Glappet mellan gammal och ung är stor när det gäller digital kunnighet. De unga lär sig i skolan, medan de som inte nåtts av undervisningen där halkar efter. Ett sätt att nå den målgruppen och försöka fortbilda användarna är att finnas där de är aktiva – alltså på Facebook.
Internetstiftelsen är en av de aktörer som tagit sig an uppgiften att ge medborgarna digital kompetens. Varje år genomför de studien Svenskarna och internet om våra internetvanor, som ger svar på hur våra aktiviteter på nätet ser ut. Kristina Alexanderson, projektledare på Internetstiftelsen, bekräftar bilden att svenska elever är mer hemma i de digitala verktygen än vad de äldre är, men att eleverna brister i digital källkritik. Undervisningen är inte satt i ett sammanhang och det behöver den bli, menar hon och refererar till en annan studie – Sök- och källkritik i den svenska skolan, gjord av Lunds universitet 2018 på uppdrag av Internetstiftelsen.
– Eleverna förstår och kan en källkritisk metod, men de vet inte hur de ska applicera den på sin vardag, på Snapchateller Youtube. Allt fler svenska elever svarar också att deras upplevelse är att de inte programmerar mer än innan digital kompetens skrevs in i läroplanen, eller att de lär sig digital källkritik, så jag tror att de kommer att dröja innan vi ser att det vänder.
Facebook – arena för lärande
Den generationen som växer upp med internet nu, kommer inte att vara en generation som behärskar alla möjliga medier, menar Kristina Alexanderson. – Men de kommer att ha en förståelse för hur det fungerar.
Studier visar tydligt att det är stora generationsskillnader i hur vi konsumerar medier, vilket är ett stort hinder i MIK-frågan. De flesta är superuppkopplade medan vissa är sällananvändare. Många av de som kopplar upp sig sent i livet är nybörjare och vet inte riktigt hur internet fungerar. Och även om Kristina Alexanderson tror att det kan dröja innan dagens unga blir bättre på exempelvis digital källkritik, så kommer det stora flertalet ändå att fångas upp av skolan eftersom MIK-frågan ingår i läroplanen. Men för att nå de redan vuxna behöver man ta till andra metoder. Internetstiftelsen använder sig av kampanjer på bland annat Facebook, där man inte bara informerar om, utan även lär användarna olika aspekter av säkerhet, integritet och källkritik.
– Tidigare hade vi kanske använt oss av Anslagstavlan på SVT, men nu använder vi sociala medier som arena för vår kampanj. Det är där målgruppen finns.
Faller mellan stolarna
En viktig fråga är vem som ska ansvara för att äldre får digital kompetens menar Kristina Alexanderson, men att frågan inte är alldeles självklar.
– Statens medieråd har det inte i sitt uppdrag. Och biblioteken? Hur når de den här gruppen? Vem är aktören som ska agera för att utbilda de som är 40 plus? Som det ser ut nu, landar de här människorna mellan stolarna.
Det pågår dock en del enskilda projekt, säger hon och nämner Digidel, som ett exempel. Kristina Alexanderson tycker att nätverksformen som Digidel är uppbyggd på är en bra arbetsmetod, men säger samtidigt att det vore bra om de olika satsningarna hamnade under en huvudman. Hon tycker inte att en offentlig aktör ska gå in och ta det samordnande ansvaret.
– Jag tycker att det ska vara en extern part, utanför Myndighetsverige, ett nätverk som ägs av alla gemensamt precis som Digidel, som exempelvis vi stöttar ihop med biblioteken.
Hon ser också att biblioteken har en viktig roll att spela.
– Bibliotekarierna har kompetensen och behöver ta rollen som folkbildare, men för att vi ska få veta hur kunniga de är på biblioteken måste de mobilisera sig, delta i debatten och visa sin kompetens. Gå ut och säg: Det här behöver vi förstå och kunna, vi är ett stöd i det arbetet.
Author Description
