Bilden av den läsande medborgaren

Genom att ta ett samlat grepp om läsningens politiska historia från 1945 fram till idag, vill tre forskare vid Bibliotekshögskolan i Borås och Uppsala universitet undersöka hur och varför politiken velat styra medborgarnas läsning. Syftet med projektet är att skapa en förståelse för hur svenskars läsvanor har diskuterats som politiska problem i politik och offentlig debatt under dessa år.

– Det finns idag en sådan förväntan på vad läsning kan göra i samhället och det finns ett intresse av att vilja öka läsningen för alla i samhället, säger Linnéa Lindsköld, universitetslektor vid Bibliotekshögskolan i Borås, BHS, och en av forskarna i projektet Att skapa den läsande medborgaren.

– Däremot, fortsätter hon, har intresset för läsningens betydelse genom åren varierat, och i olika perioder har det handlat om hur människor läser och hur de inte läser, vad de borde läsa och vad de inte borde läsa. Det är det vi i projektet försöker reda ut genom att titta på vilka vetenskapliga metoder som används för att motivera politiska åtgärder på läsområdet.

Ansvar

Linnéa Lindsköld menar att det idag finns ett stort fokus på att identifiera icke-läsarna, på att få de som inte läser att börja läsa, men om man tittar över en längre tidsperiod har ansvaret för till exempel barns läsning förändrats.

– På 1970-talet var det institutionerna, skolans och bibliotekens ansvar, under 1980- och 90-talet flyttas fokus till föräldrarna och på 00- och 10-talet är det papporna som ska ta ett ökat ansvar. Detta är i sig inget märkligt, det speglar ett samhälle som förändrats där man inte längre kan ta institutionernas ansvar för givet, ett samhälle där individens enskilda ansvar har ökat. Men, konstaterar Linnea Lindsköld, alla föräldrar har inte samma resurser och möjligheter, och kanske har skolan genom det fria skolvalet inte heller samma likvärdighet som förr.

– Men om man ser utifrån den politiska viljan, så är ändå tron på skolan och institutionerna fortsatt stor.

Genom historien har också argumenten för att läsa förändrats. I den aktuella forskningen bygger Linnéa Lindsköld och hennes kollegor ett släktträd där man ser vilka grenar av dessa argument som är livskraftiga, vilka som fallit bort och vilka som tillkommit och växt ut.

– Smakfostran har försvunnit ganska mycket, medan färdigheter har tillkommit allt mer, säger Linnéa och berättar att man egentligen redan på 1960-talet började ifrågasätta de smakhierarkier och smaknormer som rått i Sverige sedan folkbildningens och demokratirörelsens storhetstid när smak starkt var förknippat med moral och när läsning handlade om nationell uppfostran.

– Man började nu istället prata om att fostra vissa färdigheter genom läsning, att man kanske blir mer analytisk eller empatisk.

Detta förändrar också vad som är politiskt möjligt att göra, och det uppstår en viss osäkerhet när det plötsligt är omöjligt att från politiskt håll berätta vilka titlar man anser är bra att läsa för att bli en god människa. En osäkerhet Linnéa menar fortfarande finns.

– Alla är överens om att all läsning är bra, men finns också en viss osäkerhet kring vad man menar med läsning.

Censur

Ur ett historiskt perspektiv är det ganska nytt att man från politiskt håll främst vill främja läsning. Det har mest handlat om att stoppa läsning, och det har då nästan alltid handlat om den kommersiella underhållningslitteraturen. På 1950-talet var det en stor debatt i den svenska riksdagen om man skulle censurera serietidningar importerade från USA, men där man valde att värna tryckfriheten i Sverige och förordade stöd till barnboksförfattare och stärkta skolbibliotek. Samma sak hände med den svenska skönlitteraturen där man på 1970-talet stimulerade utgivningen av ny kvalitetslitteratur genom ett litteraturstöd.

– Så politiken styr genom dessa små enkla medel. Men det är en stor skillnad från 1950, 60- och 70-talet när man som politiker kunde ge uttryck för värderande åsikter som till exempel att cowboy- och indianböcker är undermålig litteratur. Det kan de inte göra idag, och jag tror inte de vill det heller, säger Linnéa som tydligt ser att politiska åtgärder idag till stor del är projektbaserade där vetenskapliga metoder används för att motivera åtgärden.

Forskningen visar också att det fortfarande finns en politisk förhoppning om att läsningen kan skapa en demokratisk och nationell samhörighet, att läsning kan vara en del av lösningen till många av samhällets problem.

– Det är ju också en förhoppning som inte är lika dyr som andra politiska åtgärder som att till exempel bygga bostäder för att förhindra trångboddhet. Och om man tittar på antal miljoner kronor som fördelas till läsfrämjande åtgärder, är det ofta inte så mycket, säger Linnéa.

Reaktionär våg

Linnéa ser idag en tendens till en återgång till att tala mer uppfodrande om vikten av att läsa tryckt skönlitteratur, en tendens tillbaka till att ett visst kvalitativt innehåll är viktigt, att kanonfrågan åter igen är aktuell och att läsläxor under loven är tillbaka.

– Konflikten mellan tvång och frivillighet finns över hela tidsperioden vi undersöker, men vi ser en tydlig pendelrörelse tillbaka och fler pekpinnar av debattörer från både höger och vänsterskala, från politiker, intresseorganisationer, skolor och bibliotek. Och i det sammanhanget är det viktigt att ha med sig den historiska bakgrunden för att förstå vad som händer nu, säger Linnea Lindsköld.

FAKTA

Projektet Att skapa den läsande medborgaren. Offentlig debatt och politik 1945 – 2017, pågår mellan 2017 och 2020.

Projektet finansieras av Vetenskapsrådet och resultatet kommer att redovisas i bokform under senare delen av 2021.

Projektledare är Åse Hedemark, lektor och docent vid Uppsala universitet.

Övriga forskare är Anna Lundh, lektor och docent vid Högskolan i Borås, och Linnéa Lindsköld, lektor vid Högskolan i Borås.