Ung teknik – äldres vardag

Ett forskarteam från ett antal svenska lärosäten konstaterade 2018 i forskningsprojektet Ung teknik, äldres vardag, att var femte äldre är helt utestängda i det digitala samhället. I en pågående, uppföljande studie konstaterar de att situationen är oförändrad.

– Vi följer nu upp vår forskning och tittar bland annat närmare på äldre människors digitala vardag, på strategier för lärande och betydelsen av intergenerationellt lärande, säger Dino Viscovi, forskare och lektor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Linnéuniversitetet i Växjö.

De gynnades teknik

Dino Viscovi är kritisk mot svenska myndigheter som han menar har alldeles för bråttom att införa ny teknik. Något han menar kan medföra allvarliga konsekvenser för framförallt äldre mellan 65–85 år som inte hänger med och som missar digitala tjänster och samhällsfunktioner. Och, poängterar han, det är inte bara en generationsfråga, utan beror på faktorer som äldres ekonomi och att kunskap och teknik måste uppdateras regelbundet.

– En del kommer inte att ha råd att köpa nytt, en del kommer inte att lära sig det nya. Men man kan inte säga till dem att de inte är tillräckligt duktiga för att klara av myndigheterna. Det är myndigheterna som inte är tillräckligt duktiga på att serva sina medborgare.

Och, menar Dino Viscovi, gruppen i utanförskap fylls med åren på och gör möten med myndigheter och välfärdsystem allt annat än likvärdigt.

– Digitaliseringen borde vara den äldres bäste vän. Och det kan det vara om vi förstår vad som behövs för att det ska fungera. Men att tro att vi inte behöver göra något är lika naivt som att tro att folk ska springa till biblioteket och utbilda sig bara för att det finns böcker där.

Bland de äldre som ändå har tillgång till tekniken, varierar kunskapen om hur den används. Dino Viscovi pratar bland annat om de gynnades teknik, gruppen av så kallade silversurfare. En välbeställd grupp som använder tekniken på samma sätt som unga och som har en längre, formell utbildning, bra ekonomi och bra sociala nätverk.

Medborgarkunskap

Men en silversurfare idag kan var en icke-användare imorgon, och då kan en känsla av skam och misslyckande snabbt infinna sig. I sin forskning tittar Dino Viscovi på vad de äldre har för strategier för att hantera detta i sin vardag, bland annat har han regelbundet besökt den ideella it-föreningen SeniorNet. Efter ett tag konstaterade han att föreningen hittat en ny plattform för lärande. En social innovation för att lösa konkreta problem, ett lärande som är lustfyllt och där föreningens internetcafé är ett sätt att hantera digital skam. Hit kan du komma med dina funderingar utan att anmäla dig i förväg och du behöver inte avslöja din okunskap för någon annan, säger Dino Viscovi som menar att digitaliseringen i samhället behöver ett nytt utbildningssystem. Ett omfattande system för utbildning, fortbildning och handledning.

– Det handlar i bokstavlig mening om ett livslångt lärande. Det handlar om medborgarkunskap.

Kaffepengar

Trots att Dino Viscovi i sin forskning fortfarande är mitt uppe i datainsamling, konstaterar han att det saknas likvärdighet i utbyggnaden av det digitala samhället, och att detta inte är något vi kan lära oss den informella vägen. Han menar att den statliga servicen är för dålig och vill se ett tydligare användarperspektiv och en annan trygghet för äldre. Han efterlyser bland annat fysiska platser för support och rådgivning, han efterlyser ett utbildningssystem, och han efterlyser en mer offensiv taktik från bibliotekssektorn.

– Mitt råd till biblioteksprofessionen är att ligga steget före, att flytta fram sin position. Det görs redan mycket, och satsningen Digitalt först med användaren i fokus är bra, men i sammanhanget är det bara kaffepengar.