Katarina Dorbell är en av de allra första som lät barnlitteraturen ta plats på nätet. Men nu, efter 40 år inom biblioteksbranschen varav 25 som redaktör för Barnens bibliotek, kan hon kalla sig pensionär. Eller i alla fall delvis, för hon har hittat en helt ny värld med ny vokabulär att undersöka.
Bilens gps har tagit mig på villovägar och jag är en kvart sen när jag äntligen parkerar på Bruket i Wiared strax utanför Borås. Katarina står huttrande och väntar bland borden i Brukets trädgårdscafé, och vi drar oss snabbt in i det mer skyddade uterummet.
– Jag har en deadline klockan tolv, men vi hinner väl ändå, undrar Katarina försiktigt medan vi beställer varsin kaffe och sveper några filtar om oss.
– Det är ett nyhetsbrev som måste ut, förklarar hon och berättar om sitt nya jobb som innehållsproducent på en av sönernas företag där hon, förutom nyhetsbreven, bland annat sköter företagets webbplats och där den största utmaningen är att lära sig en ny vokabulär.
– Vi skrattar åt missförstånd ibland som när jag till exempel inser att en registerpost inte handlar om en katalogpost utan om ett kundkort. Men det känns jättebra att ha hittat en annan värld, att gömma undan gamla kunskaper och se med nya ögon. Och jag trivs jättegott, ler hon nöjt.
Pionjär
År 2005 tilldelades Katarina Svenska barnboksakademins Eldsjälspris för att ha byggt upp ett virtuellt barnbibliotek för hela Sverige, och 2016 utsågs hon till årets Gulliverpristagare för att hon inspirerat barn och unga till läsning. Båda utnämningarna syftar på sajten Barnens bibliotek som Katarina tog initiativ till i mitten av 1990-talet. Då var hon en av de första som lät barnlitteraturen ta plats på nätet, och hennes intresse för teknik och barnlitteratur gjorde att hon utvecklade nya metoder för att knyta samman unga läsare och upphovsmän på sajten.
– Priserna synliggjorde sajten och Barnens bibliotek blev något att var stolt över och skryta lite med, säger hon.
Nyfikenheten och intresset för internets möjligheter väcktes egentligen när hon någon gång under 1980-talet köpte sin första dator. Ganska snart lade de tre sönerna beslag på den för att spela spel, och framförallt, leta fusk till dessa spel. Något annat måste man väl ändå kunna använda datorn och internet till, funderade hon och började leta och samla länkar hon tyckte passade för barn.
– Jag arbetade som barnbibliotekskonsulent i Älvsborgs län då och min första idé var att vidareutbilda barnbibliotekarier och lära dem att använda internet och hur de kunde arbeta med länksamlingar. Men jag förstod också att det var på internet barnen skulle finnas i framtiden, så när jag i ett ABM-samarbete lärde mig göra så kallade hemsidor, gjorde jag en sida med boktips riktad till barn.
Precis som hon trott dröjde det inte länge innan barnen hittade till sidan, och de började snart höra av sig med egna boktips och med frågor om att publicera egna texter. Barnens bibliotek hade börjat ta form.
– Det barnen frågade efter försökte jag skapa på sajten, och det blev allt från boktips, författarporträtt, tävlingar och pyssel, till barnens krypin där de publicerade egna texter och boktips.
Läsande barn
Men det var inte bara intresset för internet som drev Katarina framåt. Ända sedan barndomen har hon läst mycket, och intresset för barn- och ungdomsböcker följde henne in i vuxenlivet. Ett intresse som också förde henne raka vägen till ett yrkesliv som bibliotekarie.
– För att komma in på biblioteksutbildningen i Borås läste jag litteraturkunskap, pedagogik och sociologi på Göteborgs universitet och jobbade i Eckersteins bokhandel, så sammantaget blev det en ganska lång utbildning, konstaterar hon och berättar om sitt första jobb som timvikarie på Borås stadsbibliotek där hon upptäckte barn- och ungdomsverksamheten.
– Efter att ha hoppat in på både bokbuss och sjukhusbibliotek, fick jag ett vikariat som bokpratare på barnavdelningen. En galen tjänst, konstaterar hon och berättar om hur hon släpade kassar med böcker mellan skolorna och bokpratade åtta timmar om dagen.
– Det var ju ett sätt att få igång barns läsande man trodde på då. Barnen skulle inte hitta till biblioteket utan de skulle hitta till litteraturen.
Medan vi fyller på våra kaffekoppar avslöjar Katarina att hon fortfarande nästan bara läser barn- och ungdomslitteratur. Att hon aldrig hittat samma engagemang i en vuxenbok som i en riktigt bra barnbok.
