Genom ett antal publika experiment har projektet Den lyssnande kritiken gjort djupdykningar i ljudboksformatet för att undersöka vilket slags estetiskt objekt ljudboken egentligen är, och hur litteraturkritik av den skulle kunna se ut.
Bakom projektet Den lyssnande kritiken står Kritiklabbet som länge har intresserat sig för kritikbegreppet. Bland annat har de undersökt hur litteraturkritik ska kunna fortleva när den alltmer försvinner från tidningssidorna, när människor inte längre läser samma saker och där intresset för ljudböcker växer explosionsartat.
– Det finns mer än en miljon ljudboksabonnemang i Sverige och succén med ljudböcker är en del av digitaliseringen där vårt förhållningssätt till litteraturen i vardagen har förändrats, säger Magnus William Olsson, poet och initiativtagare till Kritiklabbet.
Olika aspekter
Förlag och ljudboksplattformar brukar beskriva ljudboken som att den på samma sätt som pocketboken är ett eget format och en sorts bilaga till en inbunden bok. Men det håller Magnus inte med om. Han menar att eftersom ljudboken är i ljudformat är den ett annorlunda estetiskt objekt, och dessutom ett estetiskt objekt som diskuterats alldeles för lite. Med detta som utgångspunkt ville han genom projektet undersöka ljudbokens olika aspekter i förhållande till bland annat uppmärksamhet, dramaturgi, produktion, distribution och estetik.
– Vi diskuterade bland annat om boken upplevs annorlunda om man lyssnar på den på olika ställen, hur uppmärksam man egentligen är på texten om man samtidigt är ute och springer eller är på NK och shoppar. Och eftersom uppmärksamhet är kritikens grund ställde vi oss också frågan hur, och om, detta skulle påverka en kritikers recension.
Ljudbokens allt större utbredning har också väckt frågor kring inläsaren och röstens betydelse. I många fall är det ljudboksförlagen själva som väljer en passande röst till texten, och det sägs att många läsare väljer ljudbok efter inläsare snarare än utifrån författarskap.
– Vår känslighet för olika röster är stor och vår upplevelse individuell, säger Magnus och menar att recensioner av ljudböcker därför bör handla om inläsningens konstnärliga premisser och hur inläsaren förstår och tolkar texten.
Som ett experiment inom ramen för projektet provade man att skriva några ljudboksrecensioner i Göteborgs-Posten. Recensionerna var uppskattade av läsarna, men, säger Magnus, det finns omständigheter att ta hänsyn till.
– Det tar lång tid att lyssna på en bok innan du kan skriva och det blir dyrt för tidningarna. Och även om man kan skriva om både utförande och innehåll, återstår ändå frågan om det är ljudboksversionen eller textversionen man ska recensera, säger Magnus som hoppas att det ska komma en nischad plattform för kritik av ljudböcker.
Tjänst med potential
En annan återkommande diskussion under projektet var distributionen där en gemensam synpunkt var upplevelsen av ljudbokens dåliga kvalitet. Att inte fler påpekar den dåliga kvaliteten tror Magnus beror på att det viktigaste för konsumenten är att läsa boken, och att man då kan överse med ojämna ljudnivåer och felsägningar.
– Det är dyrt att producera en ljudbok och jag tror att ljudboksförlagen i många fall rationaliserar produktionen. Men jag tror att om det fanns ljudbokskritik där kvalitetsaspekten diskuteras skulle den bli bättre. Eller om någon startar en nischtjänst med välproducerade böcker. En tjänst som också skulle kunna utveckla ljudboken som konstform.
Det finns ändå en stor potential i det här med att läsa in och dramatisera, menar Magnus, och gränsen mellan ljudbok, podd och radioteater blir allt mer flytande. Redan nu är det flera förlag som producerar ljudböcker direkt för formatet och han tror att ljudboken mycket väl kan komma att utvecklas till en egen konstart.
– Definitionen av att ljudboken är en version av en textbok, på samma vis som en pocket är det, är redan överspelad. Och vad är då en ljudbok? Estetiskt finns inget tydligt svar. En ljudbok är helt enkelt det som ljudboksplattformarna distribuerar och därmed är det ganska stor risk att fenomenet kommer att flyta ut och försvinna. Men ljudbokstjänsterna har i vilket fall definitivt förändrat hur vi tar till oss litteratur.
FAKTA
Projektet Den lyssnande kritiken pågick under våren 2022.
Projektet bestod av fyra workshops och en avslutande konferens. Workshoppen gjordes i samarbete med Litteraturhuset i Göteborg, Folkteatern i Gävle, Kungliga musikhögskolan och Hägerstensåsens medborgarhus i Stockholm.
Ett resultat av projektet är bland annat en lathund för en möjlig litteraturkritik av ljudböcker. Lathunden finns på projektets webbplats: denlyssnandekritiken.se
Bild: Sofia Runarsdotter
Author Description
