PROFIL – Box-Bengt drar vidare

PROFIL – Box-Bengt drar vidare

Efter ett långt yrkesliv är det dags för bibliotekarien, redaktören, byggnadsantikvarien, snickaren, chefen och morfadern Bengt Källgren att gå i pension. Noll27 har träffat honom för att höra om hans framtidsplaner och för att prata minnen.

Det är en av vinterns få soldagar i Göteborg och Bengt kommer släntrande över torget där vi stämt träff. Hans annars så karaktäristiska kavaj är utbytt mot en fleecetröja, och han ger ett avslappnat intryck.

– Det är en märklig känsla att inte behöva gå till jobbet. Ett vardagligt lyxliv att kunna ligga och dra sig på morgonen. Men jag har fortfarande kalendern full, ler han och påpekar att han ju fortfarande har semester. Pensionär blir han inte förrän om ett tag.

Box-Bengt

Det finns två anledningar till att jag nu sitter med Bengt på ett kafé för att göra detta porträtt. Dels för att det var han som namngav noll27 till tidningens tidigare namn Framsidan, och dels för att han genom åren projektlett och infört system inom biblioteksbranschen som fått betydelse på många sätt. Själv är han klädsamt oförstående när jag menar att han är en känd profil inom biblioteksvärlden.

– Jag har ju inte varit så aktiv på biblioteksområdet de senaste åren och det är många nya ansikten där ute i verkligheten, säger han.

Kanske är han ett okänt ansikte för många, men många bibliotekarier, i alla fall i Västra Götaland, har säkert någon gång hört Box-Bengt nämnas. Ett smeknamn han fått dras med hela sitt vuxna liv sedan han införde ett nytt transportsystem av medier mellan biblioteken i det nybildade Västra Götalandsregionen.

– Det var då vi skaffade stora gröna plastboxar som kördes runt i regionen. Jag jobbade mycket med detta, och pratade säkert mycket om det. Kanske blev det lite för mycket, för vid ett möte tecknade en konsulentkollega ett tåg lastat med gröna boxar och skrev ”Box-Bengt är ute och åker”. Det var då det blev ett begrepp, skrattar han och berättar att någon på hans officiella avtackning i december kallade honom för Låd-Bengt.

– Då var jag ju tvungen att rätta dem och säga att det är fel. Det är Box- Bengt.

Slumpen

Med två föräldrar som förlagsredaktörer är Bengt uppvuxen med läsning, litteratur och olika medier som en självklar del av livet. Men det var slumpen och ett resultat av högskolans antagningspoäng som gjorde att han i slutet av 1970-talet utbildade sig till bibliotekarie. För egentligen ville han bli lärare, men kom in på Bibliotekshögskolan i Borås.

– Jag visste inte riktigt vad jag gav mig in på. Men det fanns ju delar på utbildningen jag var intresserad av, den var kul, säger han och berättar om en tid med studier, egen förlagsverksamhet, en växande familj och det första jobbet som bibliotekarie på en landsortsfilial.

– Jag upptäckte ganska snart att jag ville göra något annat, så med förhoppning om att ändå få användning av biblioteksutbildningen avslutade jag min anställning och min förlagsverksamhet och sökte mig tillbaka till universitetet för att läsa till byggnadsantikvarie.

Med stor inlevelse berättar han om sitt stora intresse för medeltida kyrkokonst och arkitektur, om alla kyrkor han besökt, om alla historiska böcker han läste som barn, och om boken Dalslands historia av Dick Harrisson som han just sträckläst.

– Jag är inte kyrklig, utan det handlar om den medeltida historien, om konsten och om byggnaderna. Jag är en nörd, ler han nöjt.

Parallellt med studierna till byggnadsarkivarie jobbade han som bibliotekarie på biblioteket i Angered. Ett av de roligaste jobb han haft, säger han och menar att det kan ha varit en av anledningarna till att han ändå fortsatte inom bibliotekssfären.

– Det fanns en gemenskap på biblioteket, säger han och berättar om matlag där storkok av linssoppa i bibliotekets personalkök ingick. Men framförallt minns han alla möten med människor från hela världen.

– Känslan av att vara en offentlig verksamhet som betydde något och dit många gärna kom. Den känslan var stark.

Social chef

Vi fyller på våra kaffekoppar och Bengt tittar avslappnat ut över det fullsatta fiket. Han säger att han trivs att vara bland människor och att han har gillat att vara chef, att leda och att ha inflytande över utvecklingen. De senaste åren har Bengt jobbat som förvaltningschef på Kultur i Väst, men sedan jobbet som bibliotekarie i Angered är det många projektledar- och chefsjobb som passerat.

– Det rullade på, sammanfattar han och nämner bland annat projektledning vid sammanslagningen av tre länsbibliotek till ett regionbibliotek, och sin tid som chef för mediefrågor på regionbibliotek Västra Götaland.

– Det är ju inte alltid världens roligaste jobb att var chef. Men alla möten och olika sammanhang balanserar det hela, och jag har alltid gillat mina arbetskamrater. Jag tror att jag lyckats vara både chef och kamrat samtidigt. När man känner att det finns tillit funkar det.

