I november 2021 presenterade Finland en nationell läskunnighetsstrategi som omfattar hela befolkningen. Läskunnighetsstrategins mål är att Finland 2030 ska vara världens mest multilitterata land.
Strategin definierar läskunnighet som multilitteracitet, det vill säga att det inte räcker med att kunna läsa utan också om att förstå och kritiskt granska såväl vanlig text som statistik, bild, ljud och film. Läskunnighetsstrategins vision är ett samhälle där betydelsen av läskunnighet erkänns inom alla branscher, och i strategin skildras olika åtgärder som behöver göras för att nå dit. Mycket handlar om att stärka kommuners och skolans arbete med att utveckla specifika läskunnighetsmodeller och vägledande strategiska verktyg som till exempel nationella läskampanjer och evenemang.
Bibliotekens roll i läskunnighetsstrategin handlar bland annat om att stärka bibliotekspersonalens sakkunskap och kompetens, främja tillgången till flerspråkigt material och att stärka samarbetet mellan bibliotek och småbarnspedagogik och skola.
När noll27 ringde upp Juha Manninen, direktör för Finlands biblioteksförening, för att höra hur de tagit emot strategin, är det en frustrerad direktör. Han menar att läskunnighetsstrategin är komplex och att den inte är tillräckligt konkret när det gäller bibliotekens uppdrag och verksamhet, och att biblioteken i Finland absolut inte har brist på kunskap gällande att främja läsning.
– Vi har en fantastisk bokpratarprofession. Vi har också regionbibliotek som har särskilt utvecklingsansvar för bibliotekstjänster som till exempel läsfrämjande, och vi har bibliotek som har speciell uppgift att främja läskunnighet för barn- och ungdom. Så det är inte det som är problemet.
Vad är problemet då?
– Svårigheten på biblioteken handlar om tid och brist på personal. Alla bibliotek har samarbete med skolan, men på många bibliotek räcker inte resurserna längre till för detta. Det mest idealiska skulle vara att stärka dessa bibliotek finansiellt.
– Det råder också en del brist på samverkan mellan undervisningsstyrelse, skolor, föreningar och bibliotek. Biblioteken har massor av läsfrämjande program för alla åldrar, program som skulle kunna nå ut till fler med bättre samarbete. Det saknas koordination helt enkelt för att alla branscher ska kunna göra vad de kan för att främja läskunnighet.
– Problemet är också att läskunnighetsstrategin tycker att det är skolans uppgift att hantera läskunnigheten, att biblioteken är osynliga i frågan.
Hur arbetar ni för att göra biblioteken mer synliga i sammanhanget?
– Biblioteksföreningen tar alla chanser att prata med politiken om bibliotekens läsfrämjande arbete för alla åldrar. Vi vill få dem att förstå att det inte bara handlar om att kunna läsa, det handlar om att göra litteraturen synlig och tillgänglig för den målgrupp vi vill nå.
– Läskunnighetsstrategin i sig är bra och den skulle kunna bli en succé. Men strategin måste nå ut och vi har inte tillräckligt med politisk vilja för det just nu. Vi måste öka den politiska viljan i Finland att främja strategin och främja läskunnigheten.
Author Description
