När det lilla tunnelbanebiblioteket i Bredäng år 2016 profilerade sig och satte fokus på barn och unga, skapade man ett levande vardagsrum för barn i alla åldrar.
– Vi är fortfarande lite av en experimentverkstad och vi laborerar med yta, öppettider och resurser, säger bibliotekarie Erik Ogenstedt.
Mitt första intryck av biblioteket är intimitet. Biblioteksrummet är inte stort och det är lätt att få en överblick. En del av
golvytan har en heltäckningsmatta som tillsammans med pekböcker och gosedjur signalerar plats för de yngsta, vid disken framför entrén står två bord redo för pyssel, vid fönstret ut mot torget finns några datorer, i hörnen ligger kuddar för sköna lässtunder och häng, och mitt i rummet,
omgiven av bokhyllor, står en större cirkelformad soffa.
– Jag vet inte hur många kvadratmeter vi har, men det funkar. Allt sker i samma rum, men så länge folk gör saker med respekt kan någon sitta vid datorn samtidigt som någon annan spelar spel, pysslar eller läser. Det är det positiva med det lilla biblioteket, att det blir ganska familjärt och att det blir en slags gemenskap med både de som kommer hit ofta och med tillfälliga besökare. Men visst händer det att vi får flytta runt folk i lokalen, och vi håller hårt på regeln att ljudet ska vara av på mobilen. En regel som lätt kan bli tjatig, men en regel som gäller alla och om vi inte hade haft den skulle det snabbt bli outhärdligt här inne, säger Erik.
Utmaningar
Med sin placering mitt på torget, vägg i vägg med tunnelbanan och bara ett stenkast från skolan, är biblioteket i Bredäng en naturlig mötesplats som inte jämt flyter utan friktioner. Redan när biblioteket år 2010 flyttade hit hade man problem med konflikter mellan vuxna och ungdomar, stök som ledde till tillfälliga stängningar och väktare på biblioteket.
I ett försök att komma till rätta med problematiken valde man 2016 att i samband med en renovering av ungdomsavdelningen på biblioteket vid Medborgarplatsen i Stockholm, Punkt Medis, flytta nästan all personal och media till Bredäng. Samtidigt profilerade man verksamheten med inriktning barn och unga.
– Det blev mycket bättre när det blev ett profilerat bibliotek där de vuxna fick godta en högre ljudnivå och att biblioteket i första hand var de ungas plats, säger bibliotekarie Hanna Bergeå som var med vid flytten.
Selektiva öppettider
Redan från start 2016 valde biblioteket att ha några selektiva öppettider i veckan blev biblioteket ett populärt uppehållsrum på raster och eftermiddagar. I dialog med skolan upprättade man gemensamma regler, och Erik poängterar att detta samarbete har varit viktigt för miljön på biblioteket.
– Vi måste luta oss på vår biblioteksfot och förklara att om man kommer en stor grupp och vill prata måste man göra det med respekt för andra och tänka på ljudnivå och mobilljud. I en större grupp blir det svårt, och vi måste påminna dem om att de befinner sig på ett bibliotek. Det är en utmaning att veta var man ska dra gränsen, det är ju ändå vår primära målgrupp. Biblioteket är till för alla och det handlar om att kunna komma hit och trivas och om hur man beter sig när man är här, säger han och berättar att de nu utvecklar konceptet med selektiva öppettider med mer öppettider och flera tider med möjlighet till anpassade aktiviteter.
– Det är ett ganska stort åldersspann mellan de som går i fyran och de som går i nian, så nu får de varsin dag. En tid för mellanstadieåldern och en för högstadie och gymnasieåldrarna. Detta innebär att vi, eftersom vi bara har ett rum, till exempel kan visa film anpassad till rätt målgrupp, och vi kan börja med någon bokcirkel. Det har vi inte utrymme för annars.
För alla
Sedan ett år tillbaka har biblioteket öppet varje dag, och nästan varje förmiddag innan öppning har man någon form av förskoleverksamhet, och varje söndag har man familjesöndag med olika program i kombination med skapande.
– Konceptet är väldigt populärt och det är mycket barnfamiljer som återkommer även på vardagar. Det är roligt, men också utmanande att både små och stora barn är här samtidigt, säger Hanna och får medhåll av Erik.
– Vi försöker täcka in alla målgrupper och nu börjar vi ro hem det.
För trots sitt uttalade fokus på barn och unga, är alla välkomna till Punkt127. Det finns en liten vuxensektion med nya böcker, och många äldre kommer dagligen in för att använda datorerna eller läsa dagstidningar.
– Jag tror och hoppas att alla känner sig välkomna här, och jag tror att våra återkommande besökare lär sig att vårt bibliotek har egenheter som till exempel lite högre ljudvolym. Och trots en ständigt pågående diskussion om var gränsen mellan att vara en fritidsgård eller ett bibliotek går, är Punkt127 en mötesplats för barnen efter skolan. Och så länge vi är tydliga med vår kommunikation tror jag vi har förståelse för vad vi gör och inte gör, säger Erik.
Author Description