Att Bengt gillat att vara chef har inte minst märkts varje gång han samlat personalen för att informera eller fira något. Han har pratat både gärna och länge, och ofta med en humoristisk ton, och ofta helt improviserat. Därför var det inte konstigt att han i avskedspresent fick en stand-up-kurs i present av medarbetarna. En present han blev både förvånad, tveksam och glad över.

– Det följer ju med chefsrollen att stå framför folk och prata och jag har verkligen inget emot det. Är det viktiga saker jag ska säga är jag förstås inläst och förberedd, annars improviserar jag ofta och gärna, skrattar han och medger att han är en social person.

– Men jag har inget emot att vara själv heller, och varje fredag har jag åkt till mitt hus i Alingsås, satt mig i bastun, andats ut och svurit över veckan. Alldeles själv.

Snickare

Sedan många år har Bengt ett fritidshus i trakterna kring Alingsås. En från början koloniliknande stuga har med åren ersatts av ett större hus, bastu och gäststugor.

– Mina barnbarn säger att morfar fixar allt. Jag är nog en typisk fixarsnubbe, konstaterar han.

Allt byggande började med att en kamrat till Bengt som är snickare, fick med honom att under en sommar bygga och renovera sommarstugor i Bohuslän och i Stockholms skärgård.

– Vi var till exempel i ett och samma hus på Tjörn i flera år där vi aldrig såg till de som ägde det. De var på semester någon annanstans. Vi fick till och med använda deras båt och vi badade och snickrade tills hela huset var ombyggt. Det här höll vi på med ett antal somrar och det var så jag lärde mig bygga hus.

Bibliotek

När regionbibliotek Västra Götaland 2010 gick in i den regionala förvaltningen Kultur i Väst, blev Bengt chef för en verksamhet inom ett bredare kulturområde och han fick sätta sig in i både konst, dans och musik.

– Även om det är bibliotek och litteratur som ligger mig närmast, var det kul med nya områden och andra delar av kulturlivet. Men det tog mycket tid för mig från biblioteksfrågorna, säger han och medger att de inte hade samma fokus och hamnade i skymundan under några år i den nya förvaltningen.

– Det blev något annat. Men tack vare kollegornas höga kompetens och kreativitet har biblioteksfrågorna efter sin svacka nu återtagit en stark position i organisationen.

Genom åren har Bengt nyfiket följt bibliotekens utveckling och han tycker att de ibland har famlat efter saker han menar inte har med biblioteken att göra. Hans definition av ett bibliotek är litteratur, läsning, lässtimulans och bildning, och han har funderat en del på varför biblioteken ibland inte verkar tro på den egna kärnverksamheten, och vad som händer med generationer som växer upp med nästan bara digital information.

– På kort sikt ser det ändå bra ut för biblioteken. Det lånas ut mycket böcker och det kommer många besökare. Men på längre sikt tror jag att digitaliseringen kan vara ett hot mot bokhyllorna och bibliotekslokalen, och då kanske man ändå får fundera över andra roller, andra aktiviteter som motiverar en sådan öppen offentligt finansierad mötesplats.

Pensionär

Bengt säger att han alltid gillat att gå till jobbet, oavsett stormar som har blåst har han alltid tyckt att det har varit kul. Därför tycker han att det är en stor omställning att inte längre få jobba och planerar försiktigt för sin framtid. Under våren kommer han ha fullt upp med att hjälpa dottern renovera en lägenhet, och till sommaren finns vaga planer på att han tillsammans med sin forna snickarkamrat återupptar snickaruppdragen i Stockholms skärgård.

– Ett lagom pensionärsuppdrag, säger Bengt som, förutom att umgås mer med sina barnbarn, funderar på att ta ett volontäruppdrag i någon organisation.

– Jag vill vara med och bidra på något sätt med att stödja de människor som kommer hit som flyktingar.

Han tänker också att han ska få mer tid till att använda biblioteket som låntagare och avslöjar att han redan gjort ett besök för att låna en bok, men att han fastnade i läshörnan.

– Jag fastnade bland tidskrifterna där det satt ett gubbgäng och läste tidningar. Det var rätt kul, så det kan jag tänka mig göra igen.

Om du blev erbjuden ett jobb på ett bibliotek, skulle du ta det?

– Jag skulle i alla fall överväga det. Det vore ju kul.

FAKTA

NAMN: Bengt Källgren

ÅLDER: 66 år

BOR: Göteborg

LÄSER JUST NU: En bok om Stockholms stadsplanering genom 700 år.

DET VET VI INTE OM DIG: Jag är friluftsmänniska och gillar att vara ute i naturen. Men jag gillar inte att plocka svamp, jag är absolut ingen samlare. Jag gillar att slänga saker och när vi flyttade kontoret var min flyttlåda nästan tom.

Author Description

Helen Andersson

Helén Andersson, Journalist
helen.andersson@noll27.se
0702 153616

Västra Götalandsregionen Förvaltningen för kulturutvecklng

Postadress

Regionens hus
405 44 Göteborg

Besöksadress

Bergslagsgatan 2
411 04 Göteborg

Telefon

031-333 51 00 (växel)
010-441 42 00 (växel)

E-post

redaktionen@noll27.se
Tillgänglighet