnebo folkhögskola,som har arrangerat flertalet studieresor till Zimbabwe och tillsammans med Forum Syd stött lokala zimbabwiska initiativ.
– Vi har haft ett väldigt långt samarbete, sedan början av 90-talet, och med så kallade resandekurser ända sedan 80-talet där vi bland annat har åkt till Zimbabwe, säger Paul Carlsson, lärare vid Färnebo folkhögskola, när vi ringer honom.
En av Färnebo folkhögskolas samarbetsparter är tidigare nämnda Rural Libraries Resources Development Project,RLRDP, lett av Obadiah Moyo. RLRDP arbetar med skoloroch byar för att utveckla bibliotek genom teknisk assistans och förmedling av böcker och andra biblioteksresurser. En utmaning för dem har dock varit stora avstånd och dålig infrastruktur i Zimbabwe. Något dr Moyo löste med hjälpav åsnor.
– Även om man har startat ett bibliotek på landsbygden finns det avlägsna skolor och byar som har svårt att komma dit. Det var så idén med åsnedragna bibliotek startades, säger han.
Mobila bibliotek
Idén att biblioteken ska komma till människorna istället för människorna till biblioteken är förvisso inte ny. Mobila bibliotek finns exempelvis i form av bokbussar här i Sverige, i Bogotá i Colombia finns minibibliotek invid ett antal busshållplatser, i Indonesien kör trehjuliga mopeder ut böckerna och i Mongoliet reser ett antal entusiaster runt med ett kamelbibliotek.
Men i såväl Etiopien som i Zimbabwe, och flera ytterligare länder, har istället bokvagnar dragna av tåliga åsnor använts som lösning, och de har redan blivit en stor succé. Vagnarna har ställts iordning efter konstens alla regler, med vatten- och fuktisolerad inredning och på tre av åsnevagnarna dessutom solpaneler på taket som ska förmedla lampljus för bokläsning och driva datorer och radioapparater på de ställen där åsnebiblioteket ställs upp.
– Vi har nu 300 bybibliotek runt landet, och dessutom15 åsnedragna bibliotek, där åsnorna har skänkts av lokalasamhällen, säger Obadiah Moyo.
Text och bild: Joakim Rådström
FAKTA
Det självständiga Zimbabwe fokuserade tidigt på utbildning och har idag en av de högsta nivåerna av läskunnighet i det subsahariska Afrika, runt 90 procent enligt Unesco. Även utbildningsnivån i övrigt är hög, även om tillgången till högre utbildning fortfarande är bristfällig. Det fanns år 2016 cirka 20 högskolor och universitet i Zimbabwe, ett land med cirka 16,2 miljoner invånare.
Author Description
