För ett år sedan anställdes socionomen Jenny Hector som en resurs i bemötandefrågor på Stockholms stadsbibliotek. Samtidigt, tjugo mil västerut, satt ledningen för biblioteket i Örebro och funderade över vilken kompetens som behövdes för att utveckla arbetet med socialt utsatta människor. Har yrket bibliotekssocionom kommit för att stanna?
Under många år har Stadsbiblioteket vid Odenplan i Stockholm haft problem med besökare som lider av missbruk, hemlöshet, psykisk ohälsa och ensamhet. Läget i centrala staden gör biblioteket utsatt, och för att öka tryggheten har medarbetarna både fått stärkt kompetens i bemötandefrågor och profilkläder för att synas bättre. Stationära väktare är på plats och vid behov kan de tillkalla ordningsvakter.
– Vi är ett innerstadsbibliotek så de problem som finns med personer som lever i social utsatthet finns även hos oss. Vi har jobbat med de här frågorna på flera sätt, men nu ville vi testa om en socionom med sin kompetens kan tillföra något extra i det här arbetet, berättar enhetschefen Cecilia Svanberg.
Nu har det gått ett år sedan socionomen Jenny Hector anställdes på biblioteket. Innan dess hade hon jobbat sex år på socialförvaltningens enhet för hemlösa vuxna, och dessutom inom frivården som övervakar villkorligt dömda personer.
– Jag är van vid att möta de här människorna och att nätverka så att de får den hjälp de behöver för att kunna lotsas ut i samhället. Sedan jag kom hit till Stadsbiblioteket har jag byggt vidare på det nätverkandet, säger hon.
Klurade på samma idé
Idén till projektet kommer ursprungligen från en nättidning som Cecilia läste för några år sedan. En av artiklarna handlade om San Fransciso Public Library som hade anställt socialarbetare för att få bukt med stöket. En dag blev hon uppmanad av Stockholms stadsbibliotekarie att söka interna medel för ett liknande projekt.
Ungefär samtidigt satt ledningen för Örebros stadsbibliotek och funderade över vilka kompetenser de behövde ha in för att kunna möta alla besökare på ett bra sätt.
– Det är ju den här ständiga frågan om stök på bibliotek och det sociala uppdraget och det var faktiskt så att vi hade börjat spåna på att anställa en socionom när vi plötsligt fick syn på platsannonsen som Stockholms stadsbibliotek hade ute. Utan att vi visste om det satt de och klurade på samma idé, berättar verksamhetschefen Lars Hilmersson.
I juli förra året flyttade stadsbiblioteket i Örebro till det så kallade Kulturkvarteret som förutom bibliotek innehåller en restaurang, scener och kulturskolan. Verksamheterna jobbar tätt tillsammans för att skapa trygghet och förebygga brott. Alla incidenter ska systematiskt rapporteras och väktare och polis har kopplats in.
I början av februari i år föll ytterligare en pusselbit på plats när biblioteket anställde socionomen Erik Rimsten.
– Han ska vara ute på golvet och guida till olika tjänster som vilken biblioteksmedarbetare som helst, men med extra fokus på den här målgruppen. Han ska också vara en resurs för personalen och skapa verktyg för att de ska kunna möta alla. En viktig bit är också att nätverka med andra aktörer i kommunen, säger Lars.
Handlar om att bygga förtroende
Ofta är det samma utsatta människor som kommer in på biblioteken, stammisar som sätter sig för att läsa dagstidningar eller vila benen och kolla läget. Om det blir tjafs eller inte beror ofta på hur de har sovit, deras hälsa och vilka andra som är runtomkring, förklarar Jenny. Innan hon inleder en konversation brukar hon gå förbi och heja, så att hon blir ett bekant ansikte.
– Det mest komplexa handlar om att bygga förtroende. De här personerna känner sig ofta svikna av samhället och då kan det vara en lång process att komma fram till kärnproblemet. Man kan behöva prata lite allmänt först, säger hon.
Misshandeln aktualiserar regeringens förslag om att utvidga lagen om tillträdesförbud till att även omfatta biblioteken. En enkät som SVT Kulturnyheterna nyligen gjorde visar att åtta av elva bibliotekschefer kritiserar förslaget. Cecilia har svårt att se hur det skulle kunna fungera i praktiken.
– Det skulle krävas en permanent vaktinsats vid entrén och jag vet inte hur det skulle fungera i förhållande till bibliotekslagen som säger att biblioteken är till för alla. Jag ser hellre att vi jobbar med de här frågorna på det sätt som vi gör nu.
Finns mer att jobba på
När vi ses på Zoom är Jenny mitt uppe i en utvärdering av projektet. Innan hon tillträdde tjänsten fick medarbetarna svara på en enkät kring trygghet och det är bland annat den som hon följer upp nu. Hon håller också på att gå igenom alla incidentrapporter från 2019 och 2020, och jämför dem med 2021.
– Även om jag inte är klar med utvärderingen kan jag se att det har varit en positiv utveckling. Medarbetarna tycker att de har fått mer kunskap om vart de kan hänvisa människor i behov av hjälp. Men det finns mer att jobba på, det har varit ett kort projekt som dessutom ägt rum under en pandemi och en upprustning av biblioteket, säger hon och förklarar att den uppsökande delen har varit den svåraste:
– Jag har haft på mig munskydd och behövt hålla avstånd så det har inte varit så förtroendeingivande. Men får jag bara jobba mer så tror jag att tryggheten ytterligare kommer öka.
Projektet har förlängts med ytterligare ett år och tanken är att Jenny ska arbeta bredare framöver och vara en resurs för Stockholms övriga fyrtio bibliotek. I samband med att media uppmärksammade projektet i höstas fick Stadsbiblioteket många frågor från såväl biblioteksutbildningar som bibliotek i hela landet.
– Under 2022 hoppas vi kunna jobba mer utåt. Jag tror att kunskapen som projektet gett har varit väldigt värdefull för våra medarbetare. De är oerhört lojala mot uppdraget och besökarna och vill kunna hänvisa vidare människor som är i behov av hjälp, säger Cecilia.
Människor av kött och blod
I Örebro har Erik precis blivit varm i kläderna men Lars funderar redan på om han ska vara en resurs för hela Kulturkvarteret längre fram. Innan vi lägger på luren vill han återge en solskenshistoria från dagen innan:
– Det var Erik som berättade att han har skapat en relation med en av våra stammisar, en kvinna med stora diagnosproblem. En dag sa hon att hennes dröm var att få läsa Anne Franks dagbok så igår fick hon den. När man pratar med Erik blir det väldigt tydligt att de här stammisarna faktiskt är människor av kött och blod, och att vi kan bemöta dem bättre genom att ha en mänskligare syn, avslutar Lars.
Text: Paula Isaksson
På bilden: Jenny Hector
Bild: Emily Ringborg
Author Description
