TioTretton i Stockholm är ett annorlunda bibliotek – mer än på ett sätt. I det stora köket kan barnen baka, laga mat eller läsa läxor, och bland personalen finns både en statsvetare och en journalist.
– Vi möter ungarna där de är och utgår från vad de vill, säger bibliotekspedagogen Amanda Stenberg.
I år firar TioTretton tioårsjubileum som kulturinstitution och bibliotek – en fristad dit barn mellan tio och tretton år kan komma för att läsa böcker, eller bara vara.
–Tio till trettonåringar blir många gånger bortprioriterade på bibliotek. Ofta har man en barnavdelning med bilderböcker och en ungdomshörna för tonåringar, men ingenting för vår målgrupp. Den hamnar nästan alltid mittemellan, säger Amanda Stenberg, som har varit med sedan starten 2011.
TioTretton ligger i Kulturhuset vid Sergels Torg Stockholm, ett stenkast från T-Centralens tunnelbana och pendeltåg. Barnen kommer från olika delar av staden, och mellanlandar på vägen hem från skolan eller till någon aktivitet. På helgerna kan det ramla in 40 till 50 barn åt gången, på vardagarna något färre. Men under pandemin har man tvingats ha en maxgräns på 20 barn åt gången.
Förutom personalen får inga vuxna komma in på biblioteket. Barnen ska känna sig fria att själva bestämma över sin tid, oavsett vad de vill göra. Ibland kan det vara att bara ligga i fönstret och titta ut.
– När biblioteket öppnade trodde vi att vi skulle behöva planera en massa aktiviteter för våra besökare, men ganska snabbt upptäckte vi att det inte var vad de ville ha. Ofta är barn i den här åldersgruppen redan väldigt aktiverade, de spelar klarinett och hela baletten. Här tar de av sig skorna, glider in och får pausa en stund, säger Amanda.
Styrka i att ha olika intressen
Ända sedan starten har TioTretton skiljt ut sig från andra bibliotek även när det gäller rekrytering av kompetenser. Tanken är att bemanna med personal som kan möta barnen där de befinner sig just nu. De som anställs behöver inte nödvändigtvis ha en biblioteksexamen, själv har Amanda till exempel en utbildning i statsvetenskap. Hennes kollegor utgör en brokig skara där en är konstnär, en annan är journalist och en tredje är teaterpedagog.
– Alla barn har sina olikheter och därför är det viktigt att vi i personalen också har det och inte utgör en homogen grupp med samma bakgrund och erfarenheter. Vi vill visa att det finns en styrka i att ha olika intressen, att man kan tycka om olika saker.
Men det finns ändå en stor kunskap om litteratur i gruppen, påpekar Amanda. De fyra senaste åren har hon suttit med i Augustprisets jury, och en av kollegorna gör urval till Kulturrådets barn- och ungdomskatalog.
Köket är bibliotekets hjärta
Även rumsligt skiljer TioTretton ut sig från andra bibliotek. I det stora köket – själva hjärtat – kan barnen baka, laga mat, göra sina läxor, rita eller dricka te och prata. Givetvis finns det också en massa böcker, och dessutom en stor konstateljé för den som hellre målar än läser. Inget är rätt eller fel.
– En del barn gillar inte att läsa men när de kommer hit och ser de andra barnen ligga och läsa kan de tycka att det ser mysigt ut. Men det spelar ingen roll om de inte gör det, då kan de gå till ateljén istället.
Det finns ingen lånedisk utan personalen sitter alltid ute bland barnen och läser tyst i målgruppens böcker.
– Det är ett sätt att visa att vi älskar deras litteratur. Dessutom uppstår det naturligare samtal med barnen när de kommer fram till oss än om vi hade gått runt och hovrat och frågat »Jaha, hur är det här då?«, säger Amanda.
Kan bli lite röjigt ibland
En dag för några år sedan gjordes en undersökning som visade att 40 procent av besökarna var nykomlingar, resten hade varit där förut. Oavsett om de är gamla eller nya, alla barn tar väl hand om biblioteket och är aktsamma om möblerna. Men ibland kan det bli lite röjigt när det kommer större gäng där alla känner varandra.
– Då ber vi dem tagga ner lite grann och om det inte fungerar får de gå hem. Men vi jobbar utifrån att varje dag är en ny chans, då är de välkomna tillbaka och vi börjar på noll igen.
På vardagar öppnar biblioteket klockan 14 och innan dess brukar skolklasser från olika stadsdelsområden komma på besök. Ett bättre sätt att marknadsföra TioTretton finns inte, menar Amanda.
– Genom att skolorna kommer hit når vi även barn vars vuxna inte känner till Kulturhuset. Men det suger att vi inte har kunnat ta emot några skolor det här senaste året.
Alltid bra stöd från ledningen
För den som vill ta med sig många böcker hem finns det rullväskor att låna. Det kan behövas med tanke på att biblioteket inte har färre än 3 000 Mangatitlar. Ofta tipsar också barnen om nya serier och böcker som de vill läsa.
–Vi samarbetar med Stockholms stadsbibliotek men har vår egen budget så vi köper själva in böcker. Det är vi väldigt glada över för det innebär att vi kan ta in flera exemplar av sådant som vi vet att barnen kommer att gå bananas på. Vi följer hela tiden med i vad de läser, tittar på och spelar.
Enligt Amanda har TioTretton alltid har haft ett bra stöd från ledningen och personalen får möjlighet att pröva sig fram tillsammans med barnen.
– Det är så sjukt roligt att få jobba med barn i den här åldersgruppen. De funderar ofta över existentiella frågor och har ännu inte börjat bryta sig loss från vuxna. De är i en ålder som vi vill att alla bibliotek ska uppmärksamma och ge en egen plats, avslutar hon.
Text: Paula Isaksson
Bild: Matilda Rahm/Kulturhuset Stadsteatern
Author Description
