Någon gång under 2010 gick jag till mitt lokala bibliotek med ett nytt mål, att söka jobb. Jag hade nämligen avslutat mina studier i Biblioteks- och informationsvetenskap och sagt upp mig från mitt deltidsjobb. Som en duktig elev hade jag också gjort den läxa min jobbcoach gett mig – att i collageteknik skapa mitt jobbdrömscenario som bibliotekarie. Coachens idé var att jag skulle visualisera collaget när jag skrev mina ansökningsbrev och gick på intervjuer.
När jag blev tillfrågad om att skriva den här texten om små och stora barn, kom jag av någon anledning att tänka på collaget. Jag har inte tittat på det sen jag började jobba som bibliotekarie men hittade det faktiskt i en garderob högt upp på en hylla tillsammans med gamla betyg, foton, diplom och annat jag tydligen tycker är värt att spara. Och nu när jag tittar på det så minns jag faktiskt hur jag, kanske lite naivt, bar med mig min vision in i bibliotekarieyrket. Collaget visar ett välkomnande och tillåtande rum, fullt med soffor, fåtöljer och stora mjuka kuddar. Här finns böcker för alla åldrar, barn och gosedjur. Några vuxna svävar i rummet som andas hemtrevligt vardagsrum men som tydligt signalerar vilken målgrupp jag ser framför mig, nämligen barn. Stabilt placerad på en grön fåtölj i mitten av rummet sitter jag. Och ovanför mig har jag textat VÄLKOMNA ALLIHOP.
Det där jobbdrömscenariot blev faktiskt verklighet några år senare. Jag fick nämligen jobb på mitt lokala bibliotek. Till en början arbetade jag med Boken kommer, Vuxna i Lärande och annat som riktade sig till en vuxen målgrupp. Men efter något år bytte jag både arbetsplats och arbetsuppgifter, nu som bibliotekarie med målgrupp barn och unga och det var nu som det där collaget kanske skulle bli verklighet. Jag hade dessutom adderat barn till mitt liv så bilderbokskonsumtion och barnfokus låg på topp och jag kände mig redo för mitt nya uppdrag.
Men med mitt nya jobb blev också min största kunskapslucka synlig, nämligen ungdomslitteraturen. Jag läste Ulf Stark, Maria Gripe och Michael Ende som ung, men där tog det stopp. All den ungdomslitteratur som getts ut efter min egen tonårstid, alla böcker det gråtits, ängslats och pirrats till de senaste 30 åren, hade jag ingen koll på. Och nu skulle jag alltså arbeta som ungdomsbibliotekarie. Varför jag hade valt bort ungdomsboken under så lång tid är obegripligt nu när jag vet vad jag vet.
Som tur var kunde jag ta hjälp av det fantastiska nätverket Forum för barn och ungdomsbibliotekarier och andra med samma fokus på Facebook. Jag fick mängder med tips på vad jag skulle läsa, ungdomsbibliotekarier som delade med sig av sina favoriter, vilka böcker ungdomarna på deras bibliotek läste, favoritböcker i olika genrer, spännande debuter och så vidare. Så jag började läsa och kunde inte sluta. Det finns något rättfram i ungdomsboken som gör det svårt att värja sig och jag berörs ofta på ett annat sätt än vad jag gör i annan läsning. Ibland var det som att jag höll andan under en hel bok, för hur kan man andas normalt när man inte vet hur Lennie ska kunna bära sorgen efter sin systers död, om Taylor någonsin kommer få reda på varför hennes mamma lämnade henne som 11-åring på 7-Eleven eller om Dante ska våga berätta för Ari att det är något mer än bara vänskap han känner?
Den tid i livet när man är ung och närmar sig vuxenlivet är omvälvande när man befinner sig mitt i den. Men att blicka tillbaka till den som vuxen genom ungdomsboken är också lite omskakande. De val man gör som ung kan ha stor påverkan för ens framtid och påminnelsen om det gör att jag ofta blir starkt berörd när jag läser ungdomsböcker. Vad hade hänt om jag gått en annan väg när jag var ung, hur hade mitt liv sett ut idag?
Idag arbetar jag med andra uppdrag men ungdomsboken har jag självklart vid min sida. Senast lästa ungdomsböcker är Almaprisvinnaren Laurie Halse Andersons Skärvor av minnen och Augustprisnominerade Nora Khalils bok Yani.
Malin Carlsson
Projektledare Läsfrämjande insatser utanför skolan
Förvaltningen för kulturutveckling, Västra Götalandsregionen
Bild: Privat
Author Description