– Jag försöker verkligen, men det är få vuxenböcker jag tycker är lönt att läsa. Karin Smirnoffs trilogi var bra, men jag föredrar fantasy och jag följer fortfarande många barnboksförlag på Instagram och får många ovärderliga tips där, ler hon medan vi tar med oss kaffet och varsin extra filt tillbaka till uterummet.
Med- och motvind
Officiellt födelseår för sajten Barnens bibliotek är 1996, och fram till idag har det hänt en hel del. Från början var Katarina ensam om såväl uppbyggnad av sidan som att fylla den med innehåll, så småningom fick hon hjälp av Andreas Josefsson som kom att bli hennes parhäst under många år.
– Utan Andreas utvecklingsarbete hade nog inte Barnens bibliotek funnits kvar, konstaterar hon. Och medan han jobbade med det tekniska kunde jag ägna mig åt innehåll och allt arbete runtomkring.
Så småningom fick sajten pengar från stiftelsen Framtidens kultur, och Katarina kunde jobba med Barnens bibliotek på halvtid parallellt med sitt jobb som barnbibliotekskonsulent. Äntligen kunde hon skapa en bättre, anpassad sida med tillgänglighet i fokus, och hon var tidigt ute med teckenspråkstolkade boktips och inspelade, animerade rim och ramsor.
– Alla ska ha tillgång till Barnens bibliotek, poängterar hon.
Barnens bibliotek har fått väldigt mycket uppskattning genom åren, men har trots det fått kämpa med att hitta fast finansiering. En kamp som visar hur svårt det kan vara att ändra invanda strukturer och fördelning av pengar för att satsa på nya arbetssätt och funktioner, och en kamp som, menar Katarina, hämmat kreativiteten.
– Det funkar ju inte i längden att arbeta som ett projekt och ständigt söka medel. Det är kul med uppskattning, men man kan inte leva på det. Det är fantastiskt att man nu satsar och utvecklar sajten, men det ska inte behöva ta 20 år för att förstå att detta är en verksamhet som har gynnat hela bibliotekssverige, säger hon skarpt och poängterar att det ändå är fantastiskt att Västra Götalandsregionen har låtit henne hållas genom alla år.
– Det får jag vara tacksam för.
Rutiner
Vår påtår är urdrucken och Katarina har börjat snegla på klockan, så vi samlar ihop filtarna och tar en promenad genom Brukets trädgård mot våra bilar. Jag undrar om hon kunnat släppa Barnens bibliotek sedan hon slutade för knappt ett år sedan, och hon hävdar bestämt att hon var färdig med sajten.
– Jag såg att det fanns en vilja att satsa, att den skulle få finnas kvar, och då var det inga problem att sluta. Inget konstigt alls faktiskt, säger hon men erkänner att hon tog med sig en massa recensionsexemplar hem för att skriva om dem till sajten. Men kom på sig själv med att hon ju faktiskt inte behövde göra det.
– Så jag lade fram de böcker jag verkligen ville läsa. För jag bestämmer ju faktiskt över min egen tid nu, tid som förutom att läsa bra barnböcker fylls av barnbarn, stugan i skogen och tio timmars arbete i veckan, säger hon och tillägger att hon njuter av att inte behöva passa tider, men att hon försöker hitta rutiner så att dagarna inte försvinner.
– Det är en lyx att vara pensionär, konstaterar hon.
Katarina Dorbell:
Ålder: 65 år
Familj: Man, tre vuxna söner, fyra barnbarn
Utnämningar: Bengt Hjelmqvists pris tillsamman med Ann-Catrine Westerberg år 2002, Svenska barnboksakademins Eldsjälspris år 2005, IBBY Sverige och Gulliverpriset år 2016
Det bästa med att vara pensionär: Att kunna rå min egen tid och göra saker när jag vill
Något du längtar efter just nu: Att det ska bli varmare så att vi kan åka till stugan och sätta kajaken i vattnet igen
Vilken barnbok måste alla läsa: Ett fall för Nalle av Anna-Clara Tidholm
Vad läser du själv just nu: Legenden om ögonstenen av Karin Erlandsson
FAKTA OM BARNENS BIBLIOTEK
Webbsidan barnensbibliotek.se är en läs-, skriv- och litteraturfrämjande verksamhet som riktar sig till barn och unga. På sidan finns också information och material för bibliotek och vuxna.
Barnens bibliotek drivs av Förvaltningen för kulturutveckling, Västra Götalandsregionen och har funnits sedan 1996.
Author Description
