Enorma avstånd, glesbefolkat, supersnabb urbanisering och känslig kultur. Mongoliet står inför många utmaningar när landet går från traditionellt nomadliv till urbant IT-samhälle. Ett av problemen gäller landets många skriftspråk.
Manai uilchilgeeg songosond bayarlalaa. Texten blinkar till i ett sms från den mongoliska mobiltelefonleverantör som vi köpt ett samtalskort från. Den ungefärliga betydelsen är ”tack för att du användervår tjänst”, berättar vår tolk. Att försöka översätta texten i något dataprogram går dock inte, mongoliska kan bara formellt översättas med andra alfabet.
– Många ungdomar i Mongoliet sms:ar mellan varandra nuförtiden, men stavningen varierar alltid, eftersom det inte har bestämts hur man ska skriva mongoliska med latinska bokstäver, bekräftar tolken Sender Senduk.
Förändrade livsvillkor
Platsen där vi befinner oss, ett modernt köpcentrum i den snabbväxande mongoliska huvudstaden Ulan-Bator, rymmer alla storstadens lockelser med snabbmatsrestauranger, souvenirbutiker, modeaffärer, lekland för barnen och allt möjligt annat. Men scenen är förhållandevis ny. På den mongoliska landsbygden lever man på samma sätt som man gjort i många hundratals år som nomadbönder som flyttar med sin boskap och sina jurtor, en sorts tält som i Mongoliet kallas ger, mellan sommar- och vinterbeten på den oändliga, karga stäppen, år efter år.
– Min son gick bara ut grundskolan, för han ville bli herde. Det är ett bra sätt att leva på. Men min lilla dotter kommer att få studera längre, säger Purevsuren Tegshee, en nomad som vi hälsar på hos, 30 mil från Ulan-Bator.
Familjens livsstil har ett närmast romantiskt skimmer, umgänge över varm nudelsoppa, salt mjölkte och söt gräddpudding; alla familjemedlemmarna klädda i vackra deel-tunikor i glänsande silke, och med fåren och getterna fridfullt betande alldeles utanför. Allt detta ändras nu raskt. För bara 25 år sedan var Ulan-Bator ungefär hälften så stor som den är idag. Numera rymmer Ulan-Bator runt 1,4 miljoner invånare, eller nästan hälften av Mongoliets befolkning, och varje månad flyttar ytterligare 5 000 personer dit, eller sex personer i timmen.
Unikt skriftspråk
Liksom det mongoliska samhället överlag håller på att förändras, skiftar också kulturen och språket i landet, särskilt skriftspråket. Innan storstadens ungdomar sms:ade varandra på mongoliska tolkat med latinska bokstäver, använde landets befolkning kyrilliska, importerad på 40-talet från dåvarande Sovjetunionen. Och under mycket lång tid dessförinnan användes överallt den säregna traditionella mongoliska skriften, mongol bichig, ett av ytterst få skriftspråk i världen som skrivs vertikalt, uppifrån och ned.
– Vi började ursprungligen använda det redan på 700- eller 800-talet, efter att ha fått det från uigurerna. Och uiguriskan utvecklades i sin tur från den urgamla feniciska skriften, säger professor Tsedev Unurbayan.
Professor Unurbayan är en av Mongoliets främsta experter på dess traditionella skriftspråk, och kan historien bakom mongol bichig utan och innan.
– Mongoliet hade ännu längre tillbaka många olika sorters skriftspråk. Anledningen var kanske att vi har varit nomader så länge, och plockat upp språk från flera olika ställen. Vi använde även kinesiska ett tag, berättar han.
Ännu så länge utgör förvisso kyrilliska det mest utbredda skriftspråket, men vissa specialtidningar är skrivna på mongol bichig, liksom mycket kalligrafikonst och annat. Och i takt med den snabba globaliseringen, urbaniseringen och digitaliseringen i landet har Mongoliets traditionella språk och kultur ånyo tagits till heders, kanske som en trygg boj i den stormande samhällsomvandlingen.
Riktade åtgärder
Gradvis sedan 90-talet har också mongol bichig kommit tillbaka in i läroplanerna från sjätte klass, och forskare, inte minst från utlandet, har dessutom kommit att intressera sig alltmer för det traditionella mongoliska skriftspråket. Inte minst eftersom äldre historiska dokument från landet är skrivna på mongol bichig, vilket kräver att de lär sig det.
Mongoliskläraren Tungalag Vanchaa vid Mongolia International University berättar att regeringen som en riktad åtgärd för att främja användningen av mongol bichig, 2008 beslöt att man skulle använda traditionell mongoliska på universitetsdiplom och födelseattester.
– Och officiella skyltar på regeringsbyggnader kom från och med dess att skrivas på både kyrilliska och mongol bichig. En annan lag gör gällande att man från och med år 2025 alltid ska använda traditionell mongoliska som Mongoliets officiella språk jämte kyrilliska. En lag som Tungalags kollegaBayarmagnai Choijilsuren, kanslichef vid Mongolia International University, tycker är bra.
– Universitetet tar emot många studenter från den kinesiska regionen Inre Mongoliet, och de kan skriva ganska flytande på mongol bichig. Det imponerade på mig, och gjorde att jag kände att vi borde bli bättre på vårt traditionella skriftspråk även här i landet Mongoliet.
Utmaningar
Men stora utmaningar kvarstår innan man fullt ut kan inlemma mongol bichig i det moderna digitala samhället, jämte just kyrilliska.
– En fördel med kyrilliskan är att den kommer närmare det talade språket än mongolisk skrift, som skrivs annorlunda än hur man talar, berättar professor Tsedev Unurbayan.
Traditionell mongoliska har visserligen funnits registrerat i dataspråkstandarden Unicode sedan 1999, men i olika versioner och fortfarande med stora problem med bland annat automatisk sammanskrivning av olika tecken som inte blir fullständigt korrekt hos någon av de mongol bichig-typsnitt som finns hos större datorprogramsleverantörer. Detta harkommit att diskuteras på senare tid, när man från språkforskningshåll har velat ta fram en enhälligt definierad standardför återgivning på dator, med så kallad Unicode-standard.
Fortsatta problem därmed, både för den som vill skriva traditionell mongoliska på dator och för den som vill skicka meddelanden på mongoliska med latinska bokstäver. Utmaningar som troligen behöver lösas samtidigt som Mongoliet snabbt förändras av alla andra krafter just nu.
Text: Joakim Rådström
FAKTA
Mongoliet är världens mest glesbefolkade land. Huvudstaden Ulan-Bator har 1,4 miljoner invånare, runt 42 procent av hela landets befolkning. Innan kommunism infördes i landet skedde utbildningen ofta i traditionella religiösa skolor. Därefter, och fram till Sovjetunionens sammanbrott runt 1990, infördes ett utbildningssystem med stort fokus på allmän läskunnighet och god tillgång till skola för alla. Även tillgång till bibliotek var under denna period god. I och med införandet av marknadsekonomi har detta system förändrats något med sämre skolkvalitet och många stängda bibliotek.
Author Description
